Min yngsta dotter med familj är på väg ner hit till ett blåsigt Öland.

Deras vagn är redan här nere.
Vi stod på undantag och jag flyttade min i Tisdags till säsongsplatsen.

Jag tog tag i deras flytt av vagnen.
Kände att den skall närmare platsen, om än inte helt.
Det är svårt att komma åt deras plats då förtältsgolvet redan är ditsnickrat.
Grannen har anlänt och det är trångt.

Jag drog dit deras vagn och kopplade bort den från min bil.
Kändes bra att ha familjen samlad.
De själva anländer mot kvällen.

Hjälpte till det jag nu klarade av:)
Bättre än inget.

Kunde inte motstå att köpa Jordgubbar, från Holland.
Jag brukar vänta till de svenska kommer men nu vart det inte så.
Inte lika goda som svenska men funkar.

Redan när jag köpte min älskade Sävsjövagn förra året, såg jag vissa grejer jag ville ändra på.
Det blev inte av förra säsongen då jag bodde och levde i vagnen på heltid.

Nu har jag inte kraft och möjlighet att vara så aktiv i träning som jag brukar.
Lunginflammationen är på väg bort men jag måste ta det lugnt ett tag till.

Detta inbjöd till att fixa med en del av smågrejerna i vagnen.
Bla satt det plastskenor på två av fönstren, för att den ursprungliga mörkläggningsgardinen behövde det.
Nu sitter det vanliga rullgardiner som inte skenorna behövs till, utan de var i vägen och hade sönder befintliga gardiner.
Nu är de borta och det ser bra ut.
Smidigt och praktiskt.
Lagade samtidigt en av rullgardinerna som fastnat helt.

Sedan har jag äntligen fått till upphängningarna för de söta spetsgardinerna med kompisar.
Gröna längder.
Nu är de samlade och sitter utan att lossa.

Jag tycker ju om att ha ordning och reda ikring mig.
Framförallt när det är begränsade ytor.Var sak har sin plats.

Satte upp en söt krokhållare på toan.

Likaså är kaffefilterhållaren uppsatt.
Det är ju inte så bara att banka in spikar i en husvagnsvägg.
Jag får tänka till.
Snyggt blev det iallafall

Nom nom:)
Föll för frestelsen att testa nya kakor.
Ångrar inte kan jag lova!!
Jättegoda!

Idag skriver jag Valborgsmässoafton.

Tycker inte att det var så länge sedan det var Jul:)
Tiden går fort och inte lär den gå saktare nu när det snart är sommar med allt det härliga i form av sol, bad och underbara träningspass längs havet här på Öland.

Känner mig piggare och starkare för varje dag som går.
Bloggade ingenting igår för jag kände att tiden inte riktigt räckte till åt det.
Samtidigt som jag ville sortera klart i mina tankar.

Jag valde att skriva med goda vänner, nya vänner som kommit in, som berör med sin vänlighet och välvilja.

Pratade mycket i telefon med min yngsta dotter som kommer hit ikväll, med sin familj till deras husvagn.
Mina döttrar och jag pratar öppet med varandra om allt i livet.
De är mitt stöd när mitt liv inte är på topp.Vi bär varandra i glädje och smärta.I sorg och oro.

Mina döttrar vill att jag skall få vara lycklig och att jag inte skall behöva bära någon oro, framförallt inte för andra människor som äter av min energi.
Jag har mig själv att skylla men det är ju alltid lätt att vara efterklok.

Pratade sist av allt med min äldsta dotter innan jag somnade.
Kändes bra att rensa tankar, för oss båda, inför nattens vila.

Gårdagen var givande, på flera vis.
Jag kände mig piggare.
Gav mig på att plocka bort delar i husvagnens vattensystem som måste bytas.
Min älskade gamla Sävsjö kräver lite extra kärlek iår:)

Tidigare en avloppsslang och nu en omkopplingskran som gått sönder.
Jag kan inte använda vagnens vattensystem förrän den är bytt, allt läcker ut.
Försökte få fatt i delen här men insåg att det inte går.
Får fixa det nästa vecka hemma istället.
Titti och jag klarar oss med vatten på dunk sålänge.

Det är ju toaspolning och handtvätt jag behöver vatten till.
Diskar och duschar gör jag i Servicehuset.
Just nu på Herrsidan då Damernas inte är igång ännu som jag skrev tidigare.
Funkar det också.
Känns nästan lite förbjudet att gå in där vi inte brukar få i vanliga fall.

Grannar har anlänt och det börjar bli lite mera liv på campingen.
Jag har erbjudit mig att måla lite i servicehuset för att få lite snyggare men får ingen vidare respons från ägarna när jag erbjuder mig, så jag lägger ner det.

Åkte in till Löttorp.
Hittade ett ställe som sålde möbler till utomhusbruk, altaner och uteplatser.
Hittade Min grupp:)
Som jag sökt...
Oj vad glad jag blev.
Handlade mat på Ica, åkte till vagnen, åt lunch och vilade kort.
Tömde Volvon och åkte in igen för att köpa gruppen.

Jättesnygg!
Glasbord med 6 stolar.

Kände att tiden för plastmöbler var över för min del.
Med detta följde ett parasoll som jag skall ge bort i present i sommar.
Här på Öland passar den inte då det blåser så mycket.
Gruppen kommer jag ha i förtältet.

Det fanns svart dynor att köpa till som jag valde bort.
Jag har Titti och hennes päls skulle genast synas på dessa så jag väntar in en senare leverans, med andra färger.
Titti är viktigast för mig.
Hon ska få vara i stolarna fritt, väljer färg efter det.
Fick löfte om ett bättre pris då när jag återvänder för köp, tack vare att jag monterade ihop bordet själv vid vagnen.

Kändes jättebra att ha det klart tills tältet skall resas och golvet byggas.

Sedan var jag trött.
Lite för mycket för mina ännu begränsade krafter.
Åt och vilade resten av dagen.
Fick igång min lilla tv.

Stod nere vid havet och såg ut över vattnet och Bödabukten.
Drömde mig bort till den dag jag åter orkar springa/gå längs vattnet.
Det är så vackert här...

Här på Öland väljer jag att hålla en dygnsrytm som passar mig, då jag är ledig och känner mig fri, till att göra vad jag vill av mina dagar och nätter.

Just nu sitter jag vaken i natten.
Har sovit 3 timmar, lugnt och djupt.

Tankar rör sig i mitt huvud.
Utanför husvagnen, långt bort, ser jag ljus.
De sitter på vindkraftverken, som majestätiskt reser sig mot himlen.

Det syns ljus från Böda Hamn med sin fina fiskbod, där vi brukar handla rökt lax och andra gottigheter.

Intill mig spinner Titti katt förnöjsamt.
Hon mår så bra här i husvagnen, på vårt älskade Öland.
Nu innan säsongen drar igång på allvar, kan hon vara ute lös.
Hon går ingenstans, utan stannar ikring husvagnen.
Det räcker för henne.
Gamla kattdamer behöver inte mer äventyr än så.

Jag har två levande ljus tända på bordet vid min bädd.
Ett stilla regn smådropar på husvagnstaket :) Så rogivande.
En fågel skriker till, säkert störd av något nattdjur som kommer i dess väg, där i sömnens trygghet.

Allt andas frid!
Min själ känner havets närhet.
Följer med i rytmen av den stilla våg som rullar mot stranden.
Här känner jag mig så trygg, i mitt Paradis på jorden.

Mitt älskade Öland!

Tankar går osökt till allt som hänt på senare tid.
Hur jag drogs in i en karusell som från början var en fröjd, som mot slutet blev en mardröm.
En dröm som väcktes till liv för att straxt visa sig vara en naiv fantasi, uppbyggd i min hjärna, där i karusellens första ljuvliga, spännande, nästan hisnande varv.

Visst har jag kunnat hoppa av tidigare, men valde att hänga kvar i tron att det var rätt.
Att detta var någonting att lägga kraft och energi på.

Ack så fel jag hade.
Blev återigen en bricka i spelet, mellan människor som bär sina strider i sina liv.
I ett liv som jag är ganska övertygad om att den inte kommer förändras.

Kanske har jag fel.
Kanske var det en mening att jag skulle användas som ett verktyg i deras liv.
Ett verktyg att reparera något trasigt.
Eller till att slutgiltligen ge dem en möjlighet, att hitta nya vägar i sina liv.
Inte bita sig fast i det gamla, bekanta, som bara själ energi, utan att ge något i gengäld.

Det får tiden utvisa.
Jag har valt att ställa mig vid sidan av och se vad som händer.
Mina känslor lever vidare, i mitt hjärta och i mitt sinne.
Dem kan ingen ta död på i första taget.
Allra minst jag själv.

Här på ön har jag en distans till allt.
Jag ber till min Gud att han finns med dessa människor som nu har det så svårt.
Med vägval, kraftigt energiutflöde och kamp mot onska och girighet.
Kommer att ha mina böner hos dem under lång tid framöver.

Nu och här, i nattens timma.
Kan jag känna hur mina energier sakta återvänder.
Hjärtat börjar åter le och glädjens låga brinner med en liten, stillsam, nästan blygsam låga.

Min hälsa går åt rätt håll och det ger mig hoppet om att snart vara på benen igen, för att kanske hinna träna det sista till det lopp jag är anmäld till.

Göteborgsvarvet 23:e Maj.

Hoppet är ju det sista som överger oss:)
Jag lever i det.
Min grundkondition finns där.
Behöver få till det sista bara.
Löpningen i sin helhet.
Löpstegen, styrkan och kraften i benen, lungorna och kroppen som helhet.

Ett mål längs min väg som jag så gärna vill nå.
Här på Öland har jag den största möjligheten till det.
Bygga styrka och energi, få själen i balans inför detta Halvmarathon.

Straxt skall jag återvända till sömnens värld.
Det är inget problem.Vaggad av regnet.Det stillsamma ljudet mot taket.
Nattens tystnad och Tittis lugna andetag intill mig:)
Spinnandet har lagt sig till vila.

Morgondagen ligger där ännu ofödd.
Ett blankt, oskrivet blad som imorgon, när kvällen infinner sig, kommer att vara fullskrivet.
Säkert många ark.
Jag kommer att ha sysslor, pauser och mänga stunder till eftertanke.
I denna min värld, där jag härskar över det jag vill med min tid, mitt liv.

Jag kommer att ägna tid åt småplock i husvagnen.Planering inför tältbygge på Fredag eller Lördag.
Likaså inför bygget av förtältsgolv.
Jätteroligt!
Vill bygga ett golv som är stabilt och bra, som räcker i många år.

Jag skall ta mig en stilla promenad till Böda Ica för proviantering av sådant jag saknar, i matväg.
Mobilkameran kommer säkert att få jobba en hel del imorgon.
Sedan kommer jag att vila, återhämta krafter.Sortera tankar.
Säkert blogga och rensa ur en hel del ur sinnet som tar energi.
Ge plats åt nytt, kreativt och konstruktivt.

Livet skall inte vara en tid som ständigt tär.
Det skall vara en njutning i gemenskap med människor man älskar.Som betyder mycket för ens egen existens här på jorden.
Kärleken är den störta och starkaste av krafter och den segrar alltid i slutänden.
Så är det bara :)

För mig räckte det bara att rulla över Ölandsbron, ut på ön så vände energiutflödet ur kropp och själ.

Kände mig så ynklig och sorglig hemma de senaste dagarna.
Lunginflammationen har verkligen sugit kraften ur mig.

Var igår till Vårdcentralen och mätte blodtrycket.Det ligger högt men inte alarmerande så det behövs göras nåt direkt.
Sköterskan sa åt mig att åka hit till Öland, till mitt Paradis och återhämta mig.
Sedan nästa vecka återkomma och mäta på nytt.

Hon frågade också om jag hade något som stressade mig och det måste jag ju medge att det finns saker som gjort det.
Men inte mera!
Det lägger jag bakom mig.
En del är utrett och det andra är inget som hör mitt liv till.
Det är andras problem som jag bara råkade hamna mitt ut.

Nu har jag efter några bocksprång och kickar bakut lämnat det bakom och det kommer aldrig mer in i mitt liv.
Andra får sköta sina problem!

Så nu är jag här och bara njuter.
Ställde min vagn på säsongsplatsen jag redan betalat klart.
Ställt den hyfsat i våg.
Ordnade till allt inne så jag kan börja boa för fullt.

Nu är det kväll och både Titti och jag är isäng.
Känner mig så trygg och glad här att jag inte ens drar ner rullgardinerna.
Vill se mitt Öland utanför.
Det skymmer, några fåglar diskuterar ivrigt utanför.
Annars är det tyst, vindstilla och härligt.

Imorgon skall jag kolla vad som felar avtappningskranen för vattnet.
Den släpper ut vattnet.
Kanske kärvar bara.
Kollar imorgon.
Sedan skall jag till Böda Ica och handla lite.

Titti är så oerhört glad att vara här.
Hon går ut och kikar lite men sticker ingenstans.
Snart tillbaka i vagnen igen.

Nu ska vi sova, ny dag imorgon.

Har nu landat i mitt Paradis på jorden.
Öland :)

Har fått tillgång till min egen såsongsplats och ställt vagnen på plats.
Hade så himla dålig ork att det kostade på rejält.
Krävde några pauser.

Så skönt att vara här:)
Tog nyss en dusch, en välbehövlig sådan.Inne på herrarnas sida i Servicehuset då Damernas ännu inte är öppen.
Mig gör det inget:)
Bara jag får tillgång till dusch.

Själen kommer genast till ro och min hjärna varvar ner.
Borde åkt hit tidigare istället för att ligga hemma i lyan i Kungsör.

Nu är jag här :)
Äntligen!