Idag när jag låg och vilade en stund, efter att jag varit på Covid test så fick jag ett samtal från min blivande säsongsarbetsplats Duved.

Det var både hemska tragiska nyheter och en förfrågan till mig om att komma upp tidigare och köra..

En kollega som skulle kört säsong hade tragiskt omkommit i en helikoperolycka och jag behövdes tidigare på plats.
Blev ledsen och bedrövad.
Fruktansvärt att behöva råka ut för något så tragiskt.
Lider med alla berörda!

Kontaktade ansvarige hos oss i Västerås och berättade orsaken och ställde frågan.
Fick lämna en vecka tidigare än planerat.
Väldigt omtänksamt och snällt att låta mig komma upp dit för att hjälpa till.

Ringde upp depåchefen i Duved och vi gjorde upp att jag åker upp redan 6/12 och installerar mig.
Börjar jobba 8/12 sedan.
Jag vill ju gärna komma iordning med boendet innan utbildning i jobbet börjar.

Jag blir ju kvar som timanställd hos Transdev. Kan säkert köra nåt när jag hemma på 5 dagars ledigheterna fram till Sista April.
Sen kommer jag ju ner igen.

Så nu blev det annorlunda planering över lag.
Jag sitter fast i min Covid19 smitta fram till Tisdag.
Får hoppas på snabb återhämtning nu så jag kan komma igång och packa inför resan uppåt.

Likaså att såga upp björkarna och täcka dessa över vintern och klyva i vår.
Har inte en chans att hinna allt som läget är nu
En vecka försvinner åt båda hållen.

Måste se till att min bil servas innan jag åker upp. Olje och filterbyte.

Nu blev det lite körigt.
Ska sen jobba så mycket det bara går från tisdag nästa vecka och till 5/12.

Först frisk från den här skiten och karantändagarna överstökade.

Idag var jag iväg och tog ett test till för att verkligen säkerställa Covidsmitta och att komma med i statistiken över i sjuknade vaccinerade.

Fick svar vid 16 tiden att jag har Covid19 och då gäller smittskyddslagen om karantän.

För en stund sedan ringde en läkare upp ifrån Nyköpings lasarett och ställde frågor, informerade noggrant och jag fick ställa frågor vilket jag inte behövde.
Smittspårning är ju svår i mitt fall då jag är bussförare och far omkring land och rike runt.

Fick iallafall bekräftat att vi gjort allt helt rätt. Hålla Lillan från skolan tex och att jag inte får jobba förrän tidigast om 7 dagar och inte ens det om jag ännu har feber.
Lillan ska testas innan hon återgår till skolan fast hon inte är smittad.

Mycket bra samtal och han var nöjd över att jag vaccinerad och den sista dosen fick jag ju i slutet av Juni.

Skönt att systemet fungerar och att fallen följs upp.

Nu är det verkligen läge att äta och dricka sånt som inte är så gott men nyttigt när smak och luktsinnet tagit ledigt.

Har lagt bort kaffe och dricker örtte istället. Sparar ju pengar och dessutom dricker te somjag i vanliga fall inte brukar.

Likaså mat.
Grovt knäckebröd och Gulaschsoppa till lunch. Kände salt bara och inget annat.
Tar resten av soppan till middag sedan.

Vilar så mycket jag bara pallar med.
Skönt att kura under dubbla filtar med mysbrallor och tjock tröja på mig.
Lite temphöjning men ingen feber.
Fryser konstant ändå.

Körde igång tvättmaskinen med handdukar som vi byter varje dag.
Det har vi gjort under hela pandemin.
Ska också passa på att tvätta upp uniformen nu när jag inte kan jobba på en vecka.

Vänner ringer och frågar hur jag mår och det känns värdefullt.
Jag är ju öppen och ärlig med att jag har Covid19 så det syns att ingen går säker trots vaccinet.

Nu när Covid 19 tagit över mitt/vårt liv härhemma så har vi vidtagit strikta åtgärder för att smittan bara stannar hos mig.

Som tur har vi två toaletter.
Köket har vi delat upp med att jag har en egen vattenkokare och en hylla med det jag äter
Tvättar händer och spritar hela tiden, vad vi än gör.

Jag bokade en till testtid via 1177 och har nu varit iväg och tagit ett än mera tillförlitligt test.
Svaret lär väl komma inom det närmaste dygnet.

Egentligen är inget märkvärdigare än om jag skulle varit rejält förkyld bara. Vi skulle gjort på samma vis ändå.

Lukt och smak är borta nu så jag har lagt bort kaffe. Dricker örtte istället.
Kommer äta soppor och sånt som är nyttigt endast.
Aptiten är ju inte på topp direkt men näring måste man ju ändå ha.

Ligger nu och vilar.
Fryser som en lort efter att ha varit iväg.
Dottern körde mig och vi hade båda munskydd i bilen. Spritade händer om och om igen, vad vi än hanterade.
Testet togs ju i bilen så jag har inte varit i kontakt med någon.
Den lämnades in i bilen och hämtades av en man med fullt skydd.

Försöker nu via Fb få människor att förstå vikten av att fortsätta hålla avstånd och sköta handhygienen precis som innan.
Vaccinet skyddar inte helt och det vet jag att folk inte tagit till sig, utan lever precis som innan pandemin.
Invaggade i en trygghet som inte existerar.

Alla kan bli sjuka.
Även dom som redan varit sjuka i Covid19.

Något som jag blev glad över när jag vaknade imorse var att båda katterna låg hos mig, på täcket och gav mig värme från sina söta kroppar.
Katterna vet när de behöver hela och läka.
Båda tycker att det är otäckt när jag nyser så mycket under vakentid.
Nyser säkert 20-30 gånger i timmen stundtals.

Kroppen kämpar tappert för att bli av med fienden.

Vaknade som ur en djup grotta efter att ha sovit tungt i 6 timmar.
Det är väl febern som knockat mig totalt.
Tog tempen nyss och den har gått ner.
Ännu lite feber men inte mycket.
Jag är ju väldigt lågtempad så 38 grader är hög feber hos mig.
Har 36.2 som normaltemp.

Jag var fundersam i Måndags då jag frös så hela kvällen är jag hade passbuss tågersättning och satt på Centralstationen i Västerås efter körning till Fagersta tidigare.
Jag frös så det gjorde ont i hela kroppen.
Jacka på och full värme i bussen.
Frös ändå. Hade nog feber redan då skulle jag tro.

Har ju varit så trött den senaste tiden på grund av den märkliga situation som råder på jobbet så jag trodde att det bara var tröttheten som blivit djupare.

Det visade sig då vara Covid19 som slagit klorna i mig.
Även fast jag är vaccinerad så fick jag viruset.

Har ju klarat mig bra hela pandemin fast jag jobbat precis hela tiden.
Varit noga med avstånd, handhygien och allt som bara gick att göra för att skydda mig själv och andra.

Sedan restriktionerna släppts har det ju varit svårare att hålla allt då folk helt struntat i att hålla avstånd.
Framdörrarna i bussarna har öppnats och platserna bakom mig som förare har återigen fyllts med resenärer.
Då blir det svårt att skydda sig.

Säkert har kollegan som jag fick smittan ifrån fått sin därifrån.
Vi har människor intill oss i jobbet hela tiden. Går inte att undvika.

Nu är det bara att gilla läget och hoppas att jag inte blir så mycket sämre.
Det här är ju mera som en kraftig förkylning med febern som extra tillbehör.
Feber har jag sällan.
Har tendensen att få motsatsen istället.
Blir för kall som ner till 35.5 är inte alls ovanligt.
Det ger ju samma effekt i kroppen som feber och tar grymt med ork.
Kroppen får kämpa då när termostaten strular.

Ligger nu i min säng och dricker te och bara finns till i stunden
Huvudvärken har lättat. Är tung i huvudet bara och täppt i näsa och bihålorna trycker.
Tog tempen och den är bara 37.2 nu.
Mot normalt 36.2 så är det lik förbaskat en förhöjning.

Har bokat tid för ett större test på Mälarsjukhuset klockan 10.00
Vill få det helt säkerställt och att det kommer med i statistiken.
Västmanland leder tydligen landets mest drabbade just nu.
Det är ju där jag jobbar fast jag bor i Sörmland.
Tog ju två snabbtester igår vilka var helt solklara.
Ett test medans min kollega som tilldelar körningarna såg på.
Kändes lite som att han ville vara säker på att jag verkligen var smittad.
Det ställde ju till det för honom då han måste hitta ersättare för mig.
Jag hade ju körningar som inte vem som helst går att skicka på.

Helgen skulle jag kört Södermanlands Fotbollsförbund till Växjö i tre dagar.
En fotbollsturnering.
Med hotell och borta hemifrån tre dagar

Idag Onsdag hade jag kört Eckerö och den kunde som tur var Tuna Trafik ta.
Dom ska tydligen köra Eckerö Etuna resten av tiden som vi finns kvar.
Fick ju veta igår på mötet på jobbet att vi på Beställningsdelen ska säljas bort.
Mig strunt samma då jag sagt upp min anställning från 12/12.
Har haft på känn att denna röra inte skulle hålla och mycket riktigt, min känsla var rätt.

Skriver inget mer om detta
Blir intressant att se vilka som köper.
Personalen hänger med över hursom så kollegorna behåller jobben

Jag avskyr denna turbolens i branchen.
Vem vill bli busschaffis när det inte är tryggt nånstans

Att bli timanställd är helt rätt beslut av mig. Pratade med personalansvarig i Måndags och hon förstod mitt val
Jag är ju ingen ungdom längre och de år som är kvar att jobba vill jag må bra.

Nu är min längtan att bli frisk och sedan åka upp till Duved för min säsongsanställning.

Några länder har stängt igen och jag tror att det är stor risk för en ny våg av Covid19.
Vi får se vad som händer.

Ytterst få människor väljer att ta sitt ansvar. De lever i tron att allt är över.
Så är det inte. Pandemin härjar vidare och jag kom nu heller inte undan.

7 dagar hemma så ska väl detta vara överstökat.
Sen är det bara att jobba vidare
Gillar inte att jag får ett ekonomiskt avbräck med sjukskrivningen
Men vad har jag för val.

Nån mening är det med detta nu och jag tror det var nödvändigt med en handbroms för mig och chansen till återhämtning infann sig på detta idiotiska vis.
Bara att gilla läget.

Klarade mig inte jag heller.
Vaccinerad men har fått Covid19 iallafall.

Testade positivt idag då jag fick veta att en kollega jag jobbat när hade Covid19.
Hon gick hem i fredags efter att ha varit hängig ett tag.

Jag fick lämna jobbet omedelbart och åka hem.

Har frysit hela eftermiddagen och fått feber. 38 som mest hittills.
Grym huvudvärk.
Nyser, snorar och mår skit rent ut sagt.

Dotter och barnbarn testade negativt men barnbarnet måste vara hemma från skolan i 7 dagar.
Tycker så synd om henne.
Hon älskar skolan.

Säger som Wille katt.
Jävla skiiiiit!!!!

Måndagen bjöd på en tuff dag igen som började tidigt och slutade sent.
Gick upp innan solen och kände att det hade suttit fint med några timmar till av sömn.
Men hjärnan var i full gång redan.

På med kaffe, plockade ur diskmaskinen som jag brukar.
Tände i vedspisen då det är så grått, mörkt och ruggigt.

När tjejerna vaknat och dottern kört barnbarnet till skolan så satte jag igång att tvätta fönster.
Ett jobbigt projekt med dessa gamla, vågiga rutor,svårtillgängliga, tvåglas med obefintlig tätning.
Alla sidor måste tvättas varje gång.

Dottern tog foto när jag klängde ut och putsade.

Det var inte lätt när det utanför var källartrapp och omöjligt putsa utifrån.
Fick hänga ut med hopp om att inte tappa balansen.

Köket har dom värsta fönstren.
Färgen flagnad och fönstren far illa ordentligt.

Tog nästan två timmar att tvätta bara de två fönstren i köket.
Välbehövligt verkligen efter sommarens flugskitar som satt limmade överallt.

Valde att ta bara dessa två viktigaste denna dag.
Hade ju besök av mamma och jobbkväll framför mig.

Bar in ved så det skulle finnas utan att dotra ska behöva släpa med det.
Hennes ork är på minus minus just nu.
Som det kan vara med ME.
Gårdagen tog allt ifrån henne.
Måndagen var fylld av smärta, svullnad, utslag överallt och fullkomlig utmattning orkesmässigt.
För henne gällde vila sålänge barnbarnet var i skolan.

Jag tog en dusch efter fönsterputs och vedhämtning.
I uniformen och iväg till Surahammar och besök hos mamma.

Kände hur min ork redan sinade för fullt och dagen hade bara börjat.

Körde igår Söndag en riktigt lång arbetsdag.

Var på depå vid 12 tiden och hjälpte min kollega att köra bort bussar till den depå som gäller för oss från den 15/11.

Körde min bil dit först så jag kunde lämna bussen där på natten efter körningen och åka hem därifrån.

Tillbaka och hämtade en buss, kollegan hängde på i depåbil. Åter till Bäckby oxh hämtade nästa buss för att återvända till Bäckby igen så jag hann äta nåt innan min hockeykörning.

Åkte till Enköping 15.00 och väl framme lastning av J18 ESK för tur till Knivsta.
Skönt med en kortare körning.
Tog 50 minuter bara.

Stod sedan parkerad från 17.00 till 20.45 då jag körde fram för lastning hemåt igen.
Under väntetiden var jag ute och gick, fixa kaffe i bussen med min lilla bryggare.
Såg mig omkring på den fina nya Idrotts och Kulturanläggning som matchen spelades i.
Verkligen fräscht och fint.

Pratade med yngsta dottern som mådde hemskt efter att ha nackat tre av våra tuppar. Ett måste då det är så många tuppar och de hade börjat göra utfall mot varann.
Förstår henne då dessa små kläckts fram av oss och vårdats med kärlek och ömhet.
Sedan måste tas bort bara för det skulle leda till slagsmål, blodvite och grym död sins emellan tupparna om inte detta gjorts.

Nu är ju alla stora och ståtliga.
Makt och rangordning hade tagit över flocken och det var oroligt hela tiden
Nu har lugnet infunnit sig men det är ännu ett par tuppar som måste bort snart.
Gamle Valle har blivit så tufflig så han får gå till sälla jaktmarker snart, innan han börjar lida av sina krämpor.

Det är inte någon dans på rosor med höns. Ansvaret måste tas.

Vi pratade en bra stund och dottern skulle sedan ge tupparna till en rovfågel som bor vid äldsta dotterns hus.
Vi har inte möjlighet att plocka och tillreda.
Behöver mera kunskap innan vi gör sådant.
Görs det fel kan det bli livsfarligt för oss.

Vid 21 tiden rullade jag och J18 grabbarna mot Enköping.
De hade vunnit med 1-6 och det kändes toppen.
45 minuter senare lastades bussen ur.
Jag grovstädade invändigt och rullade till depån på Tunbytorp i Västerås.
Kändes märkligt.

Dammsög invändigt och fixade så gott det gick.
På denna depå har vi inget i stort sett.
Ingen tvätt, ingen tillgång till toatömning, spolvätska eller ens några möjligheter att våttorka invändigt
Får se när det blir ordnat med sådant.

Trött och vimsig åkte jag hemåt i natten