Köksfönstret ovanför källartrappen är en utmaning att tvätta.

Nu var båda köksfönstren så nerkladdade av getingskit så det var bara att tömma av fönster och bänken och sätta igång och tvätta

Något kämpigt då fönstren öppnas utåt och dessutom måste öppnas helt då de är så otäta och gamla.
Så för att tvätta bara detta fönster blev det 8 rutor.

Varav utsidan kräver att man klänger ut genom det andra fönstret både på knä och stående. Hängande ut och putsa så gott det bara går

Pjuh!

Fotona tog barnbarnet när jag kunde sitta ner och tvätta emellan.
Med fötterna utanför

Mange funderar på att börja köra husses grävare .

Igår passade jag på att gå de 4 km som det är från oss till Maxi.
Det kändes alldeles lagom i benen då jag dagen innan klämt in 7 km.

Handlade och hämtades av dottern sedan som kört barnbarnet till skolan.

Har den här veckan kommit igång lite smått med promenaderna som min kropp är så van vid från tidigare.

Kört igång försiktigt så jag kan känna att allt håller. Fötter, knän och höfterna.
Jag har ju en hel del extrakilon att bära på mot förut så det är mycket därför jag är mera försiktig med kroppen.
Den får släpa på detta extra.

Att röra på mig är verkligen livsnödvändigt för mig så att jag mår bra. Har ju levt så i alla år ända sen tonåren. Alltid tränat någonting.
Promenerat miltals, cyklat, simmat, löptränat, gymmat, kört spinning, stavgång....

Jag har ju för sjutton genomfört bla tre marathonlopp. Flera halvmaror och massor med milslopp.
Cyklat från Kiruna till Västerås.
Cyklat/gått till och från jobbet miltals.

Så det finns i kroppen och behöver bara väckas till liv igen

Förra vintern var hemsk för min kropp och knopp då jag fick den där hemska låsningen i höger sida.
Varje rörelse, varje steg gjorde så fruktansvärt ont.
Kunde nätt och jämt ta mig till toan från sängen.

Sjukvården vägrade hjälpa mig så det blev Kiropraktorn som för dyra pengar lyckades hjälpa mig.
Det krävdes en hel del besök hos honom men jag kan lova att det var värt varenda krona.
Jag blev sakta men säkert människa igen.

Att det blev så illa var helt enkelt avsaknad av träning då jag jobbade så galet mycket. Hade inte vett att säga nej till arbetsgivare som försökte köra livet ur mig.
Kroppen sa ifrån fullständigt.
Jag började gå upp i vikt och det blev en ond cirkel. Smärtorna kom som ett brev på posten. Sakta krypande.

Konstant dödstrött och tröstäta kändes bra då. Naturlig signal från hjärnan.
Ät så blir du piggare.
No no så var det inte.
Ät så blir du fetare och tröttare vart resultatet. Ännu mera smärta.
Ta värktablett och kör på bara.

Nån som känner igen sig?

Tänkte ett tag att jag helt enkelt skiter i att försöka få tillbaka min fina form som jag hade tidigare.
Men det går inte, jag mår skit av att släpa på kilona, ständigt gå med sockersug och inga kläder passar.

Min personlighet är förändrad och det stämmer inte.
Bara för att jag är inne på mitt 66:e år innebär det inte att jag kan sätta mig ner och vara passiv och låta det dåliga måendet ha övertaget.

Fett på kroppen är inte min grej.

Så nu ger jag mig inte in i nån fasta, svält eller nåt annat skit som är dömt att misslyckas.

Ändring av hela livsstilen är det som jag påbörjat.
Äter annorlunda.
Minimalt med socker och vetemjöl.
Ser till att röra mig varje dag.
Tar vecka för vecka och ökar på träning och lägger till kilometer på kilometer.

Äter vettigt. Mycket färskt grönt och på morgonen Råg/Havregrynsgröt med svarta vinbär och äppelmos.
Inget socker tillsatt.
Fruktsocker finns i äppelmoset.

Endast grovt mörkt bröd. Finskt.

Noga med måltiderna. Allt som kroppen behöver ska finnas med.
Sitter ner i lugn och ro, äter lugnt och blir mätt varje gång.
Ser till att ta pauser om jag jobbar med något.

Att greppa en burk tonfisk och trycka in i munnen sittande vid bussratten som exempel är ett minne blott.
Det ger bara sug på sött och snabba kolhydrater under eftermiddag och kväll.

Frukost, lunch och middag.
Dricka vatten om suget sätter in.

Jag gör ett tappert försök så får jag se vart jag hamnar.

Den här morgonen ska jag gå till stallet, ta en promenad med hästen som inte rida idag men behöver röra på sig ändå.
Han är som jag till åren kommen.
Sen går jag hem.

Hemma väntar gröten och lite vila innan resten av dagen ska betas av.
Sysslor finns alltid när man bor på landet.