Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem.

Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart.
Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag eftermiddag med olycka på E6:an som resulterade i att alla valde E18 så det var köigt rejält.

Tvätt av buss, tank, städ och påfyll av allt som behövdes.
Parkerade bussen redo för nästa kollegas körningar.

Rullade hem till Etuna trött och hungrig.
Skönt att krypa ner i den egna sängen.

Sov som en stock ända till 8 på Lördag morgon.
Igång med tvättmaskinen direkt.
Blir alltid mycket tvätt när jag är iväg sådär.

Känns så fruktansvärt tomt när Wille katt inte finns härhemma och möter upp med gos och urrande.
Snart 3 veckor sedan han försvann oförklarligt.

Nova finns ju självklart och hon är så nära oss nu. Går inte ut på egna äventyr och är livrädd för bilarna på vägen.
Springer skrämd lång bort från vägen.
Vi tror att hon var med Wille när han troligtvis blev påkörd och sedan bortförd av rovdjur eller rovfågel.

Vi vet inte vad som hänt och det är så fruktansvärt att bära.
Våran älskade lilla familjemedlem som betyder så mycket för oss.
Det är ett stort tomrum efter honom.

Det var ju inte runtigt meningen att jag skulle över till Norge de här sista dagarna i Maj.
Men när bästa chefen ställde frågan så kunde jag inte säga nej.

Dessutom är det en reseledare för denna lilla grupp på 12 personer som jag redan jobbat med under maj månad.
Hon och jag jobbar jättebra tillsammans.

Nu är vi i Leardal på Lindstrom hotel.
Blir här två nätter.

Igår efter att jag hämtat gruppen från Gardermoen så for vi direkt in till Oslo.
Det blev besök vid Operahuset, Slottet och Rådhuset.
Sedan hade gruppen en fri timme att spendera innan det var dags att åka till hotellet.
Det regnade mest hela tiden.

Mitt i värsta rusningen köade vi oss till Radisson Blue Alna.
Jag kunde parkera bussen utanför hotellet till en kostnad givetvis.
Fanns ingen annanstans att parkera en stor turistbuss då vi var alldeles vid E6:an och tät bebyggelse överallt.

Jag var lycklig över att få en plats att parkera på.

Hängde med gruppen och åt middag då jag inte ätit sen frukosten på mitt hotell.

Det straffade sig på natten då jag hade jätteont i magen.
Var vaken i tre timmar.
Jag ska inte äta så sent. Det bara är så.
Skulle tagit nån lätt dryck bara.

Packade ihop på morgonen och bar ut mitt till bussen innan jag intog en väldigt lätt frukost.

När gruppen var inlastad och klar 8.30 imorse så köade vi oss in till Oslo igen i morgonrusningen.
Släppte av på baksidan av Vigelandsparken och hämtade upp på framsidan en timme senare.

Sedan bar det av mot deras lunchrestaurang Valhall i Gol.
Ett toastopp vid en mack i Veme innan vi åkte vidare.
Lunch 13.00-14.00
Jag hade rast i bussen.

Efter lunchen åkte vi så över Hemsedalsfjället för ett besök vid Borgund Stavkyrka.
Där stannade vi i 50 minuter.

Självklart stannade jag på fjället för fotografering. Gästerna är alltid så tacksam över sådana häftiga stopp.

Vid 16.45 rullade vi så in framför Lindstrom hotel i Leardal.
Lastade ur och alla installerades i sina rum.
Jag parkerade på baksidan som vanligt.
Tredje gången denna månad jag bor på detta hotell

Tog en promenad och handlade lite jordgubbar och annat jag behöver imorn.

Skönt att softa ner tidigt.
Vi ska iväg redan 7.00 imorgon

Min äldsta dotter och barnbarn har under så himla många år önskat sig en katt men det har inte varit möjligt då svärsonen är allergisk.
Till hans egen sorg också då han älskar djur.

Dem har provat lite igenom åren med att vara i kontakt med olika raser men det har inte funkat.

Sedan blev det av en slump vid något tillfälle tal om rasen Maine Coon.
Det är en ras som fungerar tydligen.

En fantastisk kattras som jag tycker mycket om.
Snälla, pratiga och vänliga katter.
Stora och härliga.

Familjen började sökandet efter en sådan katt och av en händelse så kom det in ett helt gäng med katter av den rasen till ett katthem.
Beslagtagna katter av Länstyrelsen där det visade sig vara misskötsel hos en uppfödare.
Jag går inte in närmare på den biten utan lägger focus på just den katt som kom hem till familjen i Lördags.

Dem hade besökt henne i ett jourhem först och det hade blivit ögonblicklig och ömsesidig kärlek mellan katt och blivande familj.

Hon är en tidigare avelshona som är 5 år gammal. Nu steriliserad och dessutom fick hon en operation i munnen innan flytt till sitt föralltidhem.
Hon hade en tand som togs bort och massor med tandsten som avlägsnades.
Undersöktes även noga helt och hållet av veterinär.
Hon är lite underviktig men annars vid mycket bra hälsa.

Jättesöt dam med speciellt utseende.

Jag brukar skoja och säga att hon har en snusprilla under läppen då hon har en vit fläck på ena sidan av nosen.
Den gör att hon är lätt att känna igen.

Hon hämtades i Lördags och genast efter hemkomst ringde mitt barnbarn till mig att jag skulle komma och hälsa på henne.
Skrållan blev hennes namn.
Självklart har hon ett namn från uppfödaren och dessutom ett pass.

När jag kom hem till dem så gick Skrållan runt och undersökte sitt nya hus.
Pratade massor och testade gränser.
Hon får ju inte vara på bord och köksbänkar.

De senaste fotona jag fått från dottern är när Skrållan sover tillsammans med mitt barnbarn.
Han är stormande lycklig över att ha en egen katt.
En katt som hans pappa inte blir sjuk av.
Äntligen!!

Nu är det innevistelse i många månader innan Skrållan får gå ut ensam.
Om hon nu vill vara ute, det är ju inte säkert.

Vi flyttar ju till gården i September då huset ska vara färdigbyggt och då får hon ju min Nova som kompis.
Nova kommer också att få lov att vara inne under 5-6 veckor innan hon släpps ut i den nya miljön.

Vår älskade Wille katt har nu varit borta i 16 dygn och vi har inte hittat ett spår efter honom. Vår känsla säger att han är avliden och vi är i stor sorg och förtvivlan.
Troligtvis har en stor räv som stryker omkring hemma i området tagit hans liv.

En katt kommer in i släkten samtidigt som en högt älskad familjemedlem rycks bort.
Alla saknar vi Wille så det gör ont i själ och hjärta.
Samtidigt gläds vi över den nya vackradamen som kommit in i allas liv.
Även hon en kisse som behövde ett hem precis som Wille för 12 år sedan då min dotter hämtade honom när han skulle avlivas pga att den dåvarande familjen skulle flytta.

Vi har bara katter som blivit övergivna i vårt liv. Av oss högt älskade.

Välkommen in en kattälskande släkt Skrållan. Du behöver aldrig mera flytta.

I Söndags var det dags för Konfirmation av mitt barnbarn som gått varje onsdag på träffar i församlingshemmet i Kjula under många månader.

Ungdomarna har gjort studiebesök lite överallt och varit iväg på läger.
Dessutom har de jobbat hårt med att hålla i hela mässan som var i Jäders kyrka nu i Söndags.
Deras Konfirmationsdag.

Deras arbete gav verkligen en fantastisk dag att minnas.
Helt underbar predikan, läsning av texter ur bibeln och egna skriva texter i kyrkan.
Musik och sång, underbara psalmer.
Kyrkan var fylld av familj, släkt och vänner som alla var värdigt och fint klädda.

Perfekt dag med sol till och med fast det regnat i flera dagar innan.

Efteråt hade vi givetvis fest hemma och det var väl förberett av mig och döttrarna.
Mycket mat och nyttigheter samt gottiga onyttigheter som hör till.
Vi hade alla jobbat i dagar med att förbereda

En familj i släkten och en god vän saknades och det kändes jättetråkigt att dem inte kunde vara med denna fantastiska dag, men så kan det bli.

Barnbarnet kommer i sommar att utbilda sig till Ungdomsledare i Svenska Kyrkan och det gör mig så glad och varm i hjärtat.
Kyrkan är ett bra forum att vara verksam i och det har blivit fler och fler som söker sig till kyrkans tröst och trygghet i den oroliga tid som råder i världen.

Presenter blev det självklart.
Minnen att bära med sig i livet.

Ingen Wille katt har kommit hem.
Jag gjorde ett utrop på fb officiellt för att få en spridning.
Vi vill ju få veta vad som hänt.

Nova katt har börjat repa sig från chocken över att mista sin bästa vän som hon lever med dygnet runt.
Nu är hon ensam och hon har varit väldigt sorgsen och nedstämd.

Igår började hon vara ute mera och vågade sig iväg lite längre bort från huset.
Till och med ut i hästhagen som tidigare varit hennes jaktmark, där hon kunnat vara hela dagarna.

Saknaden och sorgen är fruktansvärd hos oss i hela huset.

En stor bit av oss har slitits bort så brutalt och plötsligt.

Våran fina snälla, sociala goa Wille

Barnbarnet härhemma Konfirmeras idag 25/5 i Jäders Kyrka Eskilstuna.

Dottern, hon och jag har jobbat med att förbereda festen med mat och allt, elnigt Konfirmandens önskemål.

Jag har fixat ostpajer och gjort smörgåstårta.
Igår städade vi och fixade med allt som gick att förbereda.

Vi är nu inne på dag 10 sedan Wille katt plötsligt mitt på dagen i hans vanliga rutiner bara försvann.
Dottern säger tidpunkt 12.30-15.30 Måndag den 12/5.

Han var inte hemma som han brukar.
Wille är en katt med fasta rutiner och hemmet och familjen är hans Allt.
Han gick aldrig utom härhåll utan det gick att ropa hem honom.

Dottern omedelbara känsla var att någonting var helt galet fel.
Något hemskt hade hänt!

Vi bor ju på landet och vi har sett en stor räv stryka omkring här under våren.
Därför är vi alltid noga med att katterna är inne till kvällen och aldrig ute natten.

Nu var det mitt på dagen som Wille försvann.

Jag var ju i Norge i jobbet och kunde bara följa tjejernas förtvilade sökande efter Wille.
Jag ringde grannarna och bad alla titta i sina förråd och garage så han inte var instängd av misstag någonstans.

Dottern satte upp lappar runtom.
Hon efterlyste honom på Fb och i grupper med katter som försvunnit.

Hon fick bilder till sig skickade från trakten med katter som synts till men ingen var Wille.

Båda mina döttrar och barnbarn och grannar har gått skallgång över skog och marker, dikeskanter, vägar, åkrar och letat och ropat i dagar.
Grannen med maskiner letar ständigt när han är ute och kör, spanar och söker.

När jag kom hem så gav jag mig ut och letade, gick och gick.
Överallt där jag visste att Wille brukar vara och ännu längre bort.

Ovissheten och saknaden är så fruktansvärd. Vi gråter och letar, ropar av förtvivlan.

Wille har varit med så länge. Han är 12 år och helt underbar.
Snällare katt har jag aldrig någonsin varit med om.
Han är en healer. Så många som han tröstar och månar om ständigt.
Ligger på ens mage och spinner och värmer, tröstar och ger energi.

Nova som är kvar här hemma är så förändrad i sitt sätt att vara. Hon söker vår närhet mer än någonsin.
Hon har suttit på verandan och spanat, vägrat gå iväg längre bort än bara några meter från huset.
Dottern berättade att Nova verkat så ledsen och nere.
Enda gången hon går längre är när dotter och barnbarn är ute med henne och Ludde Basset.

Hon som alltid var iväg flera timmar på sina jaktäventyr eller sov i nån buske ute.
Nu är hon nära.
Till våran tröst givetvis. Vi är jätterädda över att nåt ska hända henne.

Dottern beställde ett trackerhalsband så vi på mobilen kan se vart hon är.
Hon som aldrig avskytt halsband bär den nu helt frivilligt. Gör inte ens försök att få av halsbandet.
Inte en enda protest.
Det är som att hon förstår vad det handlar om.

När hon ska ut får hon på sig den och sen tar vi av den till natten
På dagen får hon ha den på så hon har friheten att gå ut när hon vill och behöver.

Nu inatt har Nova sovit tätt intill mig.
Älskar att ha en eller två katter intill, så tryggt och varmt.

Dag 10 och ingen Wille.

Jag ger inte upp, letar vidare.
Om han är död så vill vi få veta det.
Kanske hitta något som vi kan få bevis för vad som hänt.

Troligtvis är det räven som lyckats i sin jakt. Både vi och grannar har sett räven med hare och stora sorkar i käftarna springa förbi.
Kanske har Wille blivit påkörd av någon på vägen, många kör som galning förbi här vid oss och att sedan har räven gjort resten
Då kan han vara långt in i skogen, det som är kvar om det nu är någonting kvar längre.

Vår sorg och saknad är så tärande hemsk.
Novas ensamhet och saknad efter sin bästa vän.
Våran älskade underbara Wille.

Om vi bara kunde få veta vad som hänt???

Är nu inne på dag två med tågersättning.

Lämnade av mina gäster från Japan på Gardermoen i Söndags eftermiddag.

Sen var det full fart över till Sverige igen och hotell i Arvika.
Fick ett rum utan fönster vilket inte är så himla bra i min värld.
Men som tur var fanns det en lös fläkt i rummet så jag fick luften att cirkulera.

Brukar nästan alltid sova med öppet fönster på hotell då det blir så kvalmig luft tycker jag.
Såvida inte rummet är längs med marken för då känns det otryggt.

Nu sov jag bra för dagen hade varit lång, intensiv och ett flängande åt många håll och kanter.
Förra resan som slutade på sammavis med avsläpp gäster till flyget men då kunde jag bara boa in mig på hotell vid flygplatsen.
Nu bar det ju av till Sverige
En resa på 2 1/2 timme till.

Orkade inte göra någonting med bussen där på kvällen utan sparade det till morgonen då jag visste att jag var pigg igen.

Körde på morron efter vindrutetvätt till Kil
Tågersättning till Karlstad.

Därefter en rast i ett Karlstad som är uppgrävt överallt. Ett rent helvete för oss bussar att ta oss fram.

Avgick sedan vid 9 tiden till Oslo via Arvika och Kongsvinger.
Mycke resande.
Hade sedan en urtråkig ensam tom återresa till Karlstad för en natt där på Scandic City.

Lyckades hitta en parkering 600 meter bort så det var ju jättebra.
Även nu jättetrött efter lång dag.
Softade ner helt på rummet direkt efter dusch.

Börjar ha en sån hemlängtan att det gör ont i mig.
Vetskapen att tjejerna hemma har det så jobbigt med ovissheten och sorgen efter Wille katts försvinnande för en vecka sedan.
Att inte veta vad som hänt.
Våran älskade Wille.
Familjen är trasig när han inre finns hos oss

Jag vill själv hem och leta.
Göra vad jag kan och mäktar med.
Besöka grannar, titta i uthus och utrymmen.
Skulle han vara instängd någonstans så borde han hittats.
Vi har kontaktat alla grannar och bett alla titta i sina utrymmen.

Om vi åtminstone hittade hans kvarlevor.
För rymt har han absolut inte gjort.
Så hemmakär som han är och lämnar inte gården längre bort än att han hör oss ropa.

Få ett svar, vad det är som har hänt.
Han försvann mitt på dagen.
Om någon kört på honom på vägen och att han sen tagits av räven eller rovfågel.

Sorgen är hemsk!!
Min dotter är helt förtvivlad av oro, frågor och hemska mardrömmar.
Hon är säker på att han är död.
Det känner hon inom sig.
Hon och Wille stod varann så nära.

Så jag vill hem!!!

Idag kör jag tågetsättning åt alla möjliga håll.
Slutar i Kristinehamn 16.35 hoppas jag.
Sedan tom till Örebro.
Fixa bussen klar med tvätt och allt.

Efter det Edde Husbil och full fart hem.
Nu får det vara färdigjobbat för ett tag