Det senaste dygnet blev verkligen innehållsrikt, skrämmande och framförallt energikrävande.
Jag fick ta fram all min kampvilja och tron, hoppet och bönen om att klara ut problemet.

Stormvindar på upp till 24 sekundmeter hotade mitt boende här på Norra Öland.
Allt gick bra och tältet ligger nu i delar, isärplockat, nermonterat inne i min dotters stora, rymliga förtält.
Hade inte krafterna att göra rent alt igår utan satte tid och focus på att få ner tältet.

Går nu i efterhand igenom i tanken på vad jag kunnat gjort bättre för att slippa all oro jag kände då det var som värst på natten här i min självvalda ensamhet.

Det jag kunnat gjort var ju att genast på morgonen jag vaknade efter ankomsten kvällen innan, tagit ner tältet redan då.
Borde ha förstått att det skulle bli jobbigt.
Men det gjorde jag inte, hörde varningarna på radion timmarna innan att det var klass 1 varning vid Öland.
Trodde i min enfald att mina grejer skulle stå pall mot en storm.Nytt tält med alla säkerhetsåtgärder tagna.

Nu gjorde den ju det :)
Med mycket möda och stort besvär som det så smart heter.
Rädd utav bara sjutton hann jag också bli under de timmar det blåste som värst.

Visst ...jag hade kunnat be om hjälp tidigare med att få ut Frontlastaren som vindbrytare...men det var återigen tron och hoppet som kom först.

Allt löste sig till det bästa och campingägaren kallade mig för envis då han såg att jag tagit ner mitt stora tält ensam.
Jag gjorde ju det för att jag kunde glra det.Hade jag haft minsta tvivel om att inte klara det så skulle jag låtit bli.
Skulle aldrig tagit risken att förstöra grejerna på det viset, efter att ha fixat stormens framfart.

Ja jag är envis och bestämd.
Vet mina begränsningar, hur långt krafterna räcker.
Gör det jag måste först och vilar sedan.
Det är det jag gör nu...vilar!

Lade mig jättetidigt igår kväll.
Låg och njöt av friden, lugnet och havets brus på avstånd.
Allt annat var tyst...så behagligt tyst!

Det är ju såhär hela livet ser ut.
Vägen till målen är inte spikraka...de är kringelkrokiga och fulla av sidovägar.Kanske måste man tänka om mängder med gångervoch ändå inte nå målet som var tänkt från början.
Då får det vara så.
Bara att tänka om!
Välja en annan väg och göra sitt bästa med det som bjuds av livet just då.

Jag hade tänkt att ha denna vecka som träningsvecka för att komma igång med min löpträning.
Så blir det...om än med ett avbrott som också var ett rejält träningspass.
Träning i viljestyrka, tron på den egna förmågan.För att inte tala om vilket fyspass det vart :)
Kroppen och hjärnan fick sig en riktig genomkörare.
Vilket nu kräver återhämtning en stund.

Jag har tagit värktabletter mot den kraftiga värk jag har i fingerlederna och i underarmarna.
Ser hur lederna är svullna och vissa lite varma.
Det är bara att inse att delar av min kropp börjar visa att de fått slita ont igenom de år jag levt här på jorden.

Jag är medveten om att detta kommer förvärras vartefter åren går.
Kommer under vintern att söka hjälp hos läkare för att få medicin.
Det är säkerligen Artros jag har.Det finns hjälp att få.

Just nu får värktabletterna göra sitt jobb.Det räcker bra för mig, så jag får njuta av tiden här på Öland.Denna sista vecka av campingsäsongen här.
Om några dagar kommer min dottermed familj också hit till sitt boende och plockar ner allt.

Troligtvis åker vi gemensamt härifrån på Söndag.Med våra stora ekipage.

Jag är så tacksam över att jag skapat den här möjligheten att njuta av livet här, i mitt eget paradis.
Som det är nu så står jag helt ensam med min vagn, bredvid en skog, vid havets strand och inte en människa på flera hundra meters håll.
I detta känner jag mig fullt trygg.

Jag och Titti katt själva här i våran varma, mysiga husvagn :)
Så underbart härligt!
Jag skulle inte vilja byta detta mot någonting annat :)
Detta är vårt liv som vi själva valt och skapat.

Det kallar jag livskvalite' i sitt esse!

Straxt kommer jag att blåsa ut ljuset på bordet bredvid mig.
Somna om och drömma om något fint.
Kanske om kärleken som jag har runt ikring mig i livet.
Barnen, barnbarnen och mina vänner.
Alla finns för mig.
Jag vårdar dem i mitt hjärta, med tacksamhet över att de finns för mig.

I min framtid finns också mannen som jag kommer att älska av hela mitt hjärta och som kommer att älska mig för den jag är.
Blir så spännande att se vem han är :) Jag vet bara att han finns!
Den känslan räcker för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...