Igår Fredag hade jag tid hos min nuvarande tandläkare för att förbereda inför två kronor som ska på plats i överkäken.

Hade ju tid i Mars redan men jag blev ju så sjuk i influensa och långvarig hosta så tiden då måste avbokas.

Nu var det dags.

7.45 var jag i tandläkarstolen och vi satte igång.
Det scannades och grejades först innan det var dags för själva ingreppet.
Båda tänderna visade sig ha karies under de gamla lagningarna.
Det är ju lagningar jag haft sen skoltiden så det var ju inte så konstigt.

Så tiden i stomen blev riktigt lång.
2 timmar totalt stlllasittande och det fixade inte mina höfter utan efter halva tiden hade jag så ont att kallsvetten bröt fram i pannan och tårarna började rinna.

Så vi måste avbryta en stund och jag fick röra på mig och ändra ställning.
Fick en liten svankkudde av sköterskan och vi fortsatte
Det borrades i mängd och sedan började uppbyggnad av provisoriskt så det fanns något att fästa de tillfälliga plastkronorna.

Fick lov att resa upp stolen mera från liggande för mina smärtor var grymma.
Även ryggen började bråka.

Så sista 30 minuterna fick min söta rara Tandläkare Victoria stå upp och jobba.
Tyckte så synd om henne men vi måste ju få klart.

Jag var helt slut när allt var klart för denna gång.
Jättekissnödig på det som inte gjorde saken lättare.

Jag tackade så mycket för omtanken och omsorgen om mig när det blev så jobbigt.
Både Tandläkaren och Sköterskan tackade i sin tur för att jag månade om deras arbetsställning.

Efter toabesök och lite borttvätt av lim på min kind så återvände jag till min parkerade bil några hundra meter bort.
Satt och bara pustade ut en stund innan jag kunde åka iväg.

Jag har aldrig varit rädd eller orolig för tandläkarbesök i mitt liv och är det inte nu heller.
Har varit med om värre ingrepp än detta.
Minns när jag var på Tandkirurgen för att få en tand borttagen som satt så hårt att det måste sågas i käkbenet för att få bort den.

Min Tandläkare är jätterar och varsam.
Bedövade noga och månade om mig hela tiden.
Bedövningen hade börjat släppa när det sista gjordes denna gång men den smärtan var ingenting mot den jag hade i höfterna av att sitta stilla så länge.
Jag sa ingenting om hur ont det gjorde mot slutet i tandköttet och runtikring.
Jag har väldigt hög smärttröskel.

Om två veckor ska jag tillbaka och få de permanenta kronorna ditsatta.
Fram till dess måste jag vara försiktig med det tillfälliga jag nu har.
Ska inte tugga på den sidan och inte heller borsta just där mer än ytterst försiktigt.

Hela kalaset kommer att gå på minst 10 tusen kronor.
Tuffa pengar men jag måste få detta gjort.
Har blödit på den sidan jättelänge och då är det ju nåt fel.
Nu har blödningen upphört och det är rätt skönt att inte ständigt ha blodsmak i munnen.

Jag har ont och hela den delen av överkäken är öm rejält idag.
Hjälper kroppen med värktabletter så jag kan fungera idag.
Har mycket att göra.
Ska hälsa på gamla Mamma idag och sedan hämta mina barns pappas och hans frus husvagn för att besiktiga den på Måndag morgon och sedan ta den till verkstad.
Så jag måste fungera trots smärtan.

Det kostar på att leva.
I både smärta och pengar.