Direktlänk till inlägg 2 december 2015
Den eviga sömnen.
Min älskade sambo och livskamrat sedan 15 år tillbaks, har idag stilla somnat in i min famn <3
Steget till det var fruktansvärt att ta!
Har varit införstådd i det i veckor att det snart är dags.
Har försökt att bygga kraft till att ta steget den dagen det inte längre fungerar för henne.
Imorse kom nådastöten...
Titti hade under flera dagar druckit mycket vatten och kissat mängder, trots att hon fått insulinet.
När jag kom in från träningen imorse så vimsade hon omkring i blindo, med insulinkänning.
Hävde anfallet med druvsocker och hon återvände sakta till verkligheten.
Men kom inte åter som hon brukar...
Hon åt och drack och kräktes kaskader...
Vinglig, törnade emot möbler och bakdelen lydde inte ordentligt.
Jag fattade beslutet att det fick räcka med smärta och nedbrytning av hennes lilla gamla kropp.
Vi fick tid direkt, åkte in och lät henne komma till ro.
Hon visste själv och ville iväg, lugnt och stilla.
Hon slutade andas i min famn, hjärtat stannade vid 12.35 tiden idag 2:a December 2015.
Jag höll löftet jag gav henne för 15 år sedan.
Lät henne få ett värdigt slut utan att behöva lida.
Min egen sorg och saknad ä r fruktansvärd och jag vet inte hur jag skall leva utan henne vid min sida...
Tar en timme i taget nu....
Orkar inte mer än så...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|