Då var det färdigsjukat för denna finnkärring.
Som tur är får jag möjligheten att trappa upp lite försiktigt med att idag köra ett par turer med skolbarn som ska köras till badhus och sedan åter skolan ett par timmar senare.

Tisdagen var jag hemma sista sjukdagen och då ville jag testa hur mycket jag orkar.
Det vart en del iallafall, men sedan var jag så trött att jag skakade i hela kroppen och det tjöt i öronen.

Var iväg med min egen bil och handlade på två ställen i stan.
Samt hämtade ut ett paket från macken i Torshälla.

Jag strosade lugnt omkring och plockade det som var på listan.
Urtömt hemma rätt rejält när jag inte kunnat handla.
Kände hur matt jag fortfarande är efter sjukdomstiden. Det tog tid att handla. Dubbelt mot normalt om inte längre.
Orkade inte mera än så.

Båda töserna hemma tog ett Covidtest på morgonen innan vi körde igång dagen och båda var negativa.
Så skönt att jag inte smittat dotter och barnbarn med viruset.
Våran 7 dagars Karantän var över och jag smittar inte längre.

Förändrar inget för mig i övrigt.
Jag kommer fortsätta att tvätta händer noga, sprita och hålla avstånd.
Vill inte träffa mamma förrän tidigast nästa vecka.
Vill vara helt säker

Härhemma har vi ju desificerat noga och nu kan tjejerna använda samma toa som jag och vi kan leva mera normalt.

Tyckte så synd om mitt älskade barnbarn igår när hon hade så jobbigt med testningen. Bli petad djupt in i näsan är vidrigt.
Hon grät och jag började gråta då det kändes som mitt fel att hon måste plågas så.
Det var ju jag som släpade hem smittan till vårt hem
Även fast jag inte kan rå för det så kändes det förjävligt.
Jag vill absolut ingen annan människa ont och definitivt inte mina nära och kära.

Så saktar rullar livet igång igen.

Efter en timmes vila och lite mat i magen så tog jag med dotterns bil till verkstan där min bils däck skiftats och lät dem skifta på dotras bil.
Nu är tjejerna säkrare på vägen när halkan kommer.
Den är i och för sig redan här.
Vi har ju inte åkt något på en vecka då vi varit i hemmakarantän.

Redan vid 17 tiden kröp jag i morgonrocken och storstrumporna och gjorde kväller.
Eldade i köksspisen, packade lite grejer som ska med till Duved 6/12 och tog sedan det bara lugnt.
Låg och läste en bok.
Mejlade med jobbet, planerade jobbhelgen som innebär resa till Ängelholm/hotell och Helsingborg/match, med VSK Fotboll. Fredag- Lördag och hemma igen tidig morgontimma Söndag.

VSK:s sista bortamatch denna säsong och våran sista resa tillsammans innan jag slutar som deras fasta förare.
Blir ju timanställd så jag får nog aldrig mera köra mitt lag igen

Dottern berättade om sin oro under hela veckan jag varit sjuk.
Hon var så rädd att jag skulle insjukna så illa att det blev Intensivvård och kanske rent av döden för mig.
Det var därför hon vaktade som en hök på mig de första dagarna då jag var rejält risig med feber och allt.

15.000 människor har ju mist livet hittills i Sverige i Covid19 och alla var definitivt inte gamla eller med underliggande sjukdomar.

Vem som helst kan drabbas, även vaccinerade och vem som helst kan dö av virusets skoningslösa framfart

Pandemin är inte över ännu på långa vägar.
Det är bara att se ökningen i hela världen igen av smittade, vårdade och döda.
Ingen går säker!!
Ingen!!