Idag testade vi att elda i den rostiga eldkorgen som står ute på gården.
Den hör till min äldsta dotter egentligen, men hon har ännu inte hämtat den till deras nya hus.

Tog med ut lite papper som ska kastas och ved. Fick fint eld på allt och sedan var det bara att mata elden med gamla nedsågade äppelträd och annat som ligger i hästhagen i en stor hög.

Riktigt mysigt när skymningen kom och det snart blev mörkt
Varmt och stämningsfullt

Sitter i min säng, bloggar och dricker kaffe mitt i natten.
Lade mig tidigt efter att ha kommit hem från körning med mitt lag Vsk fotboll herrar i Superettan.

Veckan har varit tuff då jag lärt mig nytt, nytt, nytt hela tiden.
Skolkörning som jag inte direkt älskar av de körningar jag ägnar mig åt just nu som timanställd beställningsförare i Coronatid.

Jag tar de körningar som finns.
Det kommer en tid då världen frisknar till och körningar trillar in igen.
Nu är det bara att gilla läget och jobba på.

Allt det nya tar väldig kraft från min redan trötta hjärna.
Likaså att jobba på ännu en depå med nya rutiner för mig
Mycket att tänka på och snabbt ställa om efter när jag byter stad och depå i veckorna, ibland flera gånger.

Så jag somnade vid 20.30 tiden igår kväll, helt yr av trötthet.
Vaknade vid 2 tiden, gav katterna mat och de gick sedan ut
Nova hade innan dess sovit tätt intill mig, som hon brukar när jag är jättetrött eller sjuk
Bryggde på en stor kopp varmt gott kaffe med en skvätt havredryck i.

Halvligger mot kuddarna nu och känner att sömntåget är på gång.
Ska nog hoppa på den och sova några timmar till.
Har två dagar ledigt nu, veckovila som består av minst 48 timmar.
Känns bra efter intensiva dagar.

Igår Lördag var det då dags för mina grabbar, Vsk fotboll herrar, att möta Brage borta.

Vi lämnade Västerås vid 9.30 och styrde mot Borlänge.
Det var snabbt kört dit. 1 1/2 timme till Domnarvsvallen.

Var framme och urlastade innan 11.30 så grabbarna kunde värma upp.
De hade ätit i bussen under färd och jag passade på att städa bort allt skräp innan matchen började.

Våttorkade av alla borden med rengöringsmedel och putsade fönster innan jag gick ut för att titta på matchen.
Där är det bra då jag bara kunde ställa mig vid staketet och titta.
Det blev 0-1 rätt snart och sedan dominerade Vsk hela den halvleken som det stod 0-3 när domaren blåste.

Jag hade vid det laget laddat in all maten för hemfärden in i ugnen i bussen.
Fick låna ström från en elstolpe intill.

Hade också sett till att få i mig en burk tonfisk, macka och kaffe själv.

Andra halvlek gav inga fler mål men spelet var suveränt bra.
Riktigt bra gjort av mina grabbar.
Kände mig jättestolt och glad när matchen var över och det var dags att packa ihop.

Stod med maten varm, luckorna öppna och klar när grabbarna började droppa ut nyduchade och jättenöjda.
Med en god stämning i bussen for vi så hemåt.
Stannade vid en Maxi så de fick handla det som alla var sugna på.

Åkte sedan hemåt med bra rull medans mörkret föll.
Släppte av utanför Iver Arena och lastade snabbt ur.

Vi tackade varann för säsongen för nu blir det inge mer körningar till bortamatcher.
De flyger till Umeå för den sista bortamatchen.

Åkte till depån trött och lite ledsen över att inte få träffa gänget något mera.
Jag är ju bara en sketen timanställd så jag lär ju aldrig mera få ta i en sån körning igen.
Det är bara de fastanställda som får det.

Toatömning, dammsugning, svabbning, tvätt och urrivning av sjöblöta bagagemattor då det läcker in vatten i bagaget igen var mitt kvällsnöje innan jag trött åkte hemåt.

Tankade gjorde jag innan avfärd då bussen stod på reservtank när jag tog den.
Likaså fyllde spolarvätska och Adblue som heller inte var påfyllda.

Nu ökar smittan lavinartat och härhemma vidtar vi ännu striktare åtgärder för att försöka stoppa spridningen.

Vi har slutat helt att handla i butiker med fysisk närvaro.
Beställer allt på nätet.
Hämtar från utlämning endast.

Barnbarnen får inte vara på fritis utan hem direkt efter skolan.
Vi hjälps åt.
Mina döttrar och barnbarn.
Ett barnbarn vistas hemma hos oss istället för fritis.

Jag kan inte göra mer än det jag gjort hittills i mitt arbete som bussförare.
Kollegor sins emellan håller avstånd
Vi desificerar bussarna så mycket vi bara kan.
Håller resenärerna på avstånd från oss.

Tvättar händer, byter om direkt vid hemkomst, spritar, spritar, tvättar och åter tvättar händer så fort vi kommer åt.

Vi kramas inte hemma som säkerhet ifall jag har nåt med mig.

Vi har Covid19 testat oss och vi är friska allihopa.

Framförallt detta med att trängas i affärer, det går lätt att låta bli.
Vi måste inte!!
Beställ hem, låt en granne eller vän handla om du är i farozonen.

Utsätt inte Dig eller Alla andra för onödiga risker

Vi måste stoppa detta!!!

[Bild]

Veckan har gått oerhört fort och jag har haft fullt upp.
Satte redan igång i Tisdags med att lära mig en skolkörning hos Tuna Trafik.

Åkte med Tisdagsmorgonens tur och noterade massor för att ha som stöd
Körde sedan med storbuss ett par vändor i Strängnäs.

Onsdagen fick jag köra skolturen med kollega som stöd bredvid.
Hade tre små extrakörningar efter morgonturen.

Torsdag och fredag har jag nu kört själv och det känns hur bra som helst.

Orkar inte skriva så mycket mer idag.
Tar det i helgen.

Har kört skolkörningen med en liten buss som tar max 22 resande.

Då var Oktober månad avverkad och vi tar ett kliv in i November.
Ute blåser det kraftigt och höstlöven flyger omkring.

Jag kunde sova 7 timmar denna natt/morgon och det känns bra.
Kom ju isäng 2 inatt efter sent jobb och brukar ha svårt med att sova nog med timmar.

En intressant och lite skrämmande månad arbetsmässigt denna November.
Människor smittas mer och mer igen och det börjar stänga igen lite överallt.
Idrotten har det jobbigt med många inställda matcher på grund av spridningen av smittan i lagen.
Ishockeyn är nog den som är hårdast drabbad just nu.

Det påverkar mitt arbete då jag har 9 matchkörningar inbokade under November och vet inte om någon enda blir av.
Jobba behöver jag för att överleva.

Idag ska jag iväg till Bålsta igen och köra många timmar tågersättning mellan Bålsta och Cityterminalen.
Måndagen måste jag vara ledig.
Men sen vete sjutton hur det ser ut.
Kanske måste jag peta in någon linjekörning i Enköping för att få timmar, det visar sig.

Hoppet ligger i att Tuna behöver mig massor, så har jag inte pendlarkostnaden som ett ok också.

Nu njuter jag av kaffe i sängen och intalar mig själv att det är bara att sitta lugnt i båten, ro litegrann så jag kommer framåt och vänta kallt vad som sker sedan
En dag i taget.