Ligger i soffan, mitt i natten med en kopp the med färskt Ingefära och honung, bredvid mig på soffbordet.
Fick nyss en kraftig hostattack att lugna sig igen, med den heta drycken.

Kämpade mig igenom gårdagens arbete då jag var riktigt dålig.
Hostig, nysande med dundrande huvudvärk och rinnande ögon och näsa, där i solgasset på förarplatsen.

Hade redan kvällen innan känt att det skulle bli en tuff dag, men trodde inte det skulle bli så jobbigt.
Sov nästan inget på natten pga hostan.
När jag väl kunnat somna så spelade en granne så hög, dundrande musik att det inte gick att somna.

Kved av trötthet när mobilen väckte 2.45
Klädde mig och fixa med kaffe.
Cyklade mödosamt till jobbet och påbörjade min arbetsdag.

Efter jag lämnat Arlanda på återvägen så ringde jag Trafikledningen och berättade hur jag mådde och en av dem gjorde vad han mäktade med för att få mig ersatt efter rasten, men det gick inte.
Finns ingen personal att tillgå.
Det var bara för mig att kämpa vidare.

Med kaffe, smörgås och Alvedon i magen körde jag så den sista vändan.
Trodde jag skulle flyta bort vid ratten i solen.
Mådde hemskt!
Hostade, kallsvettades och frös om vartannat.
Huvudet hotade med att sprängas och ögonen igensvullna under solglasögonen.

Skyddade kunder och kollegor med alkoservetter och hostade/nös i armvecket.

Mitt eget mående hade jag fått från en kvinna som satt och hostade rakt ut, över mig, där på förarplatsen.
Kände hur jag fick droppar över mig....
Så äckligt!
Detta veckan innan så jag hade ju ingen chans att undkomma.

Efter arbetspassets slut var jag helt slut.
Trampade till Coop och inhandlade ingefära och honung.
Tog ut vårt första paket från Apotea.
Ville prova och handla så.
Mycket billigare och smidigt.

Kärestan var på jobbet och hade tänkt hämta mig med bil, men jag hann ju iväg innan.
Han hade ledig dag.

Jag kom hemgenomsvettig och darrig.
Direkt i duschen
Bara släppte allt jag hade i händerna, ner på hallgolvet.
Så skönt att stå med vattnet strilande över min ansträngda kropp och bara slappna av, hosta ut och andas.

Vilken slitig arbetsdag!
Fredagen blev det sjukskrivning iallafall.
Trodde att jag skulle orka fram till min lediga helg men det lyckades inte.

Låg i soffan som en hög när kärestan kom hem från sitt gympass.
Tog Panodil mot huvudvärken.
Åt och drack mineralvatten.
Hade svettats mig torr och det gjorde ju mående värre bara det.

Sedan blev det dåsa i soffan resten av dagen/kvällen.
Somnade några gånger...

Då jag inte längre handdiskar eftersom vi har diskmaskin i lägenheten, så har stryka tvätt blivit en ny terapi.
Meditation är kanske mera rätt ord.

Jag står i mina egna tankar och ser allt bli slätt och fint.
Väldoftande, rena och vita jobbarskjortor hänger på rad i vårt skåp.

Ja :) jag vet att jag är knäpp.
Det trivs jag med.

Köpte med mig en vacker bukett som jag vet att min syster skulle tyckt om.
Åkte till hennes viloplats och stannade där en stund i tankar.

Lät känslorna komma och tårarna rann på mig i förtvivlan över den saknad jag kände efter min lillasyster.

Det känns på något vis så bakvänt.
Hon var min lillasyster...
Nästan 5 år yngre.
Hennes liv finns inte längre.
Vi kommer aldrig mera att ses igen...

Jag har så svårt att få in det i huvudet.

Saknar henne ....

Om några dagar är det 3 månader sedan vi satt vid hennes dödsbädd.
Satt där och såg henne ta de sista andetagen i detta livet.

Lättnaden var stor då hon äntligen fick komma loss från den smärta och ovärdighet hon levde i.

Cancern hade tagit över hennes kropp fullständigt och de sista veckorna blev bara ett töcken för henne, helt i morfinets värld.

Jag tänker på den sista natten
Då jag låg bredvid henne i en säng, med min överkropp i hennes säng så jag hela tiden hade henne intill mig...

Kände hur livet släppte taget om henne stundtals men straxt lät henne andas ansträngt vidare.
Det fanns ingenting längre att göra... Ingenting!

På förmiddagen nästa dag somnade hon in med oss nära runt sig.

Jag är så tacksam att vi fick den sista natten tillsammans, min lillasyster och jag.

Jag saknar henne så!