Idag har vi snöbadat alla tre :)
Jag valde att göra det nu ikväll för att bara kunna ta av badrocken och kasta ikull mig i snön i mörkret.
Det är allra skönast.
Inte en klädtrasa på alls och sedan raka spåret in för att snabbt torka bort snön från kroppen och få på torra kläder.

För mig ger det nästan samma kick som att bada kallt i sjön eller poolen.
Var ju och badade vid +7 grader i vattnet som kallast i höstas, innan jag sedan tömde poolen och plockade ihop den.

Nu var det - 12 ute i luften.
Snön gnistrande vit och iskall mot huden.
Gjorde en snöängel innan det kändes för kallt och det var dags att springa in igen.

Vi gjorde så flera gånger när mina barn var små, när vi bodde i hus med bastu.
Då kunde vi springa ut flera gånger och kasta oss i snön och rulla runt.
Sedan in i bastuvärmen.

Nu har jag som mål att i vinter få bada i en vak i en sjö. Ska forska lite vart jag kan få detta gjort.
Grymt skönt och uppfriskande.

Även solnedgången var helt underbar.
Såg ut som det brann inne i skogen en bit bort.

Tänk att det redan gått en månad in på det nya året.
Äntligen har det blivit riktig vinter vilket jag tycker är helt underbart.

På vintern ska det vara snö och kallgrader.
Samt allra helst soligt ovh vindstilla om dagarna.

Det har verkligen varit riktig vinter nu de senaste dagarna.
Vi var ute och gick idag, min dotter, barnbarnet, hunden Ludde och även katten Wille följde med.

Det var så gnistrande vackert och jag tog foton mest hela tiden.

Gick en bit bort längs vägen och sedan in i skogen, längs en åkerkant i djupare snö tillbaka hem igen.
Sedan fikade vi ute bara för att förlänga den härliga vistelsen i snön.

Naturens fenomen.

En helt underbar Snöängel gjord av en kråka :) Visst är den fin?

Denna lediga Söndagsmorgon fick jag glädjen att uppleva en helt bedårande soluppgång.

Körde igår Lördag en gratisbuss i Surahammar Rannäs och Virsbo.
Gamla bruksorter som det inte längre är så mycket liv i som det var då järnbruken blomstrade.

När jag var 18-19 år jobbade jag som Traversförare på Bandvallsverket på Surahammars Bruk.
Ung och oerfaren men tuff. Jag hade ju klarat mig själv och försörjt mig sedan 15 års ålder. Gav mig ut i arbetslivet så tidigt då livet inte gav mig något annat val.
Välkommen hem var jag inte då min mor flyttat samman med en man som ville ha hönan men inte kycklingarna.

Hon flyttade till Surahammar från Lindesberg. Jag bodde kvar på elevhem och gick en dryg termin på gymnasiet och där trivdes jag inte då den inriktning jag valt inte var tillgänglig för mig som tjej.
Jag ville ju bli bilmek men det blev konsumtionslinjen. Trivdes inte alls.
Hoppade av och började jobba på ett konditori i Lindesberg.
Men hemska ägare, mor och son.
Jag fick städa hela konditoriet från källare till servering och hade inte ens lunchrast.
Tjänade uruselt!
När allt var städat och fint fick jag gå, med motiveringen att jag var för ung för att servevera mellanöl till kunderna.

Flyttade då till Surahammar och hem till familjen några månader.
Var inte välkommen alls. Skäll varje dag och hånad av mannen hon levde ihop med.
17 år gammal började jag så jobba på KF Lagercentral i Västerås.
Pendlade med buss, fick tag i lägenhet och jobbade på. Tog körkort så snabbt det bara gick.

Ville prova annat så jag sökte till Surahammars Bruk och där tog jag Traverskort för att sedan sköta 16 tonaren inne i Ämneshallen på Bandvallsverket.
Vilket jobb!!
Varmt som tusan då den hall jag jobbade i var den dit alla 1000 gradiga ämnen, dvs block av järn och titan lades i högar.
Spreds först ut för att svalna och sedan lades i högar.
Under min travers jobbade en Hyvlare.
Han såg till att skador och sprickor togs bort från ämnena med en gasbrännare tror jag det var.
Jag försåg honom med nya ämnen hela tiden och vände på dom.
Det gjordes med en stor magnet.

Jobbade mycket och skift.
Vissa nätter var det driftstopp i Valsverket och allt stod stilla.
Det var i Valsverket dessa ämnen valsades till och rullades ut på ett band som kom över till Ämneshallen där jag jobbade.
Från ugnen kom de ut som Göt som det hette. Stora glödande klumpar som antingen valsades ut till plåt som rullades ihop eller som ämnen.

Det kom också in lastbilar som hämtade ämnen. Dessa bilar fick jag också lasta med min travers.
Men då med en Sax som verktyget kallades för. Det var som en enorm gripklo som knep åt på var sida om Ämnet när den höjdes och tyngden vid lyftet gjorde att Ämnet satt fast ordentligt och kunde lyftas.
Det gällde att lyfta balanserat och försiktigt lägga ner på flaket.
Minns inte hur mycket dessa vägde men det måste ha varit uppåt, om inte över 10 ton styck.

Att jobba med magneten tyckte jag var otäckt. Det kunde ju hända att den släppte om det blev fel på den.
Vägrade jobba med den om någon var i närheten.
Hyvlaren jobbade på accord och var ständigt stressad och arg. Jag fick inte ens lämna Traversen för att gå på toa när han jobbade. En av männen var hemsk.
Han skällde och gormade ständigt.

Fick bara lämna Traversen när det var rast.
Så det hände att jag jobbade 5 timmar i ett svep utan att gå ner, med en temp på över 50 grader uppe i hytten.
På den tiden fanns ju inga AC:n eller sånt.
Minns vid ett tillfälle att en av golvutorna på Traversen började smälta av hettan.
Då var det varmt!!!

Det var tider det :)
Satt med min buss igår på parkeringen utanför och hade rast i bussen.
Mindes tiden på bruket.
Jag var så ung men redan då en tuffing.
En snäll tuffing :)

Som kollegor på Bruket hade jag Hockeymålvakten Tommy Salos föräldrar.
Terttu och Einari Salo.

Sedan kom så tiden då massor av anställda sades upp och jag gick tillbaka till KF Lagercentral.
Hade jobbat där några dagar när vi var Lockoutade från Bruket när det var oroligt.

Jag har Aldrig varit arbetslös någonsin i hela mitt liv.
Inte förräns nu när Transdev köpte Björks Buss och började avskeda förare.
Som 61 åring blev jag inskriven på Akassa och Arbetsförmedlingen.

Men inte ens nu är jag utan jobb.
Kämpar med näbbar och klor för att få vara kvar i branchen och det har givit resultat.

Ger inte upp!
Aldrig att jag ger upp
När jag redan som ung tösabit var en kämpe och har gjort rätt för mig i hela mitt liv, så är det ingen skillnad nu.

Vilka minnen det väckte att stå där och titta på porten där jag gick in och ut under en tid i min ungdom.
Vilken arbetsmiljö!!
Skulle aldrig godkännas idag :)

Tog lite foton på väg till jobbet och när jag rullade ut med bussen från depån i Hallstahammar.

Så vackert ute. -15 visade termometern på.