Att få växa upp med sina egna höns som hon själv varit med och kläckt fram ur äggen vi köpte från en gård i Vingåker är lycka för mitt barnbarn.

I famnen håller hon sin egen tupp Beda som fick sitt namn som liten kyckling då vi inte visste vad Beda skulle bli.
Tupp eller Höna.

Namnet behåller Beda för det är det han lyssnar till när barnbarnet ropar på honom.
Riktigt ståtlig tupp som älskar att bli kramad och klappad av sin matte.

Nu känns det att jag verkligen är på bättringsvägen då jag vaknar tidigt och inte kan sova mera.

Gårdagen var en riktigt jobbig dag då jag kände mig väldigt nedstämd och trött.
Sov i flera omgångar och försökte få någonting uträttat, men orkade inte mer än korta stunder av fysisk aktivitet.

Den dagen ville jag få slut på så snart som möjligt för att kunna sova och vila en hel natt och vakna till en ny dag, med nya krafter och möjligheter.

Där är jag nu.
Den här dagen började riktigt tidigt.
Innan tre vaknade jag och det gick bara inte att somna om.
Hjärnan igång och kroppen i oro.

Det var bara att kliva ur sängen och göra någonting.
Fick igång kökspisen som hade slocknat men var fortfarande varm så det var inge problem att ladda in lite papper och ny torr ved.
Nu sprakar det så mysigt utifrån köket när jag ligger här i min säng och dricker microuppvärmt kaffe från igår

Det funkar hur fint som helst när jag ändå inte känner någon smak eller doft av kaffet.
Effekten i övrig blir ju densamma.
Morgonkoppen varmt kaffe i magen.

Ska brygga på nytt färskt om en stund.

Nu har kylan kommit och det är glittrande vackert ute i månens sken.

Det är stilla och fridfullt.
Bara en av katterna har varit ut till mig i köket och tittat sömnigt på mig.
Inget tjat om frukost ännu.

Det är bara att elda i vedspisen

Idag har det varit tre tillfällen så jag legat som en padda i sängen och sovit.

Försökt att göra någonting härhemma och orken har tagit fullständigt slut så sömnens famn blivit vilan.

Bara en timme eller så åt gången men ändå märkligt då det blivit flera gånger.

Har burit in ved.
Räfsade lite löv men det var verkligen ingen lång stund.
Handbromsen i kroppen och i orken är stramt åtdragen.

Vid ansträngning har tjutet i öronen/huvudet ökat och en lätt huvudvärk infunnit sig tämligen omgående.

Åt till lunch ett par pizzabitar som blivit kvar sen tidigare och frysts in.
Kändes bedrövligt att inte känna den minsta uns av smak.
Njöt av konsistensen men till sist började tårarna rinna när jag bara tuggade tomt liksom.

Kändes ynkligt på nåt vis.

Tanken på att kanske ha det så för lång tid framöver. På grund av ett virushelvete som förstört i kroppen.

Nä den här dagen har inte varit munter på nåt vis.
Försöker hålla mig vid gott mod men det går inte varje dag.

Inte när tröttheten håller ett järngrepp om hela tillvaron.

Satans jävla Coronahelvete!!!

Här i vår trädgård kommer det upp ljusslingor lite vartefter.

När jag öppnade till hönsen imorse i den kyliga morgontimman så tog jag lite foton.

Slingan i flaggstången syns väldigt långt.

November är en så mörk månad om det inte kommit någon snö.

Får jag presentera Herbert som mitt barnbarn har sytt åt mig att ta med när det är dags att jobba norröver i nästan 5 månader.

Herbert ska hålla ordning i vårt hyresrum medans jag är ute och kör buss i snön

Visst är han söt :)

Känner denna morgon att det lättat avsevärt i luftvägarna och det är så mycket enklare att andas.
Inte en endast nysning ännu idag.

Har nu under morgonen hostat upp en massa ur nedre luftvägarna som riktigt river längs färd upp.
Men ut kommer det och i min värld är det iallafall ett gott tecken.

Det gör inte så ont i bihålorna heller längre. Känns som stoppet där börjar ge med sig.
Så skönt att andas mera fritt.
Kanske slipper jag det tunga flåsandet nu bara av att gå ner för källartrapporna.

Tidigare har det känts som jag skulle kvävas bara av den fjuttiga ansträngningen.

Tjutet i öronen har också avtagit.
Det har hängt med ända sen jag började känna mig så trött och frusen

Blir bättre dag för dag, helt klart!
Känns fantastiskt.

Jag kommer verkligen lindrigt undan om det inte kommer en brutal vändning förstås, det vet man ju aldrig med detta stormiga virus.

Tycker själv att jag gjort allt i min makt för att vila och återhämta mig dessa dagar som jag varit hemma och bara slöat.
Lite svårt de första två dagarna då febern gav en sådan oro i kroppen och allt kändes som ett kaos i ombords.
Allt gjorde ont!

Feberfri har jag nu varit i nästan tre dygn och det är väl hel ok? Eller hur? ni som är experter på Covid19?
Tycker mig ha läst det i informationen om viruset.
Febern är väl det tecken som är tydligast.

Igår blev jag avrådd att inte ta något test på länge så då sparar jag det testet till mina tjejer härhemma istället.
Finns ju ingen anledning att slösa bort ett om det är så att viruset syns så länge efteråt i testet fast kroppen tagit död på den. Arvsmassan tydligen.

Känns bra att andra håller ordning på sådant som jag själv inte riktigt orkat fördjupa mig i. Tack för hjälpen, ni som varit mina personliga experter :)

Mitt hopp ligger nu i att kunna få återgå till jobbet på tisdag eller onsdag.
Beror helt på hur jag känner mig imorgon måndag.

Mina egna symptom om man nu ska räkna från det, så började jag ju frysa som en tok redan söndag kväll/natt, men jag trodde det var trötthet då jag var så slutkörd av allt jobb som varit.
Jag är ju inte 25 längre och hade inte sovit/vilat tillräckligt.

Detta med reducerad dygnsvila i jobbet får nog vara ett minne blott i mitt fortsatta arbetsliv.

9 timmar från det jag slutar jobba tills nästa pass börjar är alldeles för lite.
Framförallt när jag har 2- nästan 3 timmar vissa dagar till och från jobbet.
Detta pga vägarbetet som pågår mellan Kvicksund och Västerås.
Bara där försvinner tid i mängd.
Vissa dygn hann jag sova 4 timmar max innan det var nytt arbetspass.

Det fungerar inte!!!
Man kan inte jobba på det viset.

Det måste vara slut på sånt tok.

Därav en anledning till att jag går ner och blir timanställd istället.
Då kan jag hålla bättre koll på sådant.

Hade jag inte varit så trött så hade jag kanske klarat mig från att bli smittad av viruset. Kroppen hade haft starkare immunförsvar. Så känns det iallafall för mig.

Om inte annat så skulle jag förstått att tolka tröttheten och frusenheten som ett symptom.
Nu gick det för lång tid och jag reagerade inte förrän kollegan kommer och berättar att denne haft covid när denne varit hemma frusen och risig.

Allt är så lätt med facit i hand.
Jag vill verkligen inte vara den som smittat andra med viruset!!!!

Så även fast man är vaccinerad så är risken stor att bli smittad och sjuk.
Kanske inte dödligt sjuk men likförbannat rejält sjuk och med följdbesvär som detta med lukt och smak.

Det vet jag ju sen tidigare och jag har fortsatt med restriktioner fast de togs bort.
Ändå fick jag skiten!!

Sen igår kväll som grädde på moset pajade en lagning i en tand.
Suck!!!
Jag kan inte gå till tandläkare på ett tag för att inte smitta.
Vill inte utsätta tandis för det.

Dessutom har jag inte råd med en dyr tandläkarräkning. Inte just nu.

Så det får vänta och jag hoppas att inte det leder till tandvärk.

Känns inte direkt som något flyt i tillvaron.

Pengar ska alltid vara en avgörande faktor.
En oro och ett hinder längs vägen.
Sjukskrivningen ger ju knappast fet plånbok.

Måste igång och jobba så snart den här skiten släppt greppet.

Det var åratal sedan jag tog mig tiden att läsa en bok.
Filmer och sånt intresserar ju inte ett dugg så det fick bli en bok jag valde ut bland dom som jag haft i många år men inte tagit mig tiden att ens öppna.

Den fångade mig direkt så jag läste över 100 sidor igår.
Mycket välskriven bok som jag kan rekommendera.

Med personer vars livsöden där deras barndom präglat deras liv fullständigt.