Mitt 14 åriga barnbarn insjuknade plötsligt för en vecka sedan i en kraftig förkylning och blev helt liggande.

Hon blev bara sämre för var dag och hade så ont i halsen att hon grät av smärta, inget lindrade. Hög feber.
Vaken dag och natt i svårt smärta så hennes mor kontaktade Vårdcentralen i Torshälla och fick en tid.

Dem hade fått lov att stå ute i kylan en lång stund innan någon ens kom och släppte in för vid infektion måste man gå in en dörr på sidan av.
Lillan frös så hon skakade då hon var så sjuk och febrig.

Snabb undersökning och halsinfektion orsakad av virus blev svaret.
Inget undersöktes mer än att sköterska tittade i halsen.

Hem igen och bädda ner henne.
Hon fick Alvedon. halstabletter, isglass och allt möjligt som kunde lindra men det blev bara värre.

Nästa dag Onsdag var hon så slut och dålig så hon knappt fick luft när hon andades. Smärtan helt olidlig i halsen. Svullet i lymfkörtlarna ännu mera.
Dottern ringde 1177 och rådgjorde och det blev Akuten.
Jag körde dit tjejerna och äntligen blev lillan ordentligt undersökt.

Prover togs och misstanke om att det kunde vara Körtelfeber.
Hon fick Lidocain att gurgla halsen med och det lindrade smärtan så hon åtminstone kunde sova nåt.

På Fredagen kom svaret.
Körtelfeber och Streptokocker.
Inte konstigt att tösen var så sjuk.
Antibiotika hämtades ut och nu går hon på en kraftig kur som ska få allt att ge med sig, men det tar tid.

Mjälten brukar tydligen svälla upp vid Körtelfeber och den drabbade kan vara sjuk upp till 6 veckor.
Efter tillfrisknande får man inte anstränga kroppen med träning, idrott, ridning och sånt.
Mjälten kan spricka av ansträngningen.

Fortfarande igår kväll var lillan jättedålig.
Hon tar sin medicin duktigt fast hon har så svårt att svälja.
Det tar några dagar innan antibiotikan börjar verka så det är en tuff tid för mor och dotter

Dotra min är ju heller inte kry så det är en kamp för henne att finnas för sin sjuka dotter dygnet runt.

Många nätter är bara gråt och smärta, ingen sömn. Det tar enormt på bådas krafter.
Jag hjälper till med allt runtikring.
Får inte bli smittad av streptokockerna jag för då finns ingen hemma som kan ta hand om allt som krävs i livet.

Känns hemskt att inte krama lillan och hålla om och trösta när hon har det så jobbigt.
Men vi har inget val.
Hennes mor måste ta den biten.
Jag får inte bli sjuk. Får inte bli en smittohärd jag också.

Jag har ju dessutom jobb att sköta så vi ska få in pengar för att klara alla omkostnader.

Hoppas det vänder snart så hon kan få ordentlig ro att vila och sova.
Slippa den tärande smärtan.
Lillan har inte kunnat prata på flera dagar. Rösten är helt trasig och hon har en rosslande slemhosta konstant.

Vilka hemska sjukdomar det behöver finnas.
Enda fördel är att om man har haft Körtelfeber så är man immun resten av livet.

Fotot är från sjukhuset. Blossande febrig och helt slut.

Magino häst saknar sin matte och ryttarinna.

Igår Torsdag fyllde mitt äldsta barn 43 år.

Tiden går så himla fort!
Tycker inte det var så länge sen jag själv var i den åldern.

Busunge med bruna fina ögon.
Idag är han lika fin och en fantastisk pappa till tre egna.
Varav hans äldsta snart fyller 20 år.

Han bor nuförtiden med ny familj och tre bonusbarn bara 20 minuters bilfärd från mig.
Idag ska jag åka dit och gratta honom och mitt barnbarn som idag fyller 15 år.
Min sons minsting.

Fotona jag lägger ut är min son som barn.

Igår Onsdag åkte jag till Västerås och hämtade ut dunkar med hydralolja till svärsonens skogsmaskin.

Passade på att besöka Stadsmissionen för att köpa böcker.
Jag läser ju massor men har inte råd att köpa nya böcker utan det får bli begagnat.

Hittade 20 stycken pocketböcker.
Till en kostnad av 5:- styck.
Perfekt för min ekonomi.

Det är en så superbra ordning på hyllraderna med böcker där så jag njuter av att välja och vraka.

Så nu har hag att läsa ett tag

Inte förrän nu när jag känner att det verkar fungera.

Jag tog det rejäla beskutet för ett par veckor sedan att jag bara måste göra allt vad jag kan för att komma i form till våren och sommaren.

Har ju gjort tappra försök men sedan har latmasken och suget efter onyttig mat tagit över
Det blir lätt så om jag känner att livet är tungrott och jobbigt.
När allt i övrigt är en ständig kamp.
Då är det så lätt att bara falla in i banor som är ohälsosamma och livsförkortande.

Jag har varit väldigt trött hela hösten och vintern och det hänger ihop med att livet känns mestadels bara jobbigt.

Trött på morron, mest hela dagen och dålig sömn på natten.
Väldigt tröstande att bara stoppa i sig mackor och annat skräp som gjort att magen ständigt sög efter mera.

Jag gjorde ett tappert försök med fasta i början på året. Försökte komma igång med promenader.
Det gav jag upp snart..
Det var tungt allting.
Kroppen var tung och omedgörlig.
Allt gjorde ont så fort jag försökte.

När dottern blev så rejält sjuk och jag tog över allt härhemma med stall och allt så var det riktigt jobbigt.
Jag kände mig som en oformlig massa som hasade omkring och stupade isäng om kvällarna, helt slut.

Huvudvärk ständigt. Ont i lederna och suget efter socker och andra onyttigheter låg ständigt på.
Magvärk och en svullen känsla i hela kroppen.
Till och med ansiktet såg svullet ut.

När jag var till Ullared i Januari så klämtade en ordentlig varningsklocka.
Storleken på kläder var värre än någonsin.
Vad jag än provade och tittade på var för litet, satt så illa att jag mådde pyton.

Många känner säkert igen sig i det jag beskriver. Hur hopplöst det kan kännas och att orken inte finns att ta tag i allt.
Även fast man vet att det går att göra någonting åt.
MEN det tar emot!!

Jag blir snart 66 år.
Jag är en människa som älskar livet och som behöver utmaningar för att trivas.
Jag mår skit av att sitta fast i en rävsax av dåligt mående på grund av övervikt och avsaknad av träning, som min kropp egentligen är van vid.

Jag har ju för sjutton genomfört marathonlopp och tränat därefter!!!

Jag hatar att behöva känna oro för ekonomi och det boende som jag och mina tjejer lever i nu.
En ständig känsla av att inte räcka till.
Ett galet utflöde av pengar till nåt som inget ger tillbaka.
Vidrigt!!

Vi ska till någonting så mycket tryggare och bättre men det är ett tag kvar. Ork måste finnas till den kamp som ännu kvarstår.
Ork som jag kände bara tröt mer och mer.

Jag kom till mitt beslut om förändring i början av Februari.

Det kom sig av att jag gick igenom en massa foton och saker som jag sparat igenom åren, minnen från tider då jag mådde grymt bra i min egen kropp.
Då jag orkade med allt och lite till utan problem.

När jag tränade.
När jag var noga med vad jag åt.
Framförallt var jag noga med att det skulle finnas en bra sund balans mellan in och ut.
Vad jag stoppade i mig, vad som gav den energi jag behövde som gjorde att jag orkade träna och leva på ett givande sätt.

Jag är ju såväl medveten om vad som får mig att må bra.
Som får mig att orka kämpa i motgångar och stormar i livet.

En sund tränad kropp. Det ger även en sund hjärna som orkar focusera på det som är viktigt.

Det finns ju inget skönare än att ta en hjärnrensande lång promenad istället för att ligga i sängen med en chokladkaka i handen och tro att det är lösningen på energiavsaknaden.

Visst har jag rätt.

Självklart ska man unna sig gottigheter men med måtta. Det är inte tal om att svälta sig eller att inte unna sig nåt i vardagen

Så nu till poängen med min blogg.

Jag har fastat i 8 dagar.
Det har gått bra. Tungt första dagarna och jag har fått kämpa som tusan.
Men när dag 5 inträdde kom förändringen.
Jag började få energi till att röra på mig mera. Hjärnan började klarna.

Tog promenader på några få kilometer.
Suget efter sött och annat försvann och ersattes istället med känslan av att kroppen började svara med att förändras.

Jag väger mig inte. Det gör ingen nytta för mig utan jag kör på känslan.
När jag blir rörligare, kroppen slutar göra ont, lederna mjuknar och musklerna svarar på rörelse.

Jag gör olika övningar som får loss allt som tidigare kändes som det satt fast.

Responsen från min kropp är helt grymt bra. Jag orkar mer och mer för var dag och jag är pigg på morgonen efter att ha sovit tryggt och gott hela natten.

Jag går längre och längre promenader och har börjat lägga in tempoväxlingar.

Oron inom mig har börjat avta och jag är inte längre irriterad över att kläderna stramar och sitter illa
Idag är det 10 dagar sen början av min fasta.
Igår började jag äta lite fast mat och det gick bra.
Magvärken som jag dragits med hela vintern är borta.

Med andra ord, jag har lyckats vända det osunda till någonting bättre.

Jag orkar se framåt, kämpa med energi och vaknar med huvudet fullt av ideer och tankar på lösningar.

Det är ju så livet ska se ut.
Ett framåttänk och ork att genomföra saker som jag inte tidigare helt enkelt mäktat med att ta tag i

Det som jag känner påverkar väldigt mycket är att solen är tillbaka
Vi människor behöver solen och ljuset.
Det blir ljusare allt tidigare och dagarna blir längre

Jag går varsamt fram med träningen
Kroppen är ju inte 25 längre och muskelmassan definitivt inte densamma som så när jag tränade inför mina marathonlopp.
Men känslan är grynt skän när jag känner att kroppen svarar så positivt.
Den blir glad av att jag rör på mig.

Där är jag nu.
Om nån timme kommer sotaren hithem och jag är färdig med alla förberedelser vid spisen i köket, stegen klar upp till skorsten och nere i källaren vid värmepannan är det rensat så han kommer åt.

Så fort han är klar ska jag ge mig iväg ut och gå, har ju som mål nu att gå minst 10 000steg varje dag.

Jag har planer för sånt jag ska uträtta varje dag för att komma ifatt livet igen.
Mycket har jag redan fixat under mina dagar i fasta.

Livet känns positivt igen och kämparglöden tillbaka.

Det här känns hållbart.
Inte frågan om jojjobantning utan helt enkelt en omställning av livet och sättet att tänka.

Ta fasta på det som Ger energi, inte bara det som tar ens energi.

Focus på rätt ställe helt enkelt.

Jag ska skriva om detta igen om en vecka och berätta hur det går.

Nu måste jag ta på mig kläder och komma igång med dagens sysslor.

Efter morronens stalltjänstgöring och dusch så tog jag en biltur till Bålsta och lämnade igen mina jobbarkläder för Håbo Buss.

Jag hinner ändå aldrig köra åt Håbo och då är det dumt att hålla upp en plats sam anställd och likaså ha en uniform hänga i skåpet som aldrig används.

Mycket bra arbetsgivare och arbetsplats men det går inte att spricka åt alla håll och kanter som jag försökte.

Min 14åriga dotterdotter härhemma har åkt på en rejäl förkylning och troligtvis halsfluss då hon har jätteont i halsen.

Jag var först iväg på förmiddagen och köpte mediciner åt henne.
Nässpray och Alvedon.
Mjuka näsdukar med balsam som är skonsamma mot huden då hon behöver snyta sig i ett.

Sedan på eftermiddagen for jag iväg och köpte isglass då det lindrar just vid halsont.
Köpte också Soygurt som också kyler.
Vitaminrika juicer följde också med hem.
Hennes mamma fick också en glassförpackning.

Hoppas hon snart tillfrisknar för det är ju inte kul för henne om hon ska ligga sjuk hela sportlovet.

Jag tog en längre promenad på dan och plockade blåbärsris till lilla hamstern Maya.

Jag blir så grymt trött på människor som hittar på en massa dumheter på fyllan.

Senaste exemplet jag råkade ut för var i Fredags kväll när jag kom hem från jobbet trött och väldigt nöjd med dagen.

Får plötsligt ett meddelande på Messenger från en människa som tidigare sökt min vänskap på Fb.

Jag kände redan då när han sökte vänskapen att detta inte var riktigt sunt.
Ifrågasatte om han fått sin fb kapad eller vad.
Kom inget svar förrän långt senare att jodå det var helt ok och att han var i samma bransch som jag.
Det var hans konto.
Jag hade inte godkänt vänskapen då jag kände att jag inte vill vara vän med någon jag inte känner det minsta eller har nåt gemensamt med.

Sedan hördes inget mera men i Fredags kväll började det välla in meddelanden med hjärtan, märkliga frågor om träff, kryssning tillsammans och allt möjligt jidder om att vi hade så mycket gemensamt. Att jag var så fin och verkligen en sån kvinna som han ville leva med, osv osv...
Jösses!!

I min värld en jäkla massa fylledill bara.

Jag vill ju inte vara otrevlig utan svarade med frågor om hur och varför.
Frågade hur mycket han druckit bla.
Svar : Det jag behöver.
Tydligen behövde han en hel del....

Meddelandena fortsatte välla in.
En bild på honom kom också.
Kände igen människan från nå körningar jag haft någonstans i landet.
Hjärtan och snurrigare text bara vällde in.
Efter en stund tröttnade jag och skrev vänligt att det är bättre vi pratas när han är nykter.
Skrev godnatt och la bort mobilen.

Meddelandena fortsatte komma så jag stängde ner aviseringarna för att få sova.

Såg sedan dagen efter att det sista han skrev var att vi kan ju höras dagen efter.

Sedan har det inte hörts något mera.
Inte ett ord.

Mig gör det absolut ingenting men jag blir så förbryllad och trött på människor som låter alkoholhjärnan ställa till med en massa dumheter.

Han lär skämmas nu efteråt om han läst meddelandena han sände till mig

Igår Söndag sov jag lite längre på morgonen, ända till 7 tiden och det hade smått börjat ljusna ute när jag fixade kaffe och gav katterna deras frukost.

Förvånad över att jag sov så länge.

Eldade i käksspisen då det bar så råkallt inne. Hade bara +16 i sovrummet och riktigt rått.
Det var -13 ute så det var inte så konstigt.

Vi drar inte upp dieselpannan för den har sån fördröjning att vi måste isåfall dra upp värmen ett par dygn innan köldknäpp.
Det har är ju övergående så det får vara kallt inne några dagar.
Jag har inte pengar att elda på mera.

Vedspisen är guld värd sådana dagar och nätter. Den tar bort den värsta råkylan.

Klädde mig och tog hand om höns och kaniner innan jag satte mig i bilen och åkte till Surahammar för att hälsa på gamla Mamma.

Handlade åt henne först på Willys.
Lite kaffebröd, kaffe och annat hon behövde.

Var hos henne några timmar och vi gick ut i dagrummet och tittade på akvariefiskarna som hon intresserat följer.
Var med när gamlingarna åt sin lunch.
Dillkött och potatis, grönsaker, bönsallad och sedan ostkaka med sylt till dessert.

Körde mams tillbaka till hennes lägenhet och åkte sedan hemåt.
Mötte äldsta dottern längs vägen då hon var på väg till sin far i Olberga för att fira hans 68 årsdag.
Barnbarnet hemma förkyld med sin far.

Hemma hos mig låg det ännu ett genomförlkylt barnbarn så det blev inge vidare Sportlov för barnen.

Jag skulle varit och jobbat i stallet idag med äldsta dottern tog hand om den biten så jag kokade soppa åt mig och satte mig och åt i lugn och ro istället.

Plockade sedan med saker som vi lagt undan för att skänka bort
Lastade 5 kartonger i bilen som jag ska köra till Retuna idag
En hel kasse med gardiner som inte används, jättefina men vi har inte ytor att ha dessa i nästa bostad.

Det var länge sedan jag hade tid och möjlighet att besöka Mamma och det kändes skönt i hjärtat att ha tagit mig dit denna dag.
Nu följer ju en vecka med full rulle och lite till med avslut jobbhelg.