Idag blev jag så kvar här på Öland med Titti katt efter att yngsta dotter med familj åkte hem.

Det blev jättekonstigt!
Jag kände mig så fruktansvärt övergiven och ensam att jag bara gick omkring och gjorde ingenting.
Såg till att äta lite,drack kaffe.
Var ut på Facebook och pratade med vänner på nätet.
Inget hjälpte...jag var riktigt ledsen!

Min tid här på Öland är inte slut på långa vägar...har nästan 3 veckor kvar av min vistelse här.
En vistelse som jag har längtat efter och sett fram emot.

Såg till att komma till ro och sov en timme ungefär medans åskan gick och det smattrade på husvagnstaket av regnet.
Var nog ganska trött efter för lite sömn inatt.

Vaknade till för en liten stund sedan.
Ute har regnet upphört och vinden torkar upp efter regnet.
Folk har börjar röra på sig runt sina husvagnar.
Misstänker att många tycker att det är bra med en mellandag från den strålande solen och starka hettan.

Känslan inom mig var kvar fast mera som en fråga...som att sömnen hjälpte till att få klarhet i hjärnan.

Jag har ju efter mitt sista avbrott från kärleken jag levt med och krånglat med,under många år,hamnat inne i en process av total frigörelse från människor som inte tillför mig någonting.
Har helt enkelt raderat ut energitjuvar som jag inte finner någon mening med att ha kvar i min närhet.

En sådan sak gör man inte bara hursomhelst och sedan rycker på axlarna och går vidare.
Det behöver bearbetas inom mig och sedan sakta men säkert läggas åt sidan.

Likaså hamnade jag i tanken och känslan ...ska jag verkligen leva ensam resten av mitt liv för att jag inte litar på en mans kärlek...?
Ska jag verkligen tillåta detta?

Svaret är nej!
Det tänker jag inte göra.
Jag vet att kärleken finns även för mig någonstans.
Det som behöver göras,är att jobba bort misstänksamheten inom mig.
Våga öppna hjärtat som jag trodde att jag redan gjort...men så var det inte.
Så fort en man visar ett närmare intresse för mig så börjar skyddsmuren byggas upp...sten för sten.
Så ska det inte vara om jag ska kunna leva som en fri själ med mig själv.

Så där sitter jag ...med den insikten.
Det finns en del att jobba med.
Det kommer jag att göra:)

Saknaden av min familj har avtagit och jag vet ju att de återvänder till helgen.

Denna dag ska jag bara ägna åt vila och imorgon börjar så resten av min semester:)

Jag har precis som alla andra människor rätt att trilla ner i gropar längs livets väg,mitt hjärta är inte gjort av sten:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...