Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge.

Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll.

Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till Katrineholm.
Där plockades det in massor med grejer och ungdomar som haft fotbollsturnering hela helgen och dem körde jag till Västerås.

Fick kämpa länge med städning av bussen då alla fått pastasallad med källarfranska serverat.
Catering som jag fått lasta in i bussen från kylarna på depån.
58 portioner och dessa innehöll dessutom en salladsdressing som det spilldes och drälldes med på säten, golvetsheltäckningsmatta och till och med på fönstren i bussen.

Smulor från Källarfrallorna fanns överallt.
Dammsög bussens övervåning i nstan en timmes tid för att få bort allt.

Härliga, glada, goa och spralliga ungdomar men jösses vad dem ställde till det i bussen.
Catering för en resa på knappa två timmar kändes lite märkligt men så var det och jag fick jobba på ordentligt så jag skulle hinna få klart innan jag måste avsluta för att få min dygnsvila.

Nästa morgon väckning 3.30 då jag skulle köra en tidig Eckerökörning med start från Köping, vidare Hallstahammar och Enköping.
Hade en dubbleringsbuss som tog Västerås och två mindre stopp längs vägen till Grisslehamn.

Jag tycker jättemycket om att köra Eckeröturerna. Härliga gästersom jag har riktigt kul med hela bussturen till och från.
Även denna gång.
Jag stannar i förarstugan i Grisslehamn, åker inte med båten, det har jag tröttnat på för länge sedan.

Tog mig en promenad efter ombyte.
Var bort till den lilla Icabutiken.
Intog sedan "tjejrummet" i stugan.
Bryggde kaffe, tog en macka och bäddade ner mig i sängen.
Eget sänglinne med. Somnade en stund

Åt sedan lunch innan jag bäddade ihop och klädde mig.
Bussens rutor var så hemskt smutsiga så jag passade på att putsa alla innan Ms Eckerö skulle lägga till efter sin tur till Åland.
Jobbade mig svettig.

Lastade min glada, härliga och pratiga gäster som handlat på sig rejält med drycker från båten.
For så hemåt och släppte av vartefter.

Klar vid 19.30 tiden med tömnig toa, tvätt av buss och allt som skulle fixas.
Parkerade och åkte hem
14 timmars arbetsdag bakom mig.

Ledig dag i Tisdags och det var skönt.
Jag var jättetrött och saknaden efter Wille katt och Ozzy kanin som inte är med oss längre kändes riktigt tung.

Jag körde ett helt billass med skänkesgrejer, textilier och annat skräp till Retuna Återvinning.
Vi tömmar ju av vartefter så det inte blir så mycket sedan i September när det är dags för flytt.

Barnbarnet har klippt gräset medans jag varit på jobbresa så det fick hon lite lön för av mig
Bra jobbat med allt detta gräs.

Onsdag var det dags för jobb igen
Denna gång dubbeldäckaren återigen.
Upp 3.00 då jag måste städa bussen en del efter kollega som kört den dagen innan och inte mäktat med vissa moment i städningen då han har inflammation i sina axlar.

Sedan körde jag med start från Domkyrkan i Västerås via Sala, Avesta, Hedemora, Säter och Borlänge till Stiftsgården i Rättvik.
Hade gäster från varje ställe som skulle till Fullmäktigestämma med Biskopen som också var med i bussen i Rättvik.

Det blev några timmars väntan för mig där medans mina gäster var inne på Stiftgården.
Jag stod parkerad och fick först frukost i matsalen och sedan tog jag mig en promenad i omgivningarna.

Älskar detta ställe.
Har ju själv för över 10 år sedan gått Svenska Kyrkans Grundkurs just här på Stiftsgården.
Det är så rofyllt och vackert med kyrkan i till och Siljan breder ut sig med underbar utsikt.

Denna dag var det rejält blåsigt och kyligt så jag var inte ute så jättemycket som jag hade tänkt mig.
Fick ont i öronen i den kalla blåsten.

Hade badkläder med mig men det måste jag tyvärr hoppa över.
Blåsten låg på utifrån Siljan så det gick vita gäss över vattnet, så hård var blåsten.

Jag hade att göra ändå.
Återigen tvättade jag alla fönster på bussen och denna gång två våningar.
Tog över en timme.
Sedan fram med dammsugaren och dammsög heltäckningsmattorna noga överallt.
Hittade fortfarande pastaskruvar och smulor efter salladen och frallorna från Söndagens körning fast jag städat så noga.
Det hade spillts in i hålen på elementen längs väggarna så därifrån kom det uttrillande.

Läste min bok.
Tog en kort promenad till och en kopp kaffe i matsalen.
Sedan var det hemfärd.
40 minuter tidigare än planerat och det kändes bra för mig.
Var lite orolig att jag inte skulle hinna åter depån innan ramtidens slut
Den är på 15 timmar

Lastade ett trött men väldigt nöjt gäng och körde åter med avsläpp på alla ställen.
Snabbt till depån och gjorde ren bussen utvändigt
Toan användes aldrig så det var enkelt.
Tog ur förarkortet när jag hade 30 minuter kvar av ramtiden så det blev ju bra.

Parkerade en skinande ren buss och åkte hem efter jag hängt in nycklar, läst av förarkortet och hälsat på trafikledaren som ännu satt och jobbade.

Igår Torsdag besiktigade jag min bil.
Fick en 2:a på för lågt stående halvljus.
Var och bokade tid på verkstan direkt.
Fick tid 4/7 dem har så mycket jobb.

Sedan orkade jag inte många knop denna dag.
Kände mig trött, orkeslös och yr hela eftermiddan och kvällen.
Sov en stund, läste min bok och åt massor med onyttigheter.

Tvättade tre maskiner kläder då jag måste ha allt rent inför kommande Norgeresa.
Flyger till Bergen i Norge Söndag morgon.

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt.

Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng.

Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbresa.
Hon hade varit helt ok på morgonen.

För hennes del var det fullt förståerligt att hon lämnade det jordiska.
Hon var hela 21 år gammal och det är hög ålder på en dam som hon.

Självklart blev jag ledsen och det kändes konstigt när hon var borta.
Ett litet tomrum i tillvaron.

Sedan för tre veckor sedan försvann plötsligt vår älskade Wille katt 12 år gammal.
Fullt frisk och fräsch var han plötsligt bara borta.
Under ett tidsspann på tre timmar hände någonting som vi inte förstår.

Wille är en riktig hemmakatt. Han går aldrig längre bort än att det går att ropa hem honom.
Hans mat hemma är jätteviktig.
Aldrig att han missade en endaste måltid.

Han är så älskad och saknad av oss alla.
Wille sover alltid med någon av oss.
Helar och tröstar om någon är sjuk eller ledsen. Alltid med överallt på promenader med Ludde Basset.

Vi förstår ingenting....vad är det som har hänt.
Vi har gjort allt som går för att söka.
Pratat och involverat alla grannar som hjälpt oss på alla vis.
Tittat i alla byggnader, lagt anrop på fb och i grupper över saknade katter.

Dottern har tom varit till en veterinärklinik och tittat på en påkörd kisse som inte var Wille.
Jag har mejlat kliniker och kollat om det kommit in någon katt som kan vara Wille.

Ingenting! Absolut ingenting.
Det enda vi kan tänka som skett är att en stor räv som stryker omkring här har tagit honom.
Att han kanske blivit påkörd först och sedan ett lätt byte för räven.

Ovissheten och saknaden är fruktansvärd.
Våran lilla söta, rara, goa och genomsnälla livskamrat är borta.

Mitt i denna sorg och saknad kommer nästa magspark.

Igår kväll när dotter och barnbarn var ut och tog hand om kaninerna Ozzy och Pelle som dom brukar varje kväll innan läggdags så hittar dem Ozzy i ett hörn i kaninburen alldeles förstörd.
Han var helt sned i huvudet, knappt kontaktbar och jättekonstig med våldsamma ryckningar i sin lilla kropp.

Dottern kom in med honom till mig och det var bara att ringa veterinär.
Strömsholm tog inte emot.
Ringde så till Distriktsveterinärerna här i Eskilstuna och där blev vi hjälpta.

Det kom ut en jourveterinär inom 45 minuter till deras klinik här i stan och vi åkte dit.

Det fanns bara en sak att göra och det var att avsluta hans lidande.

Vi vet ju inte riktigt hur gammal Ozzy var då han var hittekanin men vi tro nånstans 5-6 år.
Alltså inte dags ännu att gå bort av ålder.

Ozzy fick stilla somna in i sin älskade mattes famn i en mjuk filt.
Vi grät alla tre av förtvivlan och sorg.
Ännu en älskad familjemedlem lämnade oss i sorg och saknad.
Lämnade sin kompis Pelle ensam i kaningården.

Nu suger livet och det ordentligt.

Vi måste flytta från det boende vi haft i nästan 6 år då jag inte klarar ro det i hamn med ekonomin.
Dessutom är huset så nedgånget så av den anledningen väldig kostsamt att driva med värme vintertid.
Jag går på knä ekonomiskt.

Vi flyttar i höst till ett litet hus som nu byggs av min äldsta dotter och svärson.
Litet men helt nytt och för mig genomförbart ekonomiskt

Dottern är sjukskriven sedan 9 år tillbaks i sin sjukdom ME och har nu utförsäkring hängande över sig då vården inte längre vill ha något med hennes sjukdom att göra.
Så hennes liv är helt under isen.
Kampen med vården tar all hennes energi det lilla hon har då sjukdomen tar det mesta.

Läkaren ska skicka ut henne i arbetslivet i det skick hon är i och det är fullständigt omöjligt.
Detta kommer att sluta med att hon hamnar i rullstol.
ME går inte att bota men det går att skapa rutiner som håller i livet.
Där ingår INTE förvärvsarbete eller nån form av träning som läkaren är inne på.

Så livet är rent ut sagt ett helvete just nu och vi ser ingen ljusning.
Att sedan våra älskade djur försvinner ett efter ett knäcker oss helt.

Jag vet inte längre vad vi ska göra.

Jag är pensionär sen två år tillbaks men jobbar massor för jag/vi har inte råd att leva annars.

Vad har vi gjort för att ha det såhär....???!!


Varför????

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem.

Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart.
Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag eftermiddag med olycka på E6:an som resulterade i att alla valde E18 så det var köigt rejält.

Tvätt av buss, tank, städ och påfyll av allt som behövdes.
Parkerade bussen redo för nästa kollegas körningar.

Rullade hem till Etuna trött och hungrig.
Skönt att krypa ner i den egna sängen.

Sov som en stock ända till 8 på Lördag morgon.
Igång med tvättmaskinen direkt.
Blir alltid mycket tvätt när jag är iväg sådär.

Känns så fruktansvärt tomt när Wille katt inte finns härhemma och möter upp med gos och urrande.
Snart 3 veckor sedan han försvann oförklarligt.

Nova finns ju självklart och hon är så nära oss nu. Går inte ut på egna äventyr och är livrädd för bilarna på vägen.
Springer skrämd lång bort från vägen.
Vi tror att hon var med Wille när han troligtvis blev påkörd och sedan bortförd av rovdjur eller rovfågel.

Vi vet inte vad som hänt och det är så fruktansvärt att bära.
Våran älskade lilla familjemedlem som betyder så mycket för oss.
Det är ett stort tomrum efter honom.

Det var ju inte runtigt meningen att jag skulle över till Norge de här sista dagarna i Maj.
Men när bästa chefen ställde frågan så kunde jag inte säga nej.

Dessutom är det en reseledare för denna lilla grupp på 12 personer som jag redan jobbat med under maj månad.
Hon och jag jobbar jättebra tillsammans.

Nu är vi i Leardal på Lindstrom hotel.
Blir här två nätter.

Igår efter att jag hämtat gruppen från Gardermoen så for vi direkt in till Oslo.
Det blev besök vid Operahuset, Slottet och Rådhuset.
Sedan hade gruppen en fri timme att spendera innan det var dags att åka till hotellet.
Det regnade mest hela tiden.

Mitt i värsta rusningen köade vi oss till Radisson Blue Alna.
Jag kunde parkera bussen utanför hotellet till en kostnad givetvis.
Fanns ingen annanstans att parkera en stor turistbuss då vi var alldeles vid E6:an och tät bebyggelse överallt.

Jag var lycklig över att få en plats att parkera på.

Hängde med gruppen och åt middag då jag inte ätit sen frukosten på mitt hotell.

Det straffade sig på natten då jag hade jätteont i magen.
Var vaken i tre timmar.
Jag ska inte äta så sent. Det bara är så.
Skulle tagit nån lätt dryck bara.

Packade ihop på morgonen och bar ut mitt till bussen innan jag intog en väldigt lätt frukost.

När gruppen var inlastad och klar 8.30 imorse så köade vi oss in till Oslo igen i morgonrusningen.
Släppte av på baksidan av Vigelandsparken och hämtade upp på framsidan en timme senare.

Sedan bar det av mot deras lunchrestaurang Valhall i Gol.
Ett toastopp vid en mack i Veme innan vi åkte vidare.
Lunch 13.00-14.00
Jag hade rast i bussen.

Efter lunchen åkte vi så över Hemsedalsfjället för ett besök vid Borgund Stavkyrka.
Där stannade vi i 50 minuter.

Självklart stannade jag på fjället för fotografering. Gästerna är alltid så tacksam över sådana häftiga stopp.

Vid 16.45 rullade vi så in framför Lindstrom hotel i Leardal.
Lastade ur och alla installerades i sina rum.
Jag parkerade på baksidan som vanligt.
Tredje gången denna månad jag bor på detta hotell

Tog en promenad och handlade lite jordgubbar och annat jag behöver imorn.

Skönt att softa ner tidigt.
Vi ska iväg redan 7.00 imorgon

Min äldsta dotter och barnbarn har under så himla många år önskat sig en katt men det har inte varit möjligt då svärsonen är allergisk.
Till hans egen sorg också då han älskar djur.

Dem har provat lite igenom åren med att vara i kontakt med olika raser men det har inte funkat.

Sedan blev det av en slump vid något tillfälle tal om rasen Maine Coon.
Det är en ras som fungerar tydligen.

En fantastisk kattras som jag tycker mycket om.
Snälla, pratiga och vänliga katter.
Stora och härliga.

Familjen började sökandet efter en sådan katt och av en händelse så kom det in ett helt gäng med katter av den rasen till ett katthem.
Beslagtagna katter av Länstyrelsen där det visade sig vara misskötsel hos en uppfödare.
Jag går inte in närmare på den biten utan lägger focus på just den katt som kom hem till familjen i Lördags.

Dem hade besökt henne i ett jourhem först och det hade blivit ögonblicklig och ömsesidig kärlek mellan katt och blivande familj.

Hon är en tidigare avelshona som är 5 år gammal. Nu steriliserad och dessutom fick hon en operation i munnen innan flytt till sitt föralltidhem.
Hon hade en tand som togs bort och massor med tandsten som avlägsnades.
Undersöktes även noga helt och hållet av veterinär.
Hon är lite underviktig men annars vid mycket bra hälsa.

Jättesöt dam med speciellt utseende.

Jag brukar skoja och säga att hon har en snusprilla under läppen då hon har en vit fläck på ena sidan av nosen.
Den gör att hon är lätt att känna igen.

Hon hämtades i Lördags och genast efter hemkomst ringde mitt barnbarn till mig att jag skulle komma och hälsa på henne.
Skrållan blev hennes namn.
Självklart har hon ett namn från uppfödaren och dessutom ett pass.

När jag kom hem till dem så gick Skrållan runt och undersökte sitt nya hus.
Pratade massor och testade gränser.
Hon får ju inte vara på bord och köksbänkar.

De senaste fotona jag fått från dottern är när Skrållan sover tillsammans med mitt barnbarn.
Han är stormande lycklig över att ha en egen katt.
En katt som hans pappa inte blir sjuk av.
Äntligen!!

Nu är det innevistelse i många månader innan Skrållan får gå ut ensam.
Om hon nu vill vara ute, det är ju inte säkert.

Vi flyttar ju till gården i September då huset ska vara färdigbyggt och då får hon ju min Nova som kompis.
Nova kommer också att få lov att vara inne under 5-6 veckor innan hon släpps ut i den nya miljön.

Vår älskade Wille katt har nu varit borta i 16 dygn och vi har inte hittat ett spår efter honom. Vår känsla säger att han är avliden och vi är i stor sorg och förtvivlan.
Troligtvis har en stor räv som stryker omkring hemma i området tagit hans liv.

En katt kommer in i släkten samtidigt som en högt älskad familjemedlem rycks bort.
Alla saknar vi Wille så det gör ont i själ och hjärta.
Samtidigt gläds vi över den nya vackradamen som kommit in i allas liv.
Även hon en kisse som behövde ett hem precis som Wille för 12 år sedan då min dotter hämtade honom när han skulle avlivas pga att den dåvarande familjen skulle flytta.

Vi har bara katter som blivit övergivna i vårt liv. Av oss högt älskade.

Välkommen in en kattälskande släkt Skrållan. Du behöver aldrig mera flytta.

I Söndags var det dags för Konfirmation av mitt barnbarn som gått varje onsdag på träffar i församlingshemmet i Kjula under många månader.

Ungdomarna har gjort studiebesök lite överallt och varit iväg på läger.
Dessutom har de jobbat hårt med att hålla i hela mässan som var i Jäders kyrka nu i Söndags.
Deras Konfirmationsdag.

Deras arbete gav verkligen en fantastisk dag att minnas.
Helt underbar predikan, läsning av texter ur bibeln och egna skriva texter i kyrkan.
Musik och sång, underbara psalmer.
Kyrkan var fylld av familj, släkt och vänner som alla var värdigt och fint klädda.

Perfekt dag med sol till och med fast det regnat i flera dagar innan.

Efteråt hade vi givetvis fest hemma och det var väl förberett av mig och döttrarna.
Mycket mat och nyttigheter samt gottiga onyttigheter som hör till.
Vi hade alla jobbat i dagar med att förbereda

En familj i släkten och en god vän saknades och det kändes jättetråkigt att dem inte kunde vara med denna fantastiska dag, men så kan det bli.

Barnbarnet kommer i sommar att utbilda sig till Ungdomsledare i Svenska Kyrkan och det gör mig så glad och varm i hjärtat.
Kyrkan är ett bra forum att vara verksam i och det har blivit fler och fler som söker sig till kyrkans tröst och trygghet i den oroliga tid som råder i världen.

Presenter blev det självklart.
Minnen att bära med sig i livet.

Ingen Wille katt har kommit hem.
Jag gjorde ett utrop på fb officiellt för att få en spridning.
Vi vill ju få veta vad som hänt.

Nova katt har börjat repa sig från chocken över att mista sin bästa vän som hon lever med dygnet runt.
Nu är hon ensam och hon har varit väldigt sorgsen och nedstämd.

Igår började hon vara ute mera och vågade sig iväg lite längre bort från huset.
Till och med ut i hästhagen som tidigare varit hennes jaktmark, där hon kunnat vara hela dagarna.

Saknaden och sorgen är fruktansvärd hos oss i hela huset.

En stor bit av oss har slitits bort så brutalt och plötsligt.

Våran fina snälla, sociala goa Wille

Barnbarnet härhemma Konfirmeras idag 25/5 i Jäders Kyrka Eskilstuna.

Dottern, hon och jag har jobbat med att förbereda festen med mat och allt, elnigt Konfirmandens önskemål.

Jag har fixat ostpajer och gjort smörgåstårta.
Igår städade vi och fixade med allt som gick att förbereda.