Tog med mig barnbarnet till stallet när jag skulle mocka åt dotterns häst.

Hon har ju varit sjuk i Körtelfeber i flera veckor och inte orkat någonting.
Hög feber varje dag i flera veckor tar kraft.

Hon och Magino häst är de bästa vänner.
Det är ju barnbarnet som tar hand om honom och rider i vanliga fall.

Nu sågs vännerna efter lång tid från varandra och det var ett kärt möte

Igår klockan 8.00 rullade jag in med Edde Husbil in på en däckfirma för att äntligen fixa med fälgarna.

Det var så att jag hade på rostiga stålfälgar för det var dessa som Eddes enda användbara däck satt på.

Aluminiumfärgarna hade slitna sommardäck på som dessutom var lite spruckna av ålder och farliga.

Nu gjorde Magnus på däckfirman ett jättejobb med att kränga av alla däcken och sätta de bra däcken på Alufälgarna så nu har Edde bra däck och dessutom snygga fälgar.

De rostiga kasserades för det är ett jättejobb med att få såna fina
Det har jag varken råd eller tid att hålla på med.
Så skönt att bara lämna däck och fälgar jag inte har nån användning för och han tog hand om skrotning.

Så nu är ännu ett jobb fixat som jag haft med på checklistan.

Jag tar en sak i taget vartefter jag har ekonomiska möjligheter.

Det är ju en massa att göra nu när jag var satt helt ur spel över en vecka med feber, hosta och elände.

Är ännu inte vid full hälsa men det kommer för varje dag, ett steg närmare.

Blogga har jag varken hunnit eller haft lust till.
Kämpar på med att hugga upp den sista veden och det tar tid och ork.
Har också rivit vedförvaringen vid husväggen.
Allt sånt måste ju bort när vi ska flytta om några månader.

Likaså har vi börjat riva komposterna som vi byggt på under de fem åren vi bott här.
Ska ta tillvara den fina kompostjord som blivit och ta med till nya boendet för att anlägga trädgårdsland där.

Plattgångarna som vi själva lagt ska med till det nya. Vi återställer så mycket det går till ursprung.
Plattorna behövs i det nya i massor.

Jag var till Ikea en dag och köpte plastlådor till allt som ska på förvaring.
Det måste ligga skyddat från fukt och gnagare.

Körde skänkes till Retuna.
Gav bort ett köksbord och en stor tavla till en kompis företag.

Bygget av det nya huset har kommit till läget då det är dags att gjuta.
Betongbilen kommer den här veckan troligtvis, som senast början på nästa vecka.

Jag tar foton hela tiden därborta för att dokumentera inför framtiden. Kul minnen att bevara.

Lördagen som var körde jag buss.
Körde hockeysupporters från Karlskoga till Ljungby för Norling Touring.
En riktigt lång dag med full ramtid på 15 timmar.

I tisdags var jag med äldsta dottern på stallmorgon. Dvs fodrade och släppte ut 7 hästar. Mockade och fixade åt dotterns häst och städade fint i stallet.

Jobb finns i mängd och parti.
Hälsade på gamla mamma i förra veckan en kort sväng.
Tjejerna härhemma är ju ännu inte på benen så jag är lite rädd för att bära smittan till Mams.

Det går så mycket förkylningar och influensa nu så smittorisken är grymt stor.

I tisdags var det dags för deklarationen.
Smidigt nu när jag inte har några reseavdrag längre
Kör ju så sällan så det blir inte nog med mil för avdrag.

Livet ramlar på i rasande fart.

Igår Tisdag fick jag ett infall på morgonen när jag vaknade.
Checkade om det fanns besiktiningstider för att åka in med Edde Husbil och få honom i trafik.

Skulle ju besiktat en dag Februari efter att jag fick lite fixat på han men det kom ju ner så mycket snö på natten.
Man måste sopa av taket innan besikting och det mäkta jag inte just så så jag fick avboka.

8.10 fick jag fatt i en tid.
På med kläder, in i bilen och körde bort till Besiktningen 10 minuter bort.
Hann bara checka in och blev invinkad 10 minuter för min tid.

Två stycken morgontrötta killar fixade besiktingen och allt var helt ok.

Nöjd och belåten tackade jag och Edde för oss och rullade hem

Då blev det gjort, bara sådär.

Senare på dan fick Ceecee min lilla bmw en välbehövlig tvätt.
Hon såg helt bedrövlig ut så jag bara måste.

Men sen var min ork slut.

Jag börjar återvända till livet sakta men säkert efter en dryg vecka av feber och helveteshosta.
Vissa dagar helt i sängen bara, det enda jag orkade var att sova och sova ännu mera.

Nu är det Onsdag och jag ligger i sängen med kaffekoppen bredvid och är faktiskt väldigt glad över att kunna dricka mitt älskade morgonkaffe igen

Har varit utan lukt och smak över en veckas tid och dessutom illamående om mornarna som en biverkning av den hemska hostmedicinen.

Höns och Kaniner har fått sin frukost, likaså katterna.
Vaknade imorse av att Wille katt satt och stirrade på mig och tyckte att mormor var egoistisk som bara låg där och snarkade medans han svalt.

Dom är så noga med sin blötmat på morron och på kvällen. Det är en rutin som inte får brytas för då är det kränkta katter
Höll på att bli riktig kris när vi var sjuka hela gänget och blötmatpåsarna var på väg att ta slut.
Sista morgonen innan jag orkade ta mig till affärn och köpa mera så fick båda en halv portion var.
När den var uppäten satt båda och tittade anklagande på mig.
Snålt!! En halv portion var inget att komma med tyckte båda och svansade ut.

Så Söndag morgon tidigt var jag till Maxi och handlade på darriga ben.
Det var en hel del som saknades härhemma så jag hade fullt lass hem med matvaror.

Det känns skönt att återvända till livet.
Ännu är det några dagar tills jag vågar åka hem till gamla Mamma och hälsa på.
Dotra min härhemma insjuknade ju en andra vända i hosta och feber efter mig och hon smittar ännu.
Vågar inte riskera att dra in sjukdom till Äldreboendet.

Jag plockar härhemma med sånt som inte blivit gjort när jag varit däckad.

Tiden får så fort. Det är redan Mars månad och dagarna rusar iväg.
Barnbarnet härhemma är inne på sin tredje vecka sjuk
Hon har ju Körtelfeber och på det Streptokocker. Hon fick en penicillinkur och är inte frisk på långa vägar.
Nu orkar hon vara uppe kosta stunder från att ha varit helt sängliggande i två veckor med hög feber och täppta luftvägar, svullna körtlar överallt.

Hon var ju till sjukhus när det var som värst och Vårdcentralen Torshälla bara viftade bort det som halsfluss.

På sjukhuset undersöktes hon ordentligt och fick den hjälp hon behövde.
Körtelfeber håller på i flera veckor.

Nu längtar vi alla tre efter att få må bra igen. Dottern har ju sin ME så hon blir ju aldrig helt ok.
Men så vi kan få bort de här jävla infektionerna.

För min del går det framåt. Om än sakta sakta.
Orken saknas ännu och när kvällarna kommer är jag som en urvriden trasa.
Jag är ju inte 25 år längre heller så det tar väl något längre tid att återhämta sig.

Kaninerna och katterna är näjda över att mormor är igång så det blir tidiga frukostar som vanligt

Köpte en ny mobil för några veckor sedan och den har varit kvar i sin låda sålänge tills jag skulle ha tid och ork att föra över allt till den.

Visst, jag vet att det är väldigt enkelt att bara parkoppla och föra över.
Men sen ska ju allt igång igen.
Appar som kräver inloggning med bankid och sånt.

Igår tog jag mig den tiden.
Såg till att ha alla uppgifter korrekta och sedan satte jag igång.

Först av allt få på ett skärmskydd på den nya. Ett pillgöra då det inte får vara damm eller annat emellan för att det ska bli bra.

Sedan var det bara att koppla ihop och följa instruktionerna. Flytta simkortet och vänta.
Uppdateringar i mängd och parti.

Sedan kom turen till Bankid.
Det gällde att ha ett giltigt pass tillhands.
Väldigt smidigt.
Jag lyckades röra ihop allt så det var dottern som fick rycka in och göra det sista.

Det jag ännu idag har kvar är att få igång de appar som hör till mitt jobb.
Tar en sak i taget.
Just bankid är ju viktigast då man står rätt tom utan ett.
Behövs ju till allting idag.

När allt är igång ska jag tömma den gamla mobilen och ha den som reserv.
Det är inget större fel på den. Batteriet rätt dåligt, behöver laddas ofta.
En knapp kärvar, annars helt ok.

Skönt med nytt och fräscht till kommande resor i sommar.

Det är ju tyvärr något man nåste dras med när det gäller mediciner.

Jag har nu tagit Cocillana Etylmorfin hostmedicin sen i Onsdags och det var ju jätteskönt att komma undan det fruktansvärda hostandet som pågick konstant i flera dygn.
Jag kunde äntligen få sova.

Nu har biverkningarna tagit över.
Förstoppning, illamående framförallt på morgonen och känslan av uttorkning i hela kroppen fast jag intar rejält med vätska hela dygnet. Huvudvärk från helvetet.
Fast huvudvärken fanns ju när jag hostade hela tiden också.

Imorse vaknade jag av huvudvärken och illamåendet.
Lyckades få i mig tabletter mot huvudvärken och kunde somna om en stund.
Vaknade och mådde illa ännu mera.
Gick ut till höns och kaniner med detas frukost och fick då andas frisk luft vilket hjälpte.

Väl inne igen fick jag vackert gilla läget och krypa ner i sängen igen.
Somnade om.

Förstoppningen har jag lyckats häva med att ta pulver upplöst i vatten som hjälper magen.

Idag har jag ännu inte tagit någon Cocillana och jag hoppas jag inte ska behöva mera sånt rävgift.
Verkligen en nödlösning när inget annat hjälper.

Trött som en gnu och det är faktiskt bra för då har jag inte annat val än att vila och läka.

Ute är det vackert soligt och vårlikt.

Jag måste bli frisk snabbt för jag behövs härhemma för att hjälpa både dotter och barnbarn nu när båda är sjuka sen veckor tillbaks.

De senaste nätternas sömn har ju varit störda av både hälsan och den galna blåst som dragit fram i många dygn.

Nu idag mojnade det äntligen.
Sen om det består det vet jag inte.

Gick upp tidigt och såg till att soptunnan stod upprätt när sopbilen kom för att tömma.
Hade varit ut en vända och plockat soppåsar på gräsmattan när tunnan vält i vinden.

När den hämtat så kröp jag ner i sängen igen och somnade.
Sov två timmar. Upp och åt lite för att sedn inta sovläge under täcket igen

Sov 5 timmar på dan och är jättetrött fortfarande så om natten förblir tyst och lugn kanske det äntligen blir riktig nattsömn.