Direktlänk till inlägg 27 april 2018
Det är en underlig känsla säkert för många, att jag sover som bäst och tryggast i min husvagn. Med tunna väggar. Inga grannar på plats ännu. Bara jag och nån till längre bort på campingen.
Djupskog inpå med vargflockar som lever i symbios med de människor som finns här i trakten.
Kan man sova tryggare än så.
Knappast!
Hit kommer inga individer som är förvridna i samhället då det är alldeles för stilla och avsides.
Djuren är inget hot, naturen inpå knuten är livets ursprung och där mår jag som bäst.
Känner mig trygg.
Vi kom hit sent igår kväll, jag och älskade sambon.
Med fullastad bil. Jag körde då han jobbat hela dagen.
Hade med stolarna till förtältets möbel, solstolar och annat jag behöver som hör till boendet här. Lastade snabbt ur, in i förtältet med allting i en hög.
Jag var trött och hungrig.
Kärestan for hemåt direkt då han har jobbarhelg.
Plockade iordning inne i vagnen.
Först och främst på med mer värme då den var nedställd till minimum.
Varmt inom 15 minuter, då jag drog på golvvärmen.
Husvagn från 1994 med AC och golvvärme.
Det känns toppen.
En lyxvagn på sin tid, då den kom ut på marknaden, dyr och exclusiv då för 24 år sedan.
Helt underbart behaglig och ombonad idag.
Perfekt för mig som inte är ute efter det nya.
Hör ju inte till statusjägarna.
Jag äger det jag trivs med och vill inte imponera på någon annan än min egen själ.
Äga det jag har råd med.
Min älskade Alfred.
Tänkte sälja honom och skaffa nyare, men varför skulle jag det när han är vid full vigör.
Lite skavanker här och där, precis som ägarinnan.
Vi hör ihop.
Vaknade imorse vid 6 tiden av att en fågel satt på taket och berättade högt och tydligt att det faktiskt var soluppgång och jättefint ute.
Jag tackade pippin och gick upp.
Så njutfullt att fälla upp rullgardinerna och insupa det vackra utanför.
Tjärnens blanka vatten, gräsytorna som ännu bara grönskar litegrann
Våren är lite senare här i Dalarna.
Kaffebryggaren igång och i kläderna.
Gick sedan ut, andades in den friska kyliga morgonluften. Så ren och klar.
Med livet så nära, går det bara att vara lycklig.
Känslan av frihet och ro.
Jag rår över min egen tid helt.
Ingen stress eller krav på prestation.
Inga negativa mejl med hårda, på gränsen till hatfyllda ord. Svordomar, skällsord, anklagelser.
Jag har de senaste dagarna verkligen ställt mig själv frågan.
Ska jag ha detta jobb som jag dessutom sköter i vårt eget hem.
Så mycket negativitet som blir mitt jobb att vända till något positivt.
Varför ska jag göra det??
Jag hjälper ju inte någon.
Bara stjälper mig själv.
Hemmet andas negativitet efter en arbetsdag och jag är själv helt slut av allt som människor spyr ur sig i affekt.
Nope!!
Det är inte mitt kall.
Jag är en hjälpare, inte en avfallstunna.
För så känner jag mig.
Jag är en glad själ och den glädjen rinner ur mig som en rännil varje dag som jag sitter med detta arbete.
Min käresta sade att det kommer bli på detta vis. Jag kommer må dåligt av allt jag hanterar och han fick rätt.
En förändring måste till efter sommaren.
Helt klart.
Jag måste skaffa mig ett annat arbete innan min själ pajar ihop.
För jag är en människa som har själen med i mitt arbete och den som säger att det jag jobbar med skall bara rinna av mig, den känner inte mig.
Jag vill göra mitt bästa och det gör jag inte nu.
Jag kan inte göra mitt bästa.
Det går inte i en sådan befattning.
Det syns i mitt bloggande, vad det är som förstör min sinnesfrid.
Jobbet! Inget annat än jobbet.
Jag kan så mycket mera än det jag gör idag.
Tiden är bortkastad, så som jag känner mig.
Jag vägrar bli likgiltig i mitt arbete.
Då ger det mig ingenting och livet är för kort för att kastas bort till ingenting.
Så är det.
Insikten är solklar
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 | 8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|