Igår kväll hade jag till uppgift att se till att bilen jag skall köra till jobbet skulle startas upp med kablar och ladda en stund.
Den har använts så lite att batteriet inte tål något längre.
Tur att jag testade och ordnade det dagen innan arbete.

Det är Silver,Passaten som jag skall köra till sin nya ägare idag efter arbetet.
Är så trött på allt krångel med den bilen så det skall bli skönt att få iväg den.
Vi säljer den jättebilligt till en verkstad så köparen har mycket bil för pengen han betalar.

Ändå hade köparen mage att försöka sänka priset ännu mera.
Jag ilsknade till först och vart sedan ledsen.
Varför skall jag hela tiden hålla andra med grejer och jobba häcken ur mig för andra utan att få något själv.
Bara ge och ge!Leverera ständigt så andra ska få det bra.

Nu räcker det!
Jag har också ett liv.Jag ska inte behöva hela tiden offra mitt för andra.Vill inte längre!!

Han insåg att det var dumt agerat när jag svarade att han får bilen så billigt och att jag inte har ekonomisk möjlighet i dagsläge att efterskänka saker.Att jag själv inte ens har bostad.

Han backade helt då.

Nu ligger jag i tidig morgontimma,orolig över att kanske inte få igång bilen.
Börjar jobba 4.50 i Köping,första arbetspasset på Depån som har hand om uppstarten av allt.
Den tjänsten kan man bara inte komma för sent till!

Vaknade redan 2.15 och kunde inte somna om.
Livet suger energi annars också så fruktansvärt just nu så jag får inte ro.
Var så ledsen hela kvällen igår och somnade efter gråt och med sorg i hjärtat.
Saknar min älskade så det värker i min själ.
Allt känns så fel men ändå rätt!

Hoppas på att detta skall släppa snart så jag kan börja leva igen.
Jag har ju själv tagit steget ut ur vårt samboskap,då är det bara att lösa allt.
Säkert är det besvikelsen efter en kraschad dröm och otryggheten i att inte ha ett eget boende som påverkar mycket.
Kärleken lever ju vidare,om än trasig just nu,men den biten kommer vi att få ordning på,det vet jag.

Såren måste läka och de hårda orden måste bearbetas och blekna innan vi kommer vidare.

Jag saknar honom men inte livet i huset.Behöver mer trygghet än så.
Jag är inte villig att dela boning med ett gäng okända människor som det planeras in i hus och trädgård under kommande år.
Studentboende.
Det får han leva i utan mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om några timmar tar vi steget över i Maj månad. Tiden går med rasande fart och jag har som vanligt haft fullt upp med jobb. Körde mina 6 dagar Tågersättning mellan Kristinehamn och Oslo. Sedan ledig Fredag då jag åkte hem till Etuna med jobbets ...

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...