Redan fast klockan är straxt efter lunch har jag sovit ett par timmar efter jag vaknade med klump i magen av stress tidigg tidigt imorse.
Sömnen är orolig och konstig.
Mardrömmar och konstiga läten.
Vet inte om det är jag själv som låter när jag sover.

Hoppas detta släpper snart.
Det blir ingen riktig vila.
Saker ordnar upp sig vartefter och jag borde bara komma till ro och vila mig frisk.

Men det är svårt.
Tack broder för att du finns och tar hand om mamma.
Guld värt!

Hon börjar nog lite dement så hon inte tänker på hur hon uttrycker vissa saker.
I hennes värld är ju jag alltid stark och pallar allt.
Men det gör jag inte.
Just nu orkar jag inte med information om någonting som behöver bli gjort.
Inte när jag inte orkar med mitt eget ens.

Hemtjänsten får betalt för att göra saker för henne.

Jag har nog aldrig tidigare haft en sådan klump i magen vid sjukdom som jag har nu när jag är hemma sjukskriven med Covid19.

Känner en stress över att jag inte känner mig pigg och i full fart som det verkar förväntas efter 7 dagar hemma.

Alla pratar om 7 dagar och sen ska det vara överstökat.

Javisst, smittan kanske. Jag smittar inte längre efter 7 dagar och det är ju toppen för då kan vi återgå till mera normalt liv härhemma.
Barnbarnet kan gå till skolan imorgon tisdag igen.

Men jag är inte pigg!!
Feberfri i tre dygn, hostar en del, nysningarna har avtagit. Kommer bara ibland mot förut 20-30 gånger i timmen.

Huvudvärken kommer och går.
Ledvärk mest bara kvällstid nu.
Tinnitustjutet i öronen/huvudet är värre men det tror jag beror på att jag känner sån stress med att jag måste återgå till jobb fast jag inte orkar.

Jag har inte hunnit fixa veden klar innan jag ska iväg norrut och jobba.
En hel vecka har bara försvunnit från min tidsplanering med den här Coronaskiten.

Är ju så förbannat trött!!
Orkar ingenting mot i vanliga fall när jag jobbar mer än heltid och fixar med mammas leverne och allt härhemma.

Nu orkar jag inte ens med mig själv!!

Mamma berättade igår att det behöver städas hos henne, att det är så smutsigt där.
Men när sjutton ska jag hinna??
Jag får ju inte ens åka dit ännu.
Är i karantän ett dygn till och sen måste jag börja jobba

Orkar jag inte jobba så kräver arbetsgivaren läkarintyg.
Var ska jag få den ifrån? Vilken läkare skriver ut Coronaintyg?
Jag har ingen läkare, har inte behövt någon då jag är frisk i övrigt.

Just nu känns det bara bedrövligt med ett jättemur som jag ska klättra över och jag orkar inte.
Jag är så trött!!

Hur i helvete ska jag fixa detta?

Blev kontaktad i Lördags eftermiddag när jag sov helt slut, med frågor om jag kommer att vara frisk till kommande helg. Från arbetsgivaren.
Jag skulle alltså veta en vecka i förväg om jag kommer att vara frisk nog för att jobba.
Hur i himmelens namns skulle jag kunna veta det...

När blev jag en övermänniska?!!
Jag får absolut inte vara sjuk.

En svaghet i mig att bli smittad och sjuk i Covid19.

Klumpen i magen bara växer...

Tog nyss och mejlade jobbet om min hälsostatus.
Bedömer utifrån det jag känner nu och hur jag mådde igår med den grymma tröttheten, att jag inte är arbetsför tisdag som både jag och planering hade hoppats på.

Ber att få vara hemma även det dygnet så kroppen får en chans att piggna till mera.

Jag är definitivt inte vid vigör att sitta vid en bussratt.

Förslog att jag skulle kunna börja med en Eckerökörning på Onsdag för där är det möjlighet till flera timmars vila mitt på dagen.
Dessutom en stuga att med säng att sova i.
Då fpr jag möjligheten till återhämtning där innan hemfärd med gästerna.

Körtiden är ju inte mer än drygt 4 timmar åt gången.

Känns lite jobbigt att ha stessen hängande över mig att vara arbetsför inom en bestämd tidsram.

Covid19 kör sitt eget rejs som jag inte råder över.

Brukar kika in ibland på Minnen på fb och hittade för idag ett härligt minne från 2014 då jag sprang Tunnel Run i Stockholm.

Om jag inte helt minns fel så var det Stadsmissionen som anordnade loppet.

Går ju säkert att gå tillbaka och läsa om här i min blogg från datumet 2014 :)

Jag hade varit sjuk innan och trodde inte att jag skulle fixa komma till start men det gjorde jag.

Härliga minnen!

Att få växa upp med sina egna höns som hon själv varit med och kläckt fram ur äggen vi köpte från en gård i Vingåker är lycka för mitt barnbarn.

I famnen håller hon sin egen tupp Beda som fick sitt namn som liten kyckling då vi inte visste vad Beda skulle bli.
Tupp eller Höna.

Namnet behåller Beda för det är det han lyssnar till när barnbarnet ropar på honom.
Riktigt ståtlig tupp som älskar att bli kramad och klappad av sin matte.

Nu känns det att jag verkligen är på bättringsvägen då jag vaknar tidigt och inte kan sova mera.

Gårdagen var en riktigt jobbig dag då jag kände mig väldigt nedstämd och trött.
Sov i flera omgångar och försökte få någonting uträttat, men orkade inte mer än korta stunder av fysisk aktivitet.

Den dagen ville jag få slut på så snart som möjligt för att kunna sova och vila en hel natt och vakna till en ny dag, med nya krafter och möjligheter.

Där är jag nu.
Den här dagen började riktigt tidigt.
Innan tre vaknade jag och det gick bara inte att somna om.
Hjärnan igång och kroppen i oro.

Det var bara att kliva ur sängen och göra någonting.
Fick igång kökspisen som hade slocknat men var fortfarande varm så det var inge problem att ladda in lite papper och ny torr ved.
Nu sprakar det så mysigt utifrån köket när jag ligger här i min säng och dricker microuppvärmt kaffe från igår

Det funkar hur fint som helst när jag ändå inte känner någon smak eller doft av kaffet.
Effekten i övrig blir ju densamma.
Morgonkoppen varmt kaffe i magen.

Ska brygga på nytt färskt om en stund.

Nu har kylan kommit och det är glittrande vackert ute i månens sken.

Det är stilla och fridfullt.
Bara en av katterna har varit ut till mig i köket och tittat sömnigt på mig.
Inget tjat om frukost ännu.

Det är bara att elda i vedspisen