November är straxt lagd bakom.
En tuff månad som jag avslutade med att med min chef ses över en lunch.
Tack A!
Det var jättetrevligt att sitta ner och prata i lugn och ro.

Det måste vi göra nån mer gång när tillfälle ges.

Före lunchen var jag på en givande anställningsintervju. Kom ut därifrån med lite kläder för att kunna börja köra så snart det går litegrann.

Eftermiddagen ägnades åt att avsluta Merresor helt. Jag tackade för mig och lämnade åter timkontraktet som jag aldrig skrev på.
Jag går vidare istället.

Sedan var det tågpassning resten av dagen till 22.30 då jag kunde åka hem.

November! Over and out.

Jag välkomnar December månad.

På ledigdag var det perfekt att pynta lite och koka en stor gryta Risgrynsgröt
Gör den på Havredryck då det blir godare och barnbarnet är mjölkproteinallergiker.

Brukar göra pannkakor av Havredryck också. Så mycket godare.

Ja, det kan man ju ha på flera sätt.
Personligen föredrar jag att mysa ner under täcket med en go kopp och bara njuta.

Denna morgon blev det inte bättre än att jag trodde koppen var tom, men icke!!
Kaffe på täcket, påskakanet, bäddmadrassen, underlakanet....

Det var bara att snabbt rengöra.
Spraya och putsa, torka och bädda rent.
Täcket var bara att torka av som tur var med trasa och rengöringsmedel.
Ett Ravellitäcke som är superbra och jätteskön

Nu går tvättmaskinen för fullt redan tidig morgon

Kaffe i sängen....

Vaknade tidigt denna kalla Novembermorgon.
Ser att det är -11 ute nu och jag tycker det är härligt när den riktiga vinterkylan sätter in.
Nu är det bara att hoppas på snö så det blir ljust och fint.

Sista November.
Himmel vad denna månad gått fort fast den har varit rätt kämpig att leva igenom.
Covidsjuk, trött, kämpigt som sjutton på jobbet och många nya beslut tagna.

Nu såhär med sista dagen kvar så hoppas jag på ett riktigt bra avslut.
Två viktiga möten har jag idag och sedan kvällsjobb på det.

Många saker ska hinnas med innan jag kan luta huvudet mot kudden sent ikväll/natt.

Men morgonen får bli lugn och stilla.
Gick upp nyss och bryggde på dagens första kaffe.
Känner pyttelite doft och smak ibland.
Det liksom blixtrar till och försvinner och inger ett hopp om att snart vara tillbaka igen.

Wille katt ligger och myser på mitt täcke efter att båda katterna fått lite frukost.
Ingen var sugen på att gå ut så det märks att kylan håller pälsklingarna inomhus.
Skulle det krisa så finns ju en kattlåda i hallen, det vet båda om.

Nova vet jag inte vart hon tog vägen.
Båda verkar vara väldigt trötta.
Det är bra, då är det en lugn morgon som väntar.

Jag somnade jättetidigt igår kväll och det berodde på att dagen startade tidigt då jag vaknade redan vid 3 och inte kunde somna om.
Vid 7 tiden åkte jag iväg för att äntligen kunna ta en fika med min bästis och handla förnödenheter på Willys inför min resa.
Bästisen har jag inte träffat på flera veckor då jag blev sjuk i Covid19.
Det var en guldstund att bara sitta och prata om allt som hänt och alla tankar om framtiden.
Han är min energiboost.
En människa som inger mig ett lugn och förnyade krafter.

Det blev ett kort möte bara då jag behövde iväg och han skulle jobba med sitt.
Vi hinner nog ta en gofika innan jag åker uppåt landet på Måndag.
Jag vill gärna ge en julklapp då vi inte kommer ses på evigheter sedan.
Det är tur att mobiltelefon finns så vi kan prata den vägen.

Jag handlade massor på Willys.
Barnbarnet fick Pippis Pepparkakshus som hon ska snickra ihop i veckan.
Bunkrade Julmust som kommer gå åt i December.
Jag dricker två glas på Julafton, det är allt.
Har aldrig varit en vän av drickor och sånt sött. Jag är vattendrickare.

Köpte några Julklappar samtidigt.
Det blir inte mycket sådant iår. Jag hinner inte handla och har heller inte råd.

Kom hem med alla varor och lastade ur.
Åt en god frukost med dottern innan hon gick upp till sitt för att vila förmiddagen.
Jag plockade med mitt.
Packade, kokade risgrynsgröt.
Hämtade in mera ved. Plockade med pantflaskor jag haft ligga i bilen efter lagkörningarna. Det blir en del.
Vilade en stund innan det var dags att hämta barnbarnen från skolan.

Hämtade Isaac först. Hans mamma jobbar nu ett par dagar i veckan så han är hos oss efter skolan tills mamma kommer hem.
En timme senare var det dags för Josefina att komma hem så Isaac och jag åkte och hämtade henne.

Mellis i magen och sedan gick barnen ut för att leka. Dottern plockade med sitt, hon är fruktansvärt trött med sin sjukdom ständigt plågande.

Det började bli eftermiddag och jag blev energilös. Insåg att jag glömt äta lunch.
Blir lätt så när jag inte känner lukt och smak.
Så det fick bli en tallrik gröt innan jag grejade vidare härhemma.

Under dagen var jag i kontakt med tänkbara blivande arbetsgivare och nuvarande arbetsplats som jag är inne på sista veckan hos.
Får en väldigt udda arbetsvecka som jag sätter på kontot att jag verkligen inte ska vara kvar på det stället.
En riktig bekräftelse på att jag inte ens behöver tveka över mitt beslut att lämna helt och hållet.
Sätta punkt och tacka för mig.

Bearbetar min besvikelse över att allt blev som det blev.
Drömmen om en trygg och fin anställning som blev ett kaos som bara åt energi och gav ingenting tillbaka. Det är tur att jag hade så fina gäster som jag fick härlig respons och bekräftelse ifrån.
Att mitt slit var värt någonting.

Jag får skylla mig själv som trodde på allt som sades och inser nu att det var bara en språngbräda över till nåt helt annat.
En försäljning och utrangering av den biten i företaget.
Jag var bara en behändig bricka i spelet.
En idiot som jobbade häcken av mig för någonting som skulle bort ändå.
Så känner jag idag!!

Nåja, det är bara att komma över förtretet. Jag vet ju att min kompetens behövs i dessa tider då bussförare inte växer på trän.
Definitivt inte erfarna och arbetssugna Beställningsförare iallafall.

Mina sista år som arbetstagare innan jag går i pension ska jag se till att dessa blir för mig givande och värdefulla.
Jag älskar mitt yrke och vill resa och se mig omkring massor de åren jag har kvar. Beställningar åt alla håll och kanter.

Börjar med att jobba vintersäsongen uppe i Duved/Åre och Östersund.
Passar på att i detta jobb fundera på fortsättningen.

Har idag ett möte med en tänkbar arbetsgivare. Bara som timanställd.
Jag passar mig noga för fastanställningar. En sådan blir bara en boja har jag insett efter de två senaste jag nu haft.
Som fastanställd måste jag ta de körningar som finns.
Som timanställd kan jag tacka nej och välja vad jag vill göra.

Om jag får som jag vill så blir jag timanställd hos 5-6 arbetsgivare.
Det passar jättebra.
På olika orter och alla dessa arbetsgivare är privatägda.
Inga storbolag. De privata är så mycket mera humana.
Vi förare har ett värde som människor, inte bara ett anställningsnummer.

Dessa företag jag blir timmis hos ska veta att det är bara att ringa mig om körningar. Jag finns och kör om jag är tillgänglig.
Gärna långkörningar.
Har hittills haft kontakt med 4 arbetsgivare och alla är intresserade.

Den senaste ringde igår eftermiddag sent och vi ska ses om några timmar och prata.

Så får det bli.
Jag orkar inte med några flera smällar som detta med både Björks Buss och nu Merresor
Två försäljningar på kort tid.
Jag betackar mig!
Det räcker nu.
Arbetslös som bussförare, det blir jag aldrig.

Som timmis kan jag ju jobba tills jag är 70. Helt perfekt.
Skulle inte hälsan tillåta det, så går jag i pension vid 68. Inte före.
Jag fyller 63 i maj :)

Dessa år vill jag trivas och må bra.
Jobba som jag vill och vara ledig när det passar mig.
Så jobbar en hel del kollegor i min bransch och trivs som fisken med det.

Nu är den sista veckan här som jag kommer att jobba för Merresor.

Den sagan blev väldigt intensiv och kort.

Helgen som gått blev ett både härligt och sorgligt avslut med mitt älskade VSK Fotboll.

Laget levererade grymt i Helsingborg och visade verkligen sin styrka och vilja att vara kvar i Superettan.

Verkligen taggade och focuserade på sin uppgift när vi lastade bussen vid hotellet i Ängelholm och åkte sedan vidare till dagens match mot Helsingborg på Olympia Arena.

Jag såg nästan hela matchen.
Gick bara in ibland och värmde mig då det var så råkallt i Helsingborg den dagen.

Vilken första halvlek!!
Mina grabbar dominerade hela den och motståndarna fick knappt röra bollen.
Två mål in och så många fler chanser men bollen ville inte innanför stolparna riktigt.
Motståndarnas målvakt hade jobb.

Sedan i andra halvlek tog Helsingborg tag i matchen och satte 2 mål så allt slutade oavgjort och det räckte för oss att komma vidare och klara.
Deras andra mål kom via en straff som jag själv ifrågasatte domarens beslut, men det avgjorde som tur var inte slutresultatet som var att bli kvar i Superettan.

Det var flera matcher utöver våran som avgjorde placeringen i Superettan.

Färden hem var helt fantastisk.
Det var fest i bussen och musiken, sången och glädjen dominerade hela resan som började 18.00 i Helsingborg och slutade vid 1 tiden på natten vid Iver Arena i Västerås.

Jag tackade laget för säsongen.
Berättade att jag nu inte kommer att köra mera, att någon annan får ta över min roll som deras egen Chaffis, mamma och medspelare i laget, som bussföraren är.
Jag har verkligen varit en i gänget och med sorg i hjärtat åkte jag till macken och tankade.
Lät tröttheten och ledsamheten ta över.
Men bara en stund då jag måste ha krafterna till städning av bussen.

Jag startade upp bussen 12.00 på Lördagen och tog ur förarkortet straxt innan 3 på söndagsmorgonen.
Hade då kört från Ängelholm till Helsingborg och på kvällen vidare till Västerås.

Tankat diesel och Adblue vid Såifa.
Försökte tömma toaletten men kom inte åt tömningshålet på nya depån.
Lade tid och kraft på att fylla toakem och spolarvätska.
Dammsuga bussen invändigt noga.
Torka och putsa. Kastade 5 säckar med sopor från resan och sist av allt rensa bort allt som lämnats kvar.
Vattenflaskor/pant, frukt och annat som jag tog reda på istället för att kasta.

Fanns ingenstans att tvätta bussen utvändigt. Dessutom -5 ute så det var kanske lika bra så inte låsen fryst.
På den depån måste bussarna stå låsta.

En mystisk bil åkte inne på området och iaktog mig när jag jobbade på med städningen.
Något obehagligt!
Ensam kvinna mitt i natten och på ett område där det händer mycket om nätterna.
Placering av den depån är helt fel i min värld.
Så otrygg, skitig och obehaglig.
Inget jag är villig att jobba kvar i.

Så nu idag Måndag börjar min sista vecka på det bolaget.
Jag är ledig måndagen då söndagen gick i ett trötthetstöcken.

Var hemma 4 på morgonen och isäng halv 5. Sov till 7.30 och gick sedan upp.
3 timmars sömn är alldeles för lite.
Men så fungerar jag.
Är absolut ingen nattjobbare.
Då sover jag för lite.
Så jag gjorde inte många knop under Söndagen.
Första Advent.
Hämtade lite ved, vilade, duschade, var i kontakt med vänner, packade inför kommande resa till Duved.

Planeringen har inte lyckats få till några körningar i veckan så jag vet inte ett dugg om hur jag ska lägga upp min planering för veckan.
Så mycket vet jag att på torsdag ska min bil in på service. Men hur det ska gå till vet jag inte då jag kanske jobbar, eller inte, eller ?!??
Ingen aning.

Att försöka leva ett vettigt liv med någon som helst struktur är bara att glömma.
Alltså väljer jag bort denna arbetsgivare helt och hållet efter den här veckan.
Skriver Inte på timanställning.

Tog det beslutet veckan som gått

Mina Novemberkaktusar i Adventsfönstret

VSK fotboll Herrar är kvar i Superettan efter flera rafflande matcher som var avgörande.

Själva spelade VSK oavgjort mot Helsingborg i en toppenmatch som jag såg på plats.

Grattis Västerås SK!

Gick till matbutik här i Ängelholm och hittade då en liten park med vackra och nästan spöklika Julänglar och andra varelser som hängde i vackert upplysta träd