I Lördags var det då dags att köra hem bussen till dennes depå.
Kändes lite vemodigt att åka iväg då det blivit ett helt naturligt inslag att ha den stående utanför, i väntan på att få jobba.

Väntade in dygnsvilotiden efter körningen kvällen innan. 11 timmar, innan jag satte i förarkortet och körde till Hallstahammar.

Väl framme där blev det tankning, toatömning, dammsugning, svabbning och till sist yttre tvätt innan jag parkerade.
Ville lämna ifrån mig bussen ren, fin och redo för körning.

Läste av förarkortet som vi måste göra efter körningar. Extra noga nu vid årsslut och ny början.
Dotter och barnbarn hämtade mig sedan och trött åkte jag hem igen.

Kände då att det varit en anspänning att ha ansvaret för bussen hemma.
Likaså vara med när kollegor hämtat den till sin körning. Vara hemma och igång för att lämna över nycklar, alkolås och mobiltelefon.
Sedan också att jobba kvällar inpå natten.
Jag är ju inte allert då utan det hör morgonen till för mig.

43 km vandring på tre dagar bidrog givetvis till att jag kände mig trött :)
Rätt behagligt trött och avslappnad

Resten av dagen blev softa
Äldsta dottern hälsade på och pratade bort en stund.
Det spelades Monopol och tittades på barnfilmer. Tjejerna byggde snögubbe och snölyktor då det kom lite snö på morgonen.
Den försvann igen vartefter.

För mig var det av stort värde att bara få koppla av efter båda storhelgernas jobb.
Bara vara och inget göra, inte engagera mig i nåt utan bara stänga av ett tag.
Det är livsnödvändigt.

Ladda batterierna för att orka vidare med allt.
Ett enda jobb är inbokat än så länge kommande vecka.
För mig skapar det oro.