Det skulle föreställas att jag gick i Pension 1/6.
Jo tjena :)
Jag jobbar och far omkring på allt möjligt mest hela tiden.

Hinner inte eller så orkar jag helt enkelt inte blogga så mycket som jag skulle vilja.

Idag, Midsommardagen hade jag tänkt iallafall att jag ska ge min kropp och knopp lite återhämtning.
Har bara plockat rabarber och rensat ogräs på morgonen.
Sitter nu på min veranda och bara existerar med kaffekopp bredvid.

Gick upp tidigt efter ett mycket trevligt men också rätt arbetssamt Midsommarfirande i liten skala härhemma.

Jag hade hand om det mesta vad gällde maten. Det ville jag verkligen göra för det är länge sedan jag hade ork/tid till att fixa till riktigt gott och varierat.

Nu gjorde jag det. Inte som förr i världen då jag stod och bakade ett par veckor innan redan
Allt från matbröd till småkakor, tårtbottnar och rubbet.

Det enda jag nu lagade till som inte var färdigköpt var matpajer.
Ost och Majspaj.
Barnbarnet härhemma har ju mjölkproteinallergi så Majspajen var till henne.

Dotter och barnbarn lövade, klädde den lilla Midsommarstången och dukade.
Sedan kom äldsta dottern med sin familj.
Så vi var 6 personer. Alldeles lagom.

En kort uppdatering kan jag ta nu om läget i övrigt.
Min Gamla Mamma är nu nöjd och belåten bosatt på Serviceboende.
Hon kan komma ut i sin rullstol.
Har mera lätthanterliga ytor i sitt boende.

Det mesta är på plats men jag har en hel del att fixa med där ännu
Ett par möbler måste inköpas för att hon ska få upp mera av sina saker.
En skönare fåtölj likaså där hon tillbringar mycket tid, framför tv:n.

Hon får all den hjälp hon behöver från go personal och hon har folk omkring sig hela tiden om hon vill umgås.
Det är bara att rulla ut till de gemensamma ytorna.

Det känns tryggt och bra för min bror och mig, samt min fina systerson. Vi besöker henne och hjälper till så mycket vi bara hinner.

Hennes bostadsrätt är såld.
Jag har lite kvar att tömma ur på vinden och källaren.
Den 10/7 skrivs den nya ägaren på allt och vi kan släppa den biten.
Det har varit väldigt drygt med flytten, tömning av allt och det praktiska runt ikring.
Larm och Hemtjänstlås måste ju bort.
Hjälpmedel återlämnas osv....

Städning har jag bokat in och det görs dagarna innan lägenheten överlåts till nya ägaren

Pjuh!!! Det kommer kännas toppen.
Jag måste bara dit och fixa det sista.
Lämna över alla nycklar till mäklaren och skriva fullmakt åt honom att han grejar det sista med överlåtelsen.
Jag jobbar den dagen. Ordna bort försäkringen och sånt praktiskt.
Är i Värmland på kollokörning den dagen.

Jag har haft lite tufft med hälsan.
Kroppen tog enorm stryk av frytten från tredje våningen med alla trappor.
Mitt vänsterknä är inte lik sig sedan dess.
Den gör ont och är väldigt känslig för vridning.

Låter tiden gå och ser vart det bär iväg med den

Sedan vart jag förkyld eller om det var allergi, jag vet inte.
Väldig hosta och först av allt halsont.
Hade inte tid att vila utan körde på bara med alla måsten.

Mitt blodtryck har ju strulat ordentligt och ny medicin provats in med tester och ändringar. Flera besök på Vårdcentralen.

Har också hunnit med att göra en jobbresa till Riga Lettland.
Tuffa dagar i ett land där den äldre generationen inte accepterar att en kvinna kör turistbuss.

Fick dessutom bussen vandaliserad en natt. Hela högersidan nedsprayad med färg.
Som tur gick det att sanera bort efter hemkomst utan att bussen behövde lackas om.

Men efter händelsen var jag ju tvungen med hjälp av tolk göra en polisanmälan där i Riga, för eventuell försäkringssak.
Det tog både tid och kraft en halv dag.

Lång färjeresa dit och hem.
Enkel väg över 9 timmar. Nattbåt med urusel sömn.
Fruktansvärt trångt med 14 meter buss och inga parkeringar. Riktigt ogästvänligt med buss iallafall.

Ett härligt gäng som jag körde och det var min räddning då resan i övrigt var så kämpig. Jag fick vara med dem i mycket och fick jättegod mat.

Kommer aldrig mera i mitt liv att åka dit igen, det är då säkert.
Kan inte vi kvinnor accepteras och respekteras i alla yrken i ett land så får det landet vara för min del.
Hoppet finns ändå i de yngre generationerna.
Där var allt helt ok.

En resa som gav mig enormt mycket av insikt hur ett land och dess befolkning förstörts av ryssarnas herravälde.
Stackars människor!!
Jag uppskattar vårt eget land än mera efter den resan

Jag har jobbat i stort sett full tid under Juni månad som ännu inte är slut.
Imorgon Söndag är ddt dags för en kollokörning igen.
Kollegan och jag hämtar från Värmland och kör till Stockholm
Sover kvar och kör ett nytt gäng på Måndag dit.

Tisdag är det dags för FUB till Allsång på Skansen som förra året.

Min dotter härhemma har nu fått sin Diagnos efter många års kamp med obefintlig, oförstånde vård
Vi har varit två tuffa vändor till en klinik i Stockholm där hon genomgått jobbiga tester och långa samtal.
Undersökningar och prover.
Hon har i stort sett kraschat helt efter dessa besök. Dessa tog all hennes energi som redan är minimal.

Dagen innan Midsommar var vi dit sista gången och hon fick Diagnosen ME/ CFS och det finns ju inte något botemedel.
Forskning pågår så gott det nu ges anslag till detta.
Fantastiska läkare och alla som jobbar på den kliniken som tyvärr försvinner snart då dem inte får anslag till fortsättning.

En sjukdom som drabbar allt fler.
En sjukdom som vi härhemma lärt oss att leva med.
Jag skriver oss då det påverkar alla i den sjukes närhet.

Nu får vi se hur vården i övrigt ställer sig till det bekräftade.
Hur fkassan sätter igång och ifrågasätter och bråkar.

Det får tiden utvisa. Kampen fortsätter hursom, det vet vi ju.
Viktigt i nuläget att ha diagnosen klar och kunna utesluta allt annat som vården hävdat och testat medicinera och lyckats endast bara förstöra dottern än mera.

Det här jag nu skrivit är i grova drag så som livet ser ut.
Jag kämpar och sliter med allt runtikring.
Hinner inte riktigt med mig själv och det känns inte bra alls.

Jag ska kommande vecka försöka få fart på min lilla husbil som står och väntar på att jag ska kunna ta mig lite ledigt och åka iväg någonstans i sommar.
Det är tveksamt. Men jag lever på hoppet!
Enonomi och allt runtikring styr.

Dotterns gamla bil gick sönder helt för snart 2 veckor sedan. Den fick sin dödsdom och en ersättare är köpt, men den måste in på verkstad innan den kan användas helt.
Dottern kunde köpa bilen tack vare sin far som ställer upp med pengar.

Så just nu funkar bara min lilla bil.
Jag har skjutsat tjejerna till deras husvagn i Malingsbo.

Hjälpte barnens far med att få deras husvagn till verkstad.
Jag har ju behörighet att köra tyngre ekipage.
Lånade i min tur deras släp till flytten av mamms grejer så vi samarbetar bra.

Just nu känns det som att jag bara skulle vilja sätta mig vid en sjö, helt i tystnad och stillhet.
Med husbilen med mig och bara vara.

Värmen som varit senaste tiden är jobbig. Den suger ork och gör mig helt urlakad mellan varven.

Jag ska försöka göra lite inlägg då och då för bloggandet är rogivande och även uppdaterande för min hjärna.
Behöver rensa enellanåt.

Tant är ju inte 25 längre :)

I Onsdags var det dags att köra första Kollogänget till Värmland från Stockholm för den här sommaren

Jag hade redan under Tisdagen varit till Djuprämmen i Värmland och hämtat de kolloledare som skulle åter hem till Stockholm.
Släppte av några i Örebro också.

Sedan övernattning på Scandic Wictoria Tower i Kista som vanligt.
Kom dit sent och var jättetrött och svettig. Fick ett rum på tredje våningen med utsikt över ett grusat tak.
Gjorde inget, jag skulle ju bara sova.

Sov ganska gott fast jag har tusen saker i hjärnan som jag har att ordna med veckorna framöver.

Körde igång Onsdagen direkt efter frukost med att åka till hamnen och tömma toan på bussen efter föregående dags gäng.
Putsade fönster, städa i bussen, tvätta av vindrutan så gott det gick utan långborste.

Var framkörd vid KTH vid Östra Staionen straxt efter 9. Fruktansvärt varmt ute redan då.
Kollegan kom från Hallstahammarsdepån med dubbeldäckaren och släp.
Vi bytte bussar. Jag skulle ju ha mitt långa ekipage.

Städade toan på den bussen. Kollegan hade redan fått lov att tömma toan och städa ur invändigt innan han lämnade depån på morron.
Jag gjorde resten klart och fint.

Vägrar leverera annat en fräsch och fin buss till mina gäster. Börjar bli rejält trött på att ständigt måste städa efter kollegor..så ska det inte få till!!!

Vi var färdiglastade och kunde rulla 11.00 Efter drygt 4 timmar var vi framme vid Djuprämmen.
Medans bussen tömdes så gick jag ner och badade.
Det är ju så galet varmt nu.
+27 visade utetempen på och i vattnet är det säkert +20.
Kollegan gick in och åt istället. Jag var inte hungrig i värmen.

Badade dagen innan också när jag hämtade ledarna.
Det är så vackert där på udden där kollogården ligger.

Efter 45 minuter i färdskrivaren, full fart hemåt. Bråttom då bussen skulle ut på annat direkt när jag fått den ren och fin.
Kollegan och jag hjälptes åt så vi hann få allt färdigt innan föraren kom och skulle köra tågersättning Stockholm Malmö.

Jag blev hämtad av min dotter och barnbarn då dem hade min bil.
Genomsvettig och trött for vi hemåt efter en lång, varm och intensiv dag.

Med rungande fart!!! Så fort att jag inte ens hinner blogga ....
Mycket händer, hela tiden!!

Igår morse då jag vaknade i det speciella rummet på den gamla Folkhögskolan som jag och orienterarna övernattade på, så visste jag först inte riktigt vart jag befann mig.

Hade sovit gott hela natten och kände mig utvilad. Igång med min lilla vattenkokare för att få till dagens första kopp kaffe.

Toan låg utanför rummet och delades med ett rum till, som stod tomt.
Skulle jag duschat så hade det måst bli de gemensamma duscharna på nedre botten.
Nu var det inte nödvändigt då jag kunde tvätta av mig vid handfatet. Gillar inte riktigt att inte ha egen toa och dusch när jag reser i jobbet.
Annars var rummet helt ok.
Hade med eget sänglinne.

Efter kaffet packade jag ihop och valde sedan att med privata fritidskläder på mig gå ut för att se mig om i närområdet.
Det var en härlig, lite kylig stilla morgon.
Inte en människa ute.
Fågelsång överallt.

Bussen stod ännu och sov och jag vandrade lmkring i en knapp timme innan det sedan var dags att ge mig ut till bussen för att ha den redo för inlastning av allt bagage innan frukost.

Själv bytte jag om sedan om till jobbuniformen i bussen och när alla lastat in sitt så låste jag bussen för att äta lite havregröt på frukosten i Mässen.
Där var det stimmigt värre när alla ungdomar och barn med vuxna skulle inta frukost från buffen.
Åt snabbt för att komma ut till bussen och öppna upp innan gänget kom dit och började rycka i luckor och dörrar.

När alla anlänt och vi var klara så rullade vi de få minuterna det tog till Skara Sommarland
Där skulle det vara orienteringstävlingar och vi blev ett gäng med bussar som ställde upp sig på avsett parkering för oss.

Sedan inleddes en lång väntan.
För mig över 8 timmar som jag kunde göra vad jag ville men ändå vara tillgänglig om något behövde hämtas från bussen.

Två kollegor och jag åkte iväg efter nån timme till en mack och satte oss med varsin kaffe och gomacka.
Jag hade ju ätit gröten men var hungrig igen två timmar efter frullen.
Satt och softade, njöt av färskt gottbröd och gott kaffe

Sedan drog vi på vidare äventyr i närheten.
Det får bli nästa blogginlägg för det var väldigt fint och speciellt.

I dagarna två kör jag nu Orienterare i olika åldrar från Västerås.
Igår hämtade jag dem från Orientalen och vi styrde nedåt landet.
E18 var delvis avstängd så vi körde direkt mot Surahammar och vidare Hallstahammar för att där gå på E18 igen och vidare ner till Skara.

Dagens första stopp var Lundsbrunn.
Där var det tävling.
Parkerade på avsedd bussparkering därifrån alla gick ca 2 km till starten.
Även jag och en kollega tog en promenad dit för att få lite kaffe.

Jag hade varit uppe sen före 5 och först av allt fått lov att städa bussen jag har med mig.
Tvätta vindrutan, tömma toan, fylla sanertank och sedan dammsuga, svabba, torka av alla klaffbord. Tvätta fönstren och torka fläckar överallt.
Toan såg hemsk ut så där blev det storsanering.

Jag var arg och ledsen över att få bussen i det skicket som början på min resa
Tanken var att jag skulle ha ätit min morgongröt och bara softat den timmen, gått igenom lite körplanering inför sommaren.
Allt gick åt till att få bussen fin till mina gäster.
Jag blev utan frukost.

Fortsatte putsa buss under väntetiden. Åt min havre/råggröt kall med äppelmos till. Jag fattar inte varför jag gör detta!!
Jag måste ju inte.
Men min arbetsmoral säger ifrån. Jag kan bara inte leverera en skitig buss till mina gäster. Det går inte!!

Vid 16.30 rullade vi så till Axvalla Folkhögskola för natthärbärge.

Jag fick ett eget rum med utsikt över åkrar och gamla byggnader. På en egen våning för att få vara för mig själv ostörd.

La in grejerna på rummet och gick ut för att se mig omkring.
Jättefint område.
Kollega från Håbo buss och jag gick sedan till Mässen och avnjöt en Tacobuffe som middag.
Den blev vi bjuden på av våra klubbar.
Han körde Södertälje.

VSK bussen parkerad utanför.

Nedersta fotot och byggnaden till höger, där bodde vi.
Jag på övervåningen med utsikt bortåt åkrarna, kohagarna och jag hörde även får bräka på kvällen.

Efter middagen drog jag mig tillbaka.
Gjorde kväller rätt snart då jag var rejält trött
Ingen lång körning idag men likväl en lång dag.

Nästa dag blir det nya äventyr med gänget

Jag ligger baken mitt i natten efter att ha sovit några få timmar.
Vaknade av att jag låg som en märla i sängen av att Nova katt lagt beslag på nästan hela sängen och jag hade i sömnen lagt mig så konstigt att det gjorde ont i ryggen.

Att sova med katt är inte alltid så jättegosigt :)

Har en Torsdag bakom mig som var väldigt innehållsrik och känslomässigt turbolent.

Efter att först på morgonen varit till Mälarsjukhuset på Cellprov så åkte jag hem och käkade grötfrukost innan jag satte mig i bilen igen för att köra yngsta dottern till ett ställe som hon pratat om i åratal.

Bragee kliniken i Stockholm.
En privat klinik som specialicerar sig på sjukdomen ME som är så fruktansvärt jobbig och livsätande för många människor.
Bland annat min dotter, som lidit av det i så många år men inte blivit rätt behandlad av sjukvården.

Inte blivit lyssnad på och inte heller trodd på med alla dessa symptom som sjukdomen för med sig.
Som sätter så många människor i en livssituation som gör att en hel del inte orka kämpa utan väljer att avsluta sina liv just på grund av felehandling, felmedicinering och framförallt kampen med försäkringskassan som tycks tro att ME patienter simulerar.

Läkare ordinerar behandlingar som gör att patienterna blir ännu sämre och aldrig återhämtar sig.

Min dotter fick en läkare inom vården som äntligen tog sig tiden och verkligen försjupade sig i dotterns mående.
Detta ledde till en Remiss till Bragee kliniken och igår Torsdag var det så dags för första besöket med allt vad det innebar.

Tre timmar var vi där och jag fick vara med under samtal och tester.

Det ligger på Karlavägen mitt i smeten i Stockholm och vi åkte runt och letade parkering och hamnade till sist i ett parkeringshus alldeles under stället vi skulle till.

Hiss upp och sedan blev det tre timmar hos kunniga insatta läkare, sjuksyrror och arbetsterapeuter som förfasade sig över hur lång tid dottern bollats hit och dit inom vårdcirkusen, innan hon kom dit där hon skulle ha varit för flera år sedan.

Nu görs en utredning och en bedömning på hur just hennes tillstånd skall hanteras då sjukdomsförloppet gått så långt i hennes fall.

Inget bot finns mot sjukdomen men en hel del finns att göra för att bromsa förloppet och framförallt att få komma till en acceptans inom vården och få en klar och tydlig diagnos.

Kanske slippa tjafset med försäkringskassan och kunna släppa oron över att hamna utanför hela systemet och kastad på tippen som människa.

Vi ska dit på ett återbesök innan Midsommar så nu är det bara att låta veckorna framskrida i väntan på vilken sorts behandling som kan tänkas fungera för just henne.

En dödstrött men lättad dotter och jag tog oss hem igår mitt i rusningtrafiken i Stockholm och dottern grät av lättnad över att äntligen bli lyssnad på, bli trodd på och inte hanterad som tidigare av alla de läkare hon varit till.

Hennes pappa var här hos oss och han hade tagit hand om hämtning av mitt barnbarn från skolan, rastning av hund och allt som behövdes härhemma.

Dottern kraschade fullständigt av utmattning när kvällen kom då dagen hade tagit allt ur de krafter hon hade i sin kropp.

Jag själv kände att det varit en oerhört betydelsefull dag som jag vet kommer att leda till lindring i framtiden för mitt barn.

Vill du som läser mitt inlägg veta mera om sjukdomen ME så är det bara att leta på nätet.
Där finns utförliga beskrivningar på hur en ME drabbad mår.

För oss här i huset på landet vår vardag.
En ständig kamp och den kampen lever vi igenom tillsammans.

Min dotter har genomlidit 7 år av ständig kamp mot sjukdom, sjukvårdens misstro och felbehandlingar som bara fått henne ännu sämre.

Nu ser vi en ljusning.....

Då var dagen dags :)
Min Första dag som Pensionär.

Regeringen vill ju att vi helst jobbar ända tills vi dör, men det har jag ingen lust med.
Kommer att få betala en jäkla massa extra skatt men då får det väl vara så.

Jag har ju bara jobbat i 50 år så varför skulle jag komma undan skatten.
Det finns gott om individer i vårt land som måste försörjas så det är bara att gilla läget.

Jag väljer att gå som 64 åring.
Känner liksom att det är dags då jag vill få njuta av tiden som pensionär innan jag är helt slut i kroppen.

Jag halverar min inkomst men det innebär ju också att jag kan jobba halvtid som timanställd hädanefter och då få in full inkomst.

Tidigare jobbade jag ju sällan under 150% i månaden :/
Nu kan det kanske bli lite vett över det hela.
Hinna och orka göra annat än bara jobba.

Jag har idag inbokat redan 50 timmar körningar i Juni månad och det lär ju knappast stoppa vid det då busschaffisbristen är ett faktum.

Jag får se hur jag hamnar skattemässigt.
Det är ju inte värre än att jag lägger pensionen på is om det ser ut att bli en galen bestraffning att göra som jag gör

Jaga nån tusenlapp till i pension gör jag inte! För det är ju det som är resultatet om jag jobbar vidare som heltidare.

Nästa år förändras det då jag blir 65.
Året därpå blir det så att säga normalt läge.

Jag kör så får jag se :)
Jobb finns i mängd och parti om jag behöver.