Två dagar fyllda av otäcka händelser har alldeles har vi alldeles lagt bakom oss.

Första som hände var att min yngsta dotters tösabit som snart blir 4,ramlade med en snurrande kontorsstol så illa att hon slog i bakhuvudet,tappade medvetandet en stund och gjorde sig fruktansvärt illa.

Lite senare började hon må väldigt illa så min dotter ringde 1177 och rådgjorde med dem.
Vid det laget var hon jättesvullen på det stället hon landat på,bakhuvudet.

Hon blev rådd att åka till sjukhuset i Västerås med henne direkt.
De gjorde så,min dotter och svärson,fyllda av oro,det kunde ju vara hjärnskakning.
Hon var väldigt trött och dåsig vid det laget.

Allt gick bra!
De kunde inte inte vara helt säkra ändå utan blev rådda att övervaka henne ett dygn hemma.
Väcka var tredje timme för att se att hon var kontaktbar.

Det var bra att de åkte in med henne.
Kändes tryggt!
Mormors lilla tjej <3

När detta lugnat sig ser jag att äldsta dottern försökt ringa mig.
Jag arbetade när allt detta utspelade sig.Körde buss,så jag är inte nåbar på telefonen när jag kör utan checkar av telefonen vid ändhållplats och rasten.

Ringde upp henne.Hon var helt förstörd.Grät och lät helt slut!
Hon hade haft migrän i 8 timmar och kräkts i stort sett konstant i säkert 6 timmar.
Herrejösses vilket anfall.

Jag rådde att de skulle åka in till sjukhus direkt.I sådant läge är det fara för hjärnblödning när anfallet inte ger sig,utan bara tilltar.

Lilla barnbarnet hade sin farmor på väg så de kunde åka in.

Åhh vad jag kände mig bakbunden när jag inte kunde hjälpa till med något!
Bara vänta.P min svärson höll mig uppdaterad.När de var framme och vad som gjordes.

Först hade sjukhuspersonal varit otrevlig mot min dotter och menat på hur hon kunde vara så slarvig att inte ha stolpiller hemma för sådant här.
Hon stackarn,mitt i sitt tillstånd försökte förklara att hon ALDRIG haft en sådan fruktansvärd attack,så länge.
Då hade de blivit trevligare och agerade istället för att kritisera.

Jag blev riktigt arg när jag hörde hur människan hade mage att prata på det viset mot en kund/patient som kommer in i sådant tillstånd.
Min unge springer inte till doktorn för minsta lilla krämpa!!
Det gör vi inte i vår familj..utan söker råd,vårdar själva och hjälps åt sins emellan så långt det bara går.

Min dotter fick migränmedicin och även en spruta med muskelavslappnande,så krampen lossnade.

Jag VET hur det är att ha en sådan attack,man är helt försvarslös,utlämnad och mår så illa,kräks våldsamt,kräks frätande galla till sist och huvudet gör så ont att man försöker krypa ur sin egen kropp.
Jag brukar ligga och trycka och slå mot mitt huvud och benen krampar i spasmer när det är som värst.
Jag gråter och skriker på hjälp.
Det är fruktansvärt!

Gud så jag led med mitt barn!
Har hon inte kunnat ärva något bättre från mig än migrän?!!

De fick åka hem från sjukhuset när attacken var hävd.
Med sig fick hon ett recept med riktig migränmedicin,för det kommer ju tillbaka med säkerhet,någon gång.
Hoppas det växer bort så småningom.
Mitt var borta i många år och det var jätteskönt.Det var när livet var något lugnare och tempot mera stillsamt.

Jag somnade sent den natten innan allt hade lugnat sig.
Åkte dit dagen efter och var med mitt barnbarn några timmar så min dotter fick lite lugnard och svärsonen fick ägna sig åt sitt företag.

Livet ställs ju på sin ända när sådant där händer.Båda har de ju fullt upp och tiden räcker inte alltid ens till.
Min dottef var väldigt medtagen då dagen efter.
Mitt hjärta blödde när jag såg hennes trötta ögon <3 Försökte krama in lite energi i henne.
Vilken pärs hon genomgick!!

Samma dag brakar det loss igen hos yngsta dottern
Lilla barnbarnet som ramlat dagen innan hade nu tappat ett glas och lyckats skära upp sin handled och handens fingrar.
Herregud!
Dottern hade försökt stoppa blodflödet och få överblick över skadorna,men det blödde så kraftigt att hon valde att tillkalla hjälp.

Ambulans var snart på plats,svärsonen likaså.
Ambulanspersonalen var så bra att de lyckades få stopp på blodflödet och tejpa ihop skadorna på plats,hemma under lugna förhållanden.
De gjorde alla tänkbara tester och kunde konstatera alla senor och allt hade klarat sig.
Vilken tur!!

Lilla gumman<3
Sådan tur i oturen,båda gångerna!

All heder åt underbar Ambulanspersonal!!
Ni är fantastiska med ert lugn och all kynskap ni innehar.

Stort tack från Mormor till lilla J som ni tog hand om så fint!

Så dessa två dagar lägger vi bakom oss nu!

De tog stor kraft och gav livet återigen en ny dimension.
Vi älskar varandra så högt i vår familj och månar om varandra så det blir ett samarbete åt alla håll när något sker.
Inget som någon av oss tar förgivet utan den finns i kärleken till varandra och respekten för människan.
Vi håller ihop för vi mår bra i det

Just nu är det lite kaotiskt hemma i min lilla lya.
Hämtade de sista kartongerna och prylarna idag innan arbetet och bara ställde in i vardagsrummet.
Skåda röran jag har att börja bena i imorgon då jag är ledig,likaså Söndag

Har väldigt mycket att göra just nu så bloggen kommer i sista hand.
Redogörelse för senaste tidens händelser kommer.
Hav tålamod!
Kram

Söndag morgon på Öland.
Den sista morgonen för denna sommar.

Det hade regnat på natten och allt var lite fuktigt ute i förtältet,gräset genomvått då jag tog en vända ut för att se på havet och den ganska nyligen uppstigna solen.

Med kaffekoppen i handen stod jag och såg ut över det glittrande vattnet,vågorna som stilla rullade in mot stranden.
Det var vackert som alltid :) här i mitt Paradis på jorden.

Molnen hopade sig på himlen,det var lite småkyligt i luften kände jag då jag sakta återvände till min boning.

Tänkte på hur bra jag har det.
Kände ett saknad efter min lilla sambo Titti som boar på gården hos min dotter,de få dagar jag nu varit här.

Tänkte på denna fantastiska sommar jag haft här:)Helt otroliga dagar på alla sätt och vis.
Med mina nära och kära hos mig i omgångar.
Perioder med massor av stoj och liv,prat och rörelse.Barnskrik och samlingar vid stora dukade frukostbord:) Härligt!
Väldigt intensivt stundtals.

Jag har älskat varenda sekund här på Kyrketorp.Detta liv där jag trivs,så oerhört bra.

Nu var det så sista morgonen.
Valde att sätta igång med min packning av sådant som skall med till mitt boende i Kungsör,till nya lilla lyan:)
Min och Tittis egen lägenhet!

En del hade jag redan packat tidigare.
Vi hade dotterns personbil att tillgå med takbox,så yta fanns en del.
Hon skulle ha med av deras saker också.
Extra grejer för deras del då de flyttar till hus om dryga två veckor.

Flyttade in mina nya utemöbler in i tältet.Städade undan sådant som jag inte ville ha framme då jag inte var här på några veckor.

Det blev belamrat med möbler i tälet men ändå trivsamt:)

Rensningen fortsatte inne i vagnen.Kläder packades,matvaror och annat som skulle väck,undan tvestjärtarnas intresse.
Ingen mat fick vara kvar som lockbete.
Städade noga ur husvagnen.

Tycker att det är så skönt att återvända till rent sedan

Har på senare tid fått en förkärlek för små måsfigurer som jag börjat samla i vagnen:)
Passar här tycker jag,de gör mig glad.

När dotter och barnbarn vaknat åt vi en gemensam frukost under planering av hemfärd.
Jag bredde smörgåsar åt oss som färdkost,kokade kaffe med.

Fortsatte packa,hjälpte dottern med deras.Vi spände om stormlinor och tömde sopor,skaka mattor och packade bilen knökafull:)

Vid 11.30 tiden var det så dags att lämna vårt älskade paradis.
Jag lämnade våra mobilnummer till en granne som skulle vara kvar i två veckor till.
Det blir kräftskiva här nästa helg,men vi hade inte tid att komma ner då.
Den är till för säsongarna,campingägarna bjuder:)

Låste våra husvagnsdörrar.
Rullade iväg med lite vemod i hjärtat,men bara lite:)
Nästa steg i livet väntade ju.

Stannade vid Ica Böda och dottern var och provianterade det sista.
Hon körde.Vi mellanlandade i Köpingsvik och köpte lite på Sportrean.
Jag köpte mina träningsbyxor som jag fingrat på vid två tillfällen,men inte unnat mig.
Nu var det 30% på reapriset så nu åkte de med:)

Så snygga!
Kamoflagefärgade:)

Åkte vidare efter toabesök med lilltjejen.Över bron så småningom efter tankning innan bron.
Rullade på.Bilen fullastad,nästan stönande under tyngden.
Stannade en gång för kisspaus för folk och hund.

Åt mackor och drack kaffe.
Jag tog över ratten 3.5 mil innan Valdemarsvik.
Lilltjejen sov.Milen lades bakom oss och det började bli lite segt.
Kö i Söderköping.
Det regnade hela vår färdväg därifrån.

Kom så till Kungsör vid 19.30 tiden.Lastade ur mitt i ösregn.Brr
Kändes konstigt med + 12 grader här när vi lämnade + 22 på Öland.
Grått och höstlikt härhemma.

Bilen rullade vidare med tjejerna mot Surahammar och jag tog Emil,min Volvo och åkte till Eskilstuna.
Pussade lilla I ,mitt minsta barnbarn godnatt.Kramade äldsta dottern.
Packade in en köksstol,ett par av mina krukväxter,Titti katt i bur och full rulle hemåt i regnet.
Tankade i Eskilstuna.
Etanolpriset där låg på 8.99.Bra

Kom så hem till vår flyttstökiga lya.Vårt eget hem:)
Stängde våran dörr.
Titti sökte reda på matskålar,sin toa.Såg sig småpratande omkring innan hon lade sig tillrätta i kistan med våra lakan:)
Något medtagen efter bilfärden som hon inte gillar.

Jag bryggde på kvällskaffe.
Pratade med vänner på nätet kort.
Försökte frambringa ork och kraft att packa upp något.
Var väldigt,väldigt trött efter allt denna långa dag.

Satt och åt ostkex.Titti sov i vår bädd på golvet.Jag kände hur trött jag var.
Nästan som gungig efter en båttur.

Borstade tänder och kröp i nattlinne,ner i bädden till min älskade lilla katt,som jag saknat så dessa 3 dygn vi var ifrån varandra.
Hon spann i sömnen,tätt intill mig.

Det är vissa saker i ens liv som kan vara svåra att ändra på.
Sånt där som man bara känner att det måste göras på ett visst vis.

Jag var med om en sådan sak imorse.
Jag,min yngsta dotter och hennes lilla dotter kom ner hit till våra husvagnar igår Fredag.
Jag bestämde mig för att ge mig ut tidigt Lördag morgon för att gå/jogga en mil,längs stranden här i Bödabukten och inne i skogens grönska.Detta skulle jag göra innan solen hunnit upp allt för högt på himlen.
Det är nu våran sista hela dag här under min sommarsemester och jag kände att jag vill suga ur precis all njutning som går denna morgon och dag.

Vaknade så 4.30 imorse av att fåglarna började kvittra lite försiktigt utanför husvagnen.
Kikade ut och såg att himelen började rodna lätt bortom havet.

Kände att jag var väldigt,väldigt trött och ville ligga kvar i sängen,samtidigt som samvetet,eller om det var själen som talade,jag vet inte vilket.

Hursom så kändes det som att jag bara måste gå upp och se till att komma ut innan solen gick upp,för att hinna njuta av det en sista gång denna sommar.

Sedan tänkte jag att varför ska jag tvinga mig upp,när jag var så himla trött,att gå upp för att möta något jag redan njutit av så många gånger under min sommar här på Öland.

Tänkte om,drog ned rullgardinen,gosade ner mig i sängen och med gott samvete somnade jag om.
Det var jätteskönt!
Jag behövde den vilan och sömnen för sedan vaknade jag igen två timmar senare.
Pigg och utvilad.Bryggde mitt morgonkaffe och bytte om till träningskläder.

Gav mig så ut på min runda som det var tänkt.Lite senare bara och havet,solen och vågorna fanns där och mötte mig med en omfamning.
Jag var pigg och glad och stegen kändes oerhört lätta.
En strålande morgon:)

Fixade min mil med glans.
Svettig och blossande gick jag så in på bageriet,köpte med gott nybakat bröd och även smaskiga sallader vi kan ha till lunch.
För att inte behöva lägga tid på matlagning idag utan bara göra det vi vill.
Imorgon bär det av hemåt igen med bilen lastad med sånt som behöver hem.

Idag var det full rulle med uppackning av grejer i min lägenhet.
Satte upp lite på väggarna.
Lite svårt innan alla möbler är på plats.
Vid lunchtid kom så en man från städfirman och vi kunde tillsammans gå igenom vad som inte var rent.
Han putsade och fejade,vi pratade och skojade.
Han lånade en stege av sin kompis som äger spelbutiken under min lägenhet,för att nå upp ovanför köksskåpen.
Rent blev det och jag fick godkänna allt innan han var nöjd.
Så skönt att få rent:)

Så nu äntligen kunde jag lasta in grejerna i skåpen och komma vidare med uppackningen.

Vid 13 tiden kom så min dotter och barnbarn.Vi bryggde med en thermos kaffe.Lastade in lite prylar och styrde sedan bilen mot Öland.

Vi åkte dotterns bil,min vilar ut hemma på sin egen parkering.
Vi köpte mat i Söderköping och bytte där förare också.
Jag körde resten av vägen.

Landade i vårt paradis vid halv 8 tiden.Så skönt att vara här igen:)

Nu har jag sovit första natten i mitt lilla krypin i Kungsör:)
Känns jättebra!

Har ännu inte allting här men det gör inget.
Plockar med det som funkar,det andra får jag ta sen.
Känns härligt att få ta fram allt mitt eget som jag tycker om.

Jag sov natten i sovalkoven.Bädd på golvet som funkade alldeles utmärkt.
Jag är ju husvagnsmänniska och van att sova på hårt.

Hade en god vän på kaffe här i mitt flyttstök.
Fick av honom en söt bukett nejlikor som inflyttningsblommor.
Gulligt!
Vi hade timmar av goda samtal om precis allt möjligt mellan himmel och jord.
Jag var förvånad över hur bekväm och trygg jag kände mig i hans närhet.

Till sist var klockan så mycket att det var nödvändigt med avslut för denna gång.Han skulle arbeta nästa dag och jag flyttstöka innan avfärd till Öland efter lunch.

Tankarna snurrade i mitt huvud.Något var på väg att växa fram,oavsett jag ville eller inte.
Kändes både bra och lite konstigt.
Allt stämde så fantastiskt bra.
Hade verkligen inte räknat med detta

Nåja...vi är ju vuxna människor:)
Även fast han nu råkar vara 6 år yngre än mig.
Vi är sunt tänkande individer och tiden får utvisa vad detta leder till.
Glad är jag :)
Jätteglad över både honom och min nya lya.

Blev lite ledsen igår när jag trött efter 52 mils körning landade härhemma.
Städningen jag blivit lovad var inte utförd!!
Skickade genast meddelande till min hyresvärd och påtalade detta.

Kan inte plocka in allt i mitt kök som jag skall ha där då det är så smutsigt och fläkten stinker cigarettrök.
Kan inte använda den.
Väntar nu på vidare åtgärder från min hyresvärd.

Blev oerhört glad när jag gick upp på vinden och såg att mitt vindsförråd var tömt och urplockat.
Jättebra!
Sopade ut skräp och damm därifrån och började med glädje bära upp en del av det som jag vill förvara där.
Riktigt skoj!
Fixa till en noggrann ordning så jag vet vart jag har allt.
Torrt och bra på denna vind.

Har så fortsatt med gardinuppsättning,plocka in det som går i köket.Sätter upp grejer på väggarna.Sorterar och stökar runt.Sakta växer ett hem fram ut dessa kartonger:)

Sms:ar med M som jobbar för fullt.Han svarar när han kommer åt:)
Mysigt med kontakten.

Packade upp min nya bryggare igår kväll och använde för första gången.
Jättegott kaffe gör den!
Godaste koppen var den första imorse vid 7 tiden.
Doften gudomlig ur denna fina bryggare:)

Nu ligger jag raklång en stund och bara idisslar intryck och känslor.
Jag vet att det finns en vän som inte mår så bra just nu,då han levt i tron att vi är mer än just bara vänner.
Jag har känt en tveksamhet inför att möta honom igen,just pga av att jag inte har de känslorna och att jag även står i en process i livet där jag behöver tiden att läka och helas.

Det känns sorgligt att behöva göra någon människa ledsen!
Men det går heller inte att framtvinga något som inte finns.
L min vän...din prinsessa finns därute i livet och väntar på dig.En kvinna som är menad för dig:)
Tro mig!
Jag hoppas att du den dagen du lever med henne,låter mig veta det så jag kan glädjas med dig:)

Lycka till min vän.
Du är en fantastisk man.

Om nån timme kommer min yngsta dotter och barnbarn och hämtar mig.
Vi far ner till våra husvagnar på Öland.
Det känns bra att åka iväg och sortera tankar och könslor,innan M och jag ses igen.
Landa i det virrevarr som nu är i min hjärna:)

På Söndag åker vi så hem igen.
Hinner jag så hämtar jag hem min lilla älskling till även hennes nya bostad:)
Min sambo Titti katt

Hon är utekatt några dagar på landet där vi boat hela våren och försommaren,innan semestern.
Jag vet att hon kommer att trivas med vårt eget,den egna dörren att stänga.
Hennes matskålar står framme redan,fyllda med torrfoder och sedan färskt vatten också.

Nu har vi tagit nästa steg i livet.
Om än ett steg extra i en riktning jag inte hade räknat med...men men:)Så är livet.Man vet aldrig vad eller vem som väntar bakom hörnet och vilken påverkan det har på en själv.

Ligger kvar i bädden här i min husvagn,klockan är bara straxt efter 6.
Den väckte mig för att jag skulle ge mig ut och träna...känner inte för det just nu.
Brukar ju vara ut en mil,minst,nästan varje morgon.
Beror lite på hur dagen i övrigt sett ut.

Titti katt ligger bredvid mig och spinner,väntar på att få sin frukost.
På husvagnstaket tassar det omkring små fåglar som plockar flugor,jag hör hur de pickar till med näbben och kvittrar till då och då.

Min dotter och hennes lilla son,mitt älskade lilla barmbarn,sover ännu.
Kan höra hur han suger på sin napp,förnöjsamt hummande i sin trygga sömn,tätt intill sin beskyddande mor.

Vi har en lång resa framför oss idag och det blir tufft för den lilla att sitta fastspänd i sin barnbilstol så många timmar.Säkert 7 timmar med stopp för blöjbyten och bensträckare.
Så vilan nu behövs.

Jag ligger och tänker på allt som hänt sedan jag lämnade Örebro under kaotiska förhållanden.
Lämnade mannen jag trodde var min sambo,kanske blivande man för resten av mitt liv.
Så blev det nu inte,jag klarade inte av det sätt han behandlade mig,hur jag blev en del av inredningen i hemmet,något som bara fanns där när han kom hem från alla sina intressen och uppdrag.
Jag var en någon!
Ingen som han behövde lägga kraft och energi på att visa kärlek eller omsorg.
Den lade han på andra människor som i hans liv var mycket viktigare och betydelsefullare än jag.

Så ville jag inte leva.
Vårt liv slutade med att jag blev idiotförklarad,utskälld och nedvärderad pga av att min hälsa vacklade då jag var trött efter en längre tids hårt arbete med flytt,byte av arbetsplats och iordningställning av vårt gemensamma hem.

Jag flydde från det livet.
Med hjälp av mina barn som såg hur dåligt jag mådde.
Aldrig att jag stannade i ett liv där jag inte hade något värde som individ.

Hur jag mådde tiden efter går att läsa om i början av min blogg.
Det var en känslomässigt tung tid och jag är så glad över vägen jag vandrat fram till idag.
All den hjälp jag fått av mina döttrar,svärsöner och barnbarn.
De står troget vid min sida allesammans och verkligen visar med sin kärlek och sina omsorger,hur värdefull jag är som människa.
Att jag är bra och att mitt liv har samma värde som alla andras.

Jag har från den jobbiga tiden fått med mig så mycket värdefullt.
Kärleken från min familj.
Mina nya kollegor på min arbetsplats som jag kommit att älska av hela mitt hjärta.

Min älskade katt som troget följer mig vart jag än är.

Livet har vänt från att ha varit i stor lycka och framtidstro
Till att krascha totalt i känslomässig kaos,bostadslöshet och förvirring

Till att åter byggas upp,sten för sten till det som är idag.

Jag har åter hittat balansen i mitt liv.
Jag har ett boende som väntar på mig,väntar på att få bli färdigflyttad och inredd.
Känner ingen brådska med det:)
Jag har ju allt,om än lite kringstrött på flera ställen.Det gör inget:)

Arbetet finns där på Måndag.
Längtar dit:)Till mina fina,kärleksfulla och omtänksamma kollegor.

Min älskade familj har jag fått tillbringa semestern tillsammans med här på Öland i många dagar.
Många fler dagar än jag vågade hoppas på.
Min minsta lilla skruttunge har jag fått ha nära mig:)
Totalt i två veckor och det gör mig varm om hjärtat att få den närheten till honom.
Även till min äldsta dotter som nu varit hos mig här på Öland i en veckas tid.

Andra dotter mer sin familj har bott nära intill i sin husvagn och vi har haft guldkantad tid här tillsammans.

Så underbart!

Alla samlade stundtals!!

Idag åker vi hem.
Packar bilen full och åker först och lämnar av dotter och barnbarn hos sig.
Sedan far jag vidare till mitt älskade stök i Kungsör.

Titti katt blir kvar över helgen i Eskilstuna hos dotter,hon får vara utekatt de dagarna innan hon sedan flyttar till vårt i Kungsör.
Varför jag väljer göra så är att jag åker tillbaka hit imorgon Fredag för att ställa iordning vagn och tält för att börja arbeta.
Återkommer sedan sista veckan i September hit,skördefestveckan.
Efter den drar jag så hem allt.

Så detta blir nästa steg i mitt liv:)
Hem kort för att fixa lite i bostaden och återvända imorgon med andra dottern och lilla barnbarnet,mormors lilla tjej:)

Nu ska jag gå upp och ge min hungriga lilla kisse hennes Sheba.
Brygga kaffe och påbörja mina sysslor inför resan som startar om ca 3 timmar.

Livets väg...steg för steg i ljusets tecken.Med Guds Änglars vakande hand över oss.