Direktlänk till inlägg 19 april 2015
Igår efter att jag varit iväg och provat Zumba och lyckades vrida mitt högerknä i smärta, tog jag mig en skön dusch i min dotters härliga badrum.
Var väldigt försiktig med ansiktet då härdningen av limmet i mina nya fransförlängningar, behövde skonas från varmvatten.
Tvättade håret på ett annorlunda sätt än jag brukar.
Hittade i detta nya en metod som gör att mitt hår inte blir så trassligt efter tvätt.Lätt att borsta ut.
Bra :) jag har ju så långt och tjockt hår att det tar en stund att få ordning på det efter tvätt och balsambehandling.
Åt en sen frukost och klädde mig bekvämt.Knät smärtade.
Hade det inte varit för den så skulle jag gått hem till min mor som bor ca 3 km bort.
Det fick bli bilen.
Det fanns en mening i det också.
Kom hem till mor vid 11 tiden.
Hon berättade om sitt dåliga mående, sina knäppa grannar, hur livet var med min syster och bror.Alla deras problem.
Hur fantastiskt bra mina brorsbarn är.
Hur arg hon är på allt möjligt hon ser på tv.Hur värdelösa läkare det finns,
Osv....
Som det brukar med andra ord:)
Vår kommunikation ser ganska enahanda ut och det funkar så, har gjort i alla år.
Jag låter henne prata och avreagera sig på mig, som jag alltid gjort.
Efter en stund åt vi jättegod mat som hon tillagat.Min mor är jättebra på matlagning och jag älskar att äta hennes rätter.
Denna gång Kyckling i ugn, potatis och grönsaker.
Vi fikade och pratade vidare.
Jag visade bilder på mina barnbarn.
Försökte berätta lite om mitt liv men det gav jag straxt upp :)
Ingen lyssnade.
Vi var upp på hennes vind och rotade fram några mattor som hon inte använder.
Fick dem till mitt förtält till husvagnen.
Det blev jag glad och tacksam över.
Hon sa att de bara låg där på vinden till ingen nytta.
Efter ca 4 timmar var jag ganska uttömd på energier så jag kramade hejdå och åkte till Surahammars Kyrkas Minneslund.
Vandrade längs vattnet dit, med smärtande knä och huvudet lite sorgset och tankar av oro och saknad.
Det finns en vän i mitt liv som skulle behöva min närvaro och mitt stöd just nu....men det enda jag i stunden kan göra är att finnas i tanke och hjärta.
Tände de två gravljusen som var med, i Minneslunden.
Satt en stund och samtalade med min Gud om allt som sker runtikring mig just nu.
Många behöver mina böner, tröstande ord och kramar.
Även jag själv....
Det var många varför...i mina tankar..
Känner att jag sitter i ett läge där jag har enormt mycket att ge, men måste vänta och se hur livet utvecklar sig.
Som alltid låter jag mobilkameran fånga skönheten där jag befinner mig.
Även idag där vid vattnet...
Tänkte på min mor som inte haft så lätt i sitt liv.
På vår relation till varandra som är väldigt ytlig.
Så har det alltid varit och kommer inte att förändras.
Kan sakna det enellanåt, att ha en förälder att dela sorg och glädje med.
Att kunna anförtro mig åt, såsom mina tjejer gör med mig.
Mina döttrar och jag är ju bästa vänner.Jag står alltid först när något hänt.
Både i glädje och sorg.
Jag är stöttepelare för dem och de finns för mig när det behövs.
En ömsesidig kärlek.
Det är ju så livet skall vara.
Att kunna lita på sin förälders kärlek i vått och torrt.
Det är så värdefullt.
Så värdefullt
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | ||||||
|