Denna dag blev verkligen en variant för sig.
Har ju inte mått något vidare och det resulterade i att stor del av dagen har jag tillbringat i ryggläge.

Husvagnens bädd har varit favoritstället.
Har ändå lyckats åstadkomma någonting.
Fixade till mitt Förtältskök som jag gärna ville få iordning.
Gillar den nya dubbla kokplattan som jag gärna använder för matlagning.

Diskbaljan under bordet, bakom duken.
Vill inte ha den inne i vagnen.
Dessutom en egen sophink.
Kommer också att ta ut kaffebryggaren dit när det blir varmare ute.

Jobbade på därute i tältet och när orken tröt lade jag mig en stund.
Min yngsta dotter ringde från Skåne, där hon hämtade sin husvagn, för att ta ner den till Öland.
Blir så bra för Lillan att komma till sitt älskade Öland.

Jag fixade middag åt mig på Zuccini, champinjoner och köttig falukorv.
Stekt i smör. Gott och minimalt med kolhydrater.
Lade i några skivor ost som fick smälta ner.

Slumrade till kort framför tv:n.
Fick den att fungera som den ska med att byta batterier i fjärrkontrollen.

Skruvade ihop skohyllan.
Så nu börjar det mesta vara klart i förtältet.
Sakta men säkert totade jag ihop allt fast orken inte var den bästa.
Tog tabletter då huvudvärk hotade ta över tillvaron. Kände mig febrig stundtals.

Struntade faktiskt i disken idag då jag vill njuta av handdiskandet.
Det får bli imorgon.

Älsklingen ringde och checkade av hur jag mådde. Om jag skulle hämtas hem.
Det är inte nödvändigt alls.
Mår garanterat bättre imorgon.

Njöt en stund av kvällssolen då soppåsen skulle kastas.
Flera nya grannar har kommit till campingen
Idag är ju första dagen på Sommarsäsongen.
Det restes tält och snickrades golv på flera ställen.
Flera husbilar har kommit.

Nu har jag gjort kväller.
Tog mig lite naturell Kesella innan tandborstning.
Lyssnar på fåglarnas glada tjattrande, grannarnas grejande och ser på tv.

När jag vaknade imorse här i husvagnen så kändes dagen som en spännande, äntligen tom dag, som jag visste var helt till mig själv att fylla timmarna med.

Tankarna har fullkomligt gått banana då ideer om framtiden ploppar upp och jag ville genast göra någonting, för att skapa något av dessa ideer.

Det resulterade i ett mejl till en tänkbar arbetsgivare.
Sedan om detta ger resultat, visar sig.

Kanske hör jag till dinosauriernas tiderum då jag vill arbeta med själ och hjärta i det jag åtar mig.
Det mesta i vårt samhälle baseras ju på resultatinriktat, vinstbaserat, iskallt agerande i mångt och mycket.
Människan bakom är förlegat tankesätt.

Kanske skulle jag ändå gå in i vården.
Socialpsykiatrin.
Jag har ju ingen utbildning i någonting på det området.

I mina tankar och funderingar försökte jag fixa med mitt boende här.
Satte upp ett bord för att förvara kokplatta, kaffebryggare och lite annat, i förtältet.
Golvet är ojämt så det var bara att gå bort till Receptionen och fråga om lite spillvirke för att få bordet i våg.

Hittade lite stumpar som fungerade.
Lade under mattan så bordet är rakt.

Fick jätteont i magen så det var bara att steka på ägg och bacon.
Trodde att jag skulle klara mig med Avocado till frukost bara. Det funka inte.

Fortsätter enträget med LCHF fast resultatet är minimalt.
Kroppen stretar emot och vill inte äta av fettdepåerna jag bär omkring på.
Men jag ger inte upp.

Fortsätter ett tag till.
Har nu blivit av med illamåendet iallafall och toabesöken fungerar bra.
Så stegen framåt finns men är så jobbiga.

Att leva som vanligt med jobb och allt är tufft med den totala omställningen av kosten.
Har nu hållit på 4 veckor på Söndag.

Ingen viktminskning och kroppsfettet är intakt i stort sett. Nån procents minskning.
Jag slipper det ständiga suget i magen och blodsockret hållet en fin balans.
Bara det är stora pluspoäng.

Jag följer rådet: Ät när du är hungrig.

Så det kan gå en hel dag utan att jag äter något då jag inte är hungrig.
Vad lever min kropp av, det fattar jag inte.

Inget socker, minimalt med kolhydrater, max 3%.
Grönsaker, lite ost och kött i form av nöt, kyckling och bacon.
Ingen frukt.

Igår åt jag en Avocado, lite korv, ost...

Rör på mig som vanligt.
Igår extra då jag bar så mycket grejer och sprang i trappor.

Nu ligger jag som en padda i bädden och fryser, fast det är varmt.
Känns lite som kroppen är förbryllad över att inte känna sig jagad av plikter.
Den plockar fram den ena diffusa känslan efter den andra.

Lade mitt plockande i förtältet på is och tar det helt lugnt istället.

Kanske mår jag bättre senare idag.
Vill ut och gå i de vackra omgivningarna.
Saknar min käresta som jobbar för fullt

Det är en underlig känsla säkert för många, att jag sover som bäst och tryggast i min husvagn. Med tunna väggar. Inga grannar på plats ännu. Bara jag och nån till längre bort på campingen.
Djupskog inpå med vargflockar som lever i symbios med de människor som finns här i trakten.

Kan man sova tryggare än så.
Knappast!

Hit kommer inga individer som är förvridna i samhället då det är alldeles för stilla och avsides.

Djuren är inget hot, naturen inpå knuten är livets ursprung och där mår jag som bäst.
Känner mig trygg.

Vi kom hit sent igår kväll, jag och älskade sambon.
Med fullastad bil. Jag körde då han jobbat hela dagen.

Hade med stolarna till förtältets möbel, solstolar och annat jag behöver som hör till boendet här. Lastade snabbt ur, in i förtältet med allting i en hög.
Jag var trött och hungrig.
Kärestan for hemåt direkt då han har jobbarhelg.

Plockade iordning inne i vagnen.
Först och främst på med mer värme då den var nedställd till minimum.
Varmt inom 15 minuter, då jag drog på golvvärmen.

Husvagn från 1994 med AC och golvvärme.
Det känns toppen.
En lyxvagn på sin tid, då den kom ut på marknaden, dyr och exclusiv då för 24 år sedan.
Helt underbart behaglig och ombonad idag.
Perfekt för mig som inte är ute efter det nya.
Hör ju inte till statusjägarna.

Jag äger det jag trivs med och vill inte imponera på någon annan än min egen själ.
Äga det jag har råd med.

Min älskade Alfred.
Tänkte sälja honom och skaffa nyare, men varför skulle jag det när han är vid full vigör.
Lite skavanker här och där, precis som ägarinnan.
Vi hör ihop.

Vaknade imorse vid 6 tiden av att en fågel satt på taket och berättade högt och tydligt att det faktiskt var soluppgång och jättefint ute.
Jag tackade pippin och gick upp.

Så njutfullt att fälla upp rullgardinerna och insupa det vackra utanför.
Tjärnens blanka vatten, gräsytorna som ännu bara grönskar litegrann
Våren är lite senare här i Dalarna.

Kaffebryggaren igång och i kläderna.
Gick sedan ut, andades in den friska kyliga morgonluften. Så ren och klar.
Med livet så nära, går det bara att vara lycklig.
Känslan av frihet och ro.

Jag rår över min egen tid helt.
Ingen stress eller krav på prestation.
Inga negativa mejl med hårda, på gränsen till hatfyllda ord. Svordomar, skällsord, anklagelser.

Jag har de senaste dagarna verkligen ställt mig själv frågan.
Ska jag ha detta jobb som jag dessutom sköter i vårt eget hem.
Så mycket negativitet som blir mitt jobb att vända till något positivt.

Varför ska jag göra det??

Jag hjälper ju inte någon.
Bara stjälper mig själv.
Hemmet andas negativitet efter en arbetsdag och jag är själv helt slut av allt som människor spyr ur sig i affekt.

Nope!!
Det är inte mitt kall.
Jag är en hjälpare, inte en avfallstunna.

För så känner jag mig.

Jag är en glad själ och den glädjen rinner ur mig som en rännil varje dag som jag sitter med detta arbete.

Min käresta sade att det kommer bli på detta vis. Jag kommer må dåligt av allt jag hanterar och han fick rätt.

En förändring måste till efter sommaren.
Helt klart.

Jag måste skaffa mig ett annat arbete innan min själ pajar ihop.
För jag är en människa som har själen med i mitt arbete och den som säger att det jag jobbar med skall bara rinna av mig, den känner inte mig.
Jag vill göra mitt bästa och det gör jag inte nu.

Jag kan inte göra mitt bästa.
Det går inte i en sådan befattning.

Det syns i mitt bloggande, vad det är som förstör min sinnesfrid.
Jobbet! Inget annat än jobbet.

Jag kan så mycket mera än det jag gör idag.
Tiden är bortkastad, så som jag känner mig.

Jag vägrar bli likgiltig i mitt arbete.
Då ger det mig ingenting och livet är för kort för att kastas bort till ingenting.

Så är det.
Insikten är solklar

Den här veckan har varit riktigt energisugande och jag är så glad över att det nu är ledigt.

Fredag Lördag Söndag är dagar som jag helt kan ägna åt mig själv och ingen annan.
Ingen dator eller jobb förrän på måndag.

Min käresta och jag pratade i veckan om hur vi gör med helgen.
Han har en tung och lång arbetshelg framför sig och den blir bara jobb, äta, sova och inget annat orkar man dessa helger.
Jag vet då jag själv brukar köra dessa också.

Bara lördagen är man 12 timmar på jobbet.

Jag ville till husvagnen men det kändes inte bra att plocka med bilen.
Den skulle ju bara bli stående och kärestan behövde ju den till att åka till jobbet och gymet.

Så vi bestämde att på Torsdagen, då han hade delad tjänst, så skulle jag köra honom till jobbet på em och sedan ha bilen till att handla, hälsa på min mor och lasta i allt som skulle med till vagnen.

Så blev det och när han slutade jobbet åkte vi hem så han fick byta om.
Sedan körde jag till Malingsbo.
Vi lastade av snabbt och han for åter hem.
Jag packade upp det som var med.
Allt annat blev kvar i förtältet.
Sånt som skall vara där eller ute

Fikade och åt lite.
Gjorde sedan kväller i en varm och go vagn på en tyst camping.
Så befriande skönt.
Kommer att sakna kärestan men jag behöver lugnet och tystnaden omkring mig.

Ligger nu mitt i natten och bara lyssnar på tystnaden.
Husvagnen är min rekreation.
Det lilla härliga boendet som är så grymt bekvämt och ombonat.