Redan innan det blev ljust imorse så hade jag nått dagens mål på 10 000 steg

Det var några minusgrader och lite snö på backen så det gick att se fast det ännu var mörkt.

Vart tog denna vintermånad vägen.
Tiden går som fort.

Imorgon är det Första December.
Den månad som är vackrast på hela året om man hanterar den rätt.
Juleljusen kommer fram i fönstren, på balkonger och i trädgårdar.
Vi människor behöver ljuset för att klara av den mörka årstiden.

Julen närmar sig och jag har som tradition att jag liksom firar Jul hela December.
Vi började pynta redan i mitten av November härhemma i huset.
Allt det ljusa och glittrande inger en glädje och njutning i sig.
Verkligen välbehövligt i mörkret som råder nu under Covid19:s grepp om oss människor.
Inget är sig likt.

Därför är det viktigt att vi det egna hemmet får till den glädje och energi som är nödvändig för att orka ända fram tills ljuset återkommer.
Då menar jag både ljuset ute och ljuset i våra liv som ställts under många krav och begränsningar.

November är ju den månad som brukar vara mörkast. En månad i Standbyläge då inte mycket händer. Grått, kallt och ofta väldigt regnigt.
Inget nöje att vistas ute då dagarna är korta och mörkret faller tidigt som ett blött täcke över oss.
December ger ändå hopp om snö och ljus.

För min egen del så jobbade jag hela November med massor av arbetstimmar.
Månaden liksom bara försvann.
Avslutar månaden med lediga dagar.
Välbehövliga sådana.

Imorgon välkomnar vi December, med nya tag och utmaningar.
Vem vet vad som väntar.

Jag befann mig i köket mest hela förmiddagen med att koka risgröt till frulle och baka saffransäppelkaka till Advent, så det fick bli två pizzor till lunch.

Skrapade ihop det som fanns i kyl och skafferi.
Blev riktigt gott.
Ena med ost på och den andra helt mjölkfri så barnbarnet kunde äta.

Det håller Volvo i Eskilstuna med.
En dumpers som pyntats med ljusslingor och adventsljus.
Så häftigt gjort :)

Lade ut ett foto på Saffransäppelkakan i ett tidigare inlägg men den försvann ut i intet... Märkligt!

Här kommer den på nytt.

Tredje dagen denna vecka som jag lyckades få ihop 10 tusen steg.
Denna gång under samma pass dessutom.
Tidigare har det varit uppdelat.

Känns att min kropp svarar med positiv energi som den gjorde tidigare om årennär jag tränade.

Hoppet börjar tändas att jag ska kunna få till en bättre form framöver.

Kämpar på och det känns helt ok

Det var läge idag, Första Advent att baka en långpanna äppelkaka.

Stack ut imorse medans det ännu var mörkt.
Skulle gå 4 km hade jag tänkt mig men det kändes så friskt och skönt att jag gick vidare.

Var bara hem och hämtade ljus och tändstickor och styrde sedan stegen till Vallby Kyrka som ligger här i vår närhet.
Tände ljus i Minneslunden och gick sedan omkring på kyrkogården för att tända upp ljus som slocknat när det blåst.

Kom till en plats med mycket blommor och det visade sig vara vår hyresvärd som hade sin sista viloplats där, bara ett stenkast ifrån huset han och hustrun bodde i.
Han skulle begravas i den innersta kretsen så jag visste inte när det gjorts.
En minneshögtid kommer att hållas för oss övriga i sommar när Covid förhoppningsvis släppt sitt grepp.

Hans hustru har nu hand om allt efter att han lämnade det jordiska efter en längre tids sjukdom, cancer.
Vila i frid L !

Hämtade ett av ljusen jag tände i Minneslunden och satte vid alla vackra blommor på L:s sista viloplats.

Gick sedan hemåt med en sorglig känsla inombords.
Likaså en känsla av att livet är så skört.
Vi vet aldrig när det är dags att lämna våra nära och kära.
Så det gäller verkligen att leva allt som går.
Gjorde ont inombords av tanken över hur många som gått bort bara under 2020.
Många som jag någon gång i livet haft att göra med. Som vän, kollega eller bekant.

Kom så hem till huset där mitt barnbarnvar vaken.
Jag hade tidigare på morgonen kokat risgrynsgröt som vi skulle ha till frukost.
Dukade, tände första Adventsljuset och åt frukost tillsammans vi som bor på Vallby Prästgård.
Vi lyssnade på vacker musik och mindes L som lämnade oss utan att vi hann bjuda på kaffe med nybakad äppelkaka.
Vi pratade om det i telefon att vi skulle göra i sommar när Covid 19 var överstökad.
Nu blev det inte så.
Det samtalet var det sista.
Vi hann inte visa hur fint vi fått det i huset vi hyr av den familjen.