Har nyss vaknat efter ett par timmar av utmattad sömn.

Kraschade fullständigt när jag kom hem till tomma lägenheten....
Ingen pratig och skrikig Lovan som mötte upp mig...bara tomhet och tystnad.

Jag stod mitt på rumsgolvet och grät och skrek om vartannat.
Kände mig som en bödel...
Såg mig omkring bland alla saker och filtar som var Lovans.
Hela lägenheten var ju anpassad efter henne.
Klätterpelaren, alla leksaker överallt på golvet.Gottispåsar
Innätade balkongen och kattlådan därute.
För hennes behov om hon inte hann in i badrummet till den andra lådan.
Filtarna på stolar och i soffan.
Matskålarna i köket....

Ja hela lägenheten var ju Lovans bostad, där hon levde.

Nu är hon borta...för alltid!
Kommer inte att se hennes stora ögon bakom soffan där hon skrämt drog sig undan, utan anledning.

Den skrikande, kringrusande och stressade lilla tjejen har tystnat för alltid.
Hon behöver inte oroa sig för någonting.
Inte protestkissa i sängen och på mattorna....eller om det var ett rop på hjälp i hennes stressade, oroliga värld, så fylld av rädslor.

Min lilla älskling har fått frid...

Och jag måste ta mig vidare utan henne...det är så fruktansvärt jobbigt!!
Saknar henne så!!

Undrar hur många djurägare det är som älskar sin familjemedlem så mycket ett denne väljer att släppa taget om den lilla, för att djuret skall få må bra.
Att den lille inte skall behöva leva ett ovärdigt liv.

Stundtals känner jag mig som ett monster, som tog mig rätten att beröva henne livet...
I nästa stund tar hjärta och barmhärtighetstänk över och i slutänden vet jag att den sistnämde känslan kommer att segra.

Det är en tung väg att vandra dit, utan min lilla älskling.
Jag saknar henne varje sekund!
Allt påminner om henne.
Precis allt!!

Jag vet att hon nu har det bra.
Hon har fått ro och behöver inte vara rädd.

Om ett par veckor får jag hämta hem henne igen, i en lite urna och sedan är vi tillsammans igen, så länge vi själva vill.

Titti är ännu kvar i köket i sin urna.
Min sorg och saknad har ännu inte klingat av och det dröjer länge.
Nu ligger där ännu en sorg som tynger mitt hjärta.
Mina tjejer.

Titti och Lovan.

Hoppas de finner varandra i katthimmelen och busar tillsammans där.

Titti och jag fick 15 år.
Lovan och jag endast 7 månader...

Vila i frid mina hjärtegryn!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en tidig väckning denna morgon. Redan innan 3 var jag uppe och packade ner det sista i resväskan. Tog mig en kopp kaffe, bäddade sängen noga och klädde mig i bekväma resekläder. 3.50 satte jag mig i bilen och styrde mot Arlanda. Tanka...

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...