Som jag gick till och från jobbet.

Genomsvettig och riktigt trött i benen kom jag till jobbet imorse 3.40 efter att ha gått hemifrån.
Det tog 47 minuter.
Uniformen på och väskan i handen

Jobbade min arbetsdag och gick sedan hem igen.
Det blåste kraftig motvind mest hela vägen och småduggade.

Riktigt trött när jag anlände hem.
Tog inte tiden på hemvägen

Jag har tidigare skrivit om min förkärlek till tulpaner.

Köpte mig en härlig, fräsch bukett till Påsken och de slog ut så vackert
Älskar dessa olika varianter som finns att köpa och blandningen av dem blir helt underbar

Årets Påskafton inledde kärestan och jag med att sova länge.
Vi kom ju isäng ganska sent på Långfredagen så det var skönt att få sova ut.
Jag vaknade 7.45

Gjorde oss en god frukost och sedan blav det dusch samt val av kläder till dagen.
Ville ha något snyggt och bekvämt.

Packade ner allt som skulle med och styrde mot Eskilstuna vid 12.30 tiden.
Det var dags för den årliga Påskbuffen och leta påskägg ute dagen hos min äldsta dotter med familj.

Kom dit och satte genast igång att hjälpa till med maten.
Sedan droppade gänget in vartefter.
Alla mina barn och barnbarn.
Min dotters svärfar med sambo, samt hans bror och mina barns pappa med fru.
5 hundar totalt.

Jag fick äntligen möjlighet att presentera min sambo och älskade till alla. Det kändes bra :)

Vi åt och fikade.
Gott allting.
Jag mådde inte så bra denna dag och det kändes än värre när kvällningen närmade sig.
Huvudvärk som vägrade släppa taget och det sög musten ur mig.

Efter maten blev det letning av påskägg som påskharen gömt i trädgården och ute i hagen.
Hönsen fundersamma över vad vi sysslade med.

I vårt ägg låg ett presentkort som kommer väl till pass när det är dags för husvagnen.
Jättegulligt av min svärson som låg bakom detta :)
Jag hjälpte honom i vintras att vakta hans nya grävare på natten då det var tjyvar i farten.
Detta var hans sätt att tacka.

Vi avvecklade och tackade för oss vid 18 tiden och åkte hemåt.
Min huvudvärk var hemsk och jag var helt nere i skorna av smärtan.

Åkte småvägar hemåt och efter ett tag släppte det något.
Kände mig igentäppt i luftvägarna igen.
Tror att jag var lite för aktiv denna dag.
Kan ju inte låta bli att stöka i köket, det är ju jag i ett nötskal.

Dottern var genomförkyld och hade jättejobbigt men hade gett sig den på att vi skulle fira Påsken ändå.
Tufft gjort!

Gjorde kväller ganska tidigt då jag var jättetrött.
Älsklingen vaken längre.

Igår Långfredagen hade jag det lite kämpigt.
Hostade ur mig elände ur luftvägarna och det kändes som ett evighetsgöra.

Hann hämta andan korta stunder bara.
Är samtidigt glad för detta är ett tecken på att det som bråkat med min kropp, börjar ge med sig.

Fick hem yngsta dotter och lillan några timmar.
Fixade lite mat åt lillan.
Hade som tur färdigkokt potatis så det blev stekpotatis och finsk, god korv.
Lillan är ju mjölkproteinallergiker så det är begränsat det hon kan äta.

Min älskling åkte till sitt arbete och jag hade fått klart ostpajerna till Påskaftonens buffe på Prästgården med gänget.

Provsmakade en av dem med dottern.
Smakade delikat :) gjorda på Prästost.

Några timmar senare och en timmes promenad med hundarna, fika och viktiga samtal, så åkte de hemåt.

Jag fixade kaffe, bredde goda smörgåsar.
Hämtades av älsklingen.
Han hade en kort, kort rast innan sin andra tur, som jag åkte med på.

Vacker solnedgång denna kväll.
Kallt och det hade snöat mest hela dagen.Lite halt på sina ställen.

Det är så vackert längs vår färdväg.
Varpsund och Eriksund.

Trött var jag till slut när kvällen blev sen men det var skönt att bara sitta och åka med, samtala stilla med älsklingen.

Vi levererade bussen till tvätt och tank.
Åkte hem till vårt och bara njöt av att få ha helt egen tid, utan störningar.

Somnade sent

Sitter uppe, mitt i natten och dricker kaffe.
Njuter av att känna smaken.
Den har ju lyst med sin frånvaro i närmare en vecka.
Nu senaste dagarna har den kommit och gått.

Igår tog jag ingen hostmedicin alls utn lät kroppen rensa själv.
Hostade en hel del och varje gång kom det upp läskigheter ur luftvägarna och det känns bra.
På rätt väg.

Hade så fruktansvärt långsamt hemma igår när älsklingen jobbade.
Var för trött och slut för att göra något men för pigg för att bara vila.
Det blev en stress inombords som inte var behaglig direkt.

Tror att min sambo förstod min känsla då han ringde mig ett par gånger under arbetets gång.
Tydligen hade vi knappt några resenärer alls igår, de åkte med konkurrenten istället, som körde med fulla bussar.
De har troligen en prisdump under påsken och då åker kunden hellre med dem.

Dagarna innan hade vi fullproppade turer så det påverkar inte mycket.
Skönt med lite lugn tycker jag.

Igår kväll kom febern smygande igen men den blev inte så hög och vek hädan när jag tog febernedsättande.
Kroppen kämpar på för att göra sig av med skiten som haft greppet om mig över en vecka nu.
Känner mig sargad!

Den lilla träning jag kommit igång med i form av cykling och lite gym är nu helt bortkastad.
Tar tid att komma ikapp.

Men jag ger mig ju inte.
Så fort det känns ok så kommer jag att gå så mycket jag bara orkar och cykla.
Gymet finns ju och väntar så det är bara att köra igång igen, sakta men säkert.

Straxt skall jag gå och lägga mig igen. Krypa ner bredvid min varma sambo som sover tungt.
På morgonen har jag som plan att åka till Maxi Hälla och handla det sista jag behöver till påsken.
Jag kommer att göra ostpajer till buffen hos min äldsta dotter, som hon och familjen håller på Påskafton.
Likaså har jag med cheddar, memma och kaffegrädde.

Ostpajerna blir gjorda under långredagen.
Funderar på att åka med en tur med älsklingen när han jobbar ikväll för att komma hemifrån.
Vi får se var orken säger.

Känns iallafall som livet börjar återvända ifrån att bara ha varit hosta, nysa, snyta, halsont, huvudvärk ifrån helvetet, feber och ett pendlande mellan frossa och svettningar som givit mig vätskebrist.

Nu kan det bara bli bättre

Min feber kvällstid ger sig inte.
Fast idag började den stiga några timmar senare än igår, då den kom redan efter lunch.

Efter att sambon åkt till jobbet så har jag bara vilat.
Började läsa en bok som jag länge viljat läsa.
Orkade 50 sidor innan det var dags för en kort tupplur.

Meddelade mina medsystrar att jag inte kommer orka att hänga med till Blåkulla.

Är så less på detta!
Jag har inte tid eller råd att vara sjuk och hemma.

Igår morse, tisdag alltså, vaknade jag hostande och gick upp tidigt.
Kände mig i övrigt piggare i kroppen och bestämde mig för att ge mig ut till Maxi innan det blev mycket folk där.

Påsken närmar sig ju och handeln är överfylld dagarna innan.
Ville handla i lugn och ro och hosta för mig själv, utan att störa någon.

Kände också efter så benen bar då jag skulle jobba dagen efter var det tänkt.
Gick hyfsat bra och jag kom stolt hem till sambon med kassar fyllda av matvaror vi behöver.

Fixade mat medans han var och tränade. Fläskpannkaka.
Smakade gott och vi åt med god aptit då lukt och smak kommit tillbaka.

Straxt började jag känna mig knepig igen, varm och lite yr.
Febern hade återigen hittat tillbaka.
Lade mig för att vila och hoppades på att det skulle ge med sig.

Men så blev det inte utan den ökade istället.
Min äldsta dotter ringde och hon tyckte att det var alldeles för tidigt för mig att gå till jobbet.
Det var inte bra varken för mig själv eller för mina kunder, medtrafikanter.
Köra med feber i kroppen var inte ok.

Hennes ord gick in djupt i mig och hon hade ju helt rätt så jag kontaktade Trafikledningen och de tog bort mitt jobb för två dagar till så jag hinner bli frisk helt.
Har ju påsken på mig att bli kry.

Kändes rent ut sagt förjävligt att behöva ge upp planerna igen.
Hade tänkt jobba de två dagar som var kvar men istället valde min kropp att sänka mig ett tag till.

Låg och dåsade i soffan hela kvällen innan jag helt färdig kravlade över i sängen och somnade som en stock.
Vaknade badande i svett och täcket genomblött.
Kallt och äckligt!

Sambon kom hem från jobbet vid midnatt.
Knappt jag var medveten om det.

Sitter nu mitt i natten och bara känner en stor besvikelse tynga mina axlar.
Inget blir som jag vill.
Var i sjutton kom denna helvetesförkylning ifrån?
Varför knockar den mig helt!

Just nu känns det som sockerdricka i mina händer och fötter.
Känner mig som något som släpats efter en bil i full fart.
Hostar upp illasmakande segt slem hela tiden som gör mig illamående.

Känner mig annars feberbri just nu.
En riktig brottarvända under sömnen timmarna innan.
Varför har jag feber?
Det brukar jag inte ha vid vanlig förkylning.

Om detta inte börjar ge med sig så är det läkarkontakt som gäller under onsdagen.
Jag har varken ork eller tid till detta.

Hade ju kommit igång med att cykla varje dag till och från jobbet.
Träna lite smått och kände mig så nöjd med framstegen.

Sedan kom det fler och fler kunder som hostade, snorade och nös alldeles bakom mig på den närmaste platsen i bussen.
Rakt ut över mig där jag satt vid ratten och inte kom undan.
Hade jag ens trott något annat....

Hatar detta jojjande
Ena stunden piggare och sedan pang ner i backen igen

Nu gör jag inga försök förrän allt är stabilt

Den förkylning som jag dragit på mig vill inte ge med sig.
Den bara ändrar karaktär.

Gårdagen var riktigt jobbig då jag först på morgonen kände mig piggare.
Plockade lite härhemma för jag har ju så svårt att vara stilla när jag känner mig bättre.

Det slog tillbaka några timmar senare som en rejäl hästspark.
Hostade massor och det gjorde ont i mage, revben och ryggen.
Känns som jag börjar hosta sönder inredningen i kroppen.
Precis som förut.

När den gav med sig korta stunder så sov jag framför tv:n.
Vaknade genomsvettig och darrig.

Jag vet att det finns miljoner med människor som har det värre och jag bloggar inte för att gnälla, utan ren fakta.
Såhär ser vardagen ut för mig just nu och det trivs jag inte med.
Jag vill jobba, träna, besöka min sjuka syster och mamma, vara med mina barnbarn och leva fullt ut.
Inte stänga in mig hemma och vara som ett snorigt, hostande, ynkligt paket i soffan som inget orkar.

Jag tar hostmedicin.
Naturprodukt denna gång då den sägs vara effektiv.
Min sambo tar också den och hans förkylningsförlopp är längre framskriden.

Sedan har jag gjort avkok på färsk Ingefära och det har lindrat hostan också.
Fick sluta med ingefäran då magen sade ifrån, blev för starkt.
När febern satt in har jag tagit en alvedon och en ipren ihop då de jobbar bra tillsammans.

Snyter gulgrönt och det börjar nu komma i form av klumpar stundtals, så jag tar det som ett tecken att allt går åt rätt håll.

Natten som gått har varit hemsk.
Hostat massor och så våldsamt stundtals att det smakat blod.
Säkert hostat sönder strupen igen.
Det kommer upp någonting för varje gång och det ser jag också som positivt.

Min älskling har funnits nära mig inatt för att stötta med sin värme och trygghet. Det har känts så skönt.

Något jag dras med hela tiden, dygnet runt är en tung huvudvärk.
Den tar på krafterna och på kvällen är jag helt slut och vill bara krypa ut ur mig själv.

Nu är min plan att jag skall jobba imorgon Onsdag.
Det bara måste funka för jag blir galen av att bara vara härhemma.
Påsken närmar sig och jag har mycket som jag vill få gjort.

Får helt enkelt låta bli att cykla till och från jobbet. Det orkar jag inte och kommer garanterat inte att kunna andas om jag anstränger mig så.

Vi får se...
Låter denna dag gå och tar ställning vid lunchtid hur jag gör.
Då har jobbet en chans att ersätta mig.
Vill ju inte dra på det för länge så det skapar problem för dem.

Har ingen feber nu.
Ont i halsen och magen efter nattens enorma hostattacker.
Har hostat upp mängder med slem och elände.
Börjar få lukt och smak åter och det är ju ett gott tecken.

Nog känner man sig bra ynklig stundtals med "bara" en vanlig förkylning.
Blähh!!