Visst har väl alla perioder i livet då man känner att saker och ting går emot en oerhört mycket.

Det händer sådant som man inte rår över eller kan styra, hur man än försöker och anstränger sig.

Man kan känna sig nedtryckt, tyngd av jobbiga tankar och orken räcker inte till.
En nedåtgående spiral helt enkelt, där det kan vara svårt att se ljuset och kämparglöden avtar sakta men säkert.

Jag har själv varit där många gånger och vet hur det känns.

Orken räcker inte till några positiva tankar och det är svårt att ta till sig av sådant som människor med positivt tänk, tillför en.

Men jag kan ändå, mitt i detta känna, att i de stunderna så griper jag tag i de halmstrån som räcks fram.
Ser glimtarna av det glädjande i livet och lägger kraft vid att hålla näsan ovanför vattenytan.

Det negativa får helt enkelt inte ta över kommandot över mitt liv!
Tillåter det en kort stund bara.
Det får inte gå veckor av tid, för då är faran för ett permanent tillstånd av nedstämdhet i faggorna.

Det finns alltid människor omkring en som vill se till att man är sänkt...så de själva kan glänsa över och tar ens energi.
Sådant måste man försöka akta sig för!

Får de chansen att ta över så blir det riktigt jobbigt.
Man hamnar i ett läge där regnmolnen täcker himlen, så tätt att inte ens tanken om att det finns en varm, strålande sol ovan dem försvinner.

Mörkret tar över och man sjunker ännu längre.

Man blir en pessimist!

Pessimister har väldigt svårt i livet.Allt blir tungt för en sådan person.
Glädjen saknas i allt!

Då som optimist och vän till en sådan person, som vill hjälpa och stödja, inte nåt fram med det positiva i livet, kan kännas som hopplöst i ett ändläge.

När ens egen optimism och framåtanda, helt enkelt kastas tillbaka emot en,vänds till något negativt, genom ord som blir likt vassa nålar och hugg...
Då blir jag till sist både ledsen och arg...

Där är jag nu!
Ligger och funderar över om det är dags att lägga bort en sådan vänskap
helt och hållet.
Men det är svårt om man som jag, tycker väldigt mycket om personen ifråga, som sitter fast i denna nedåtgående spiral.
Som är en tung pessimist och varit det under en så lång period, att det börjar bli ett permanent tillstånd.

Jag känner själv att jag inte längre har varken orken, eller snart ens viljan att fortsätta tillföra framåttänk och glädje till denna människa.

Det tjänar inget till!

Det blir bara att jag själv far illa och min glädje i livet grumlas.

Så jag vet inte hur jag skall göra?!
Det är inte första gången detta sker i mitt liv.
Denna kamp att få andra att må bra.
En hel del har jag fått lov att ge upp och helt enkelt släppa taget om då deras negativism tagit min energi totalt.
Det tillåter jag inte längre!

Jag måste ju inte ha sådana i mitt liv.

När mina ord inte längre har något värde i dennes liv.
När personen själv väljer att lyssna på energitjuvar och glädjedödare.
Då vete sjutton om jag tycker det är värt att fortsätta lägga min energi på denna....

Den människa jag en gång lärde känna och som själv var en glädjeboost för mig och andra....finns inte längre...

Tiden går och ingen förändring till det positiva hållet sker, inga ord hjälper, inget ljus når fram.
Vad gör jag då??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en tidig väckning denna morgon. Redan innan 3 var jag uppe och packade ner det sista i resväskan. Tog mig en kopp kaffe, bäddade sängen noga och klädde mig i bekväma resekläder. 3.50 satte jag mig i bilen och styrde mot Arlanda. Tanka...

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...