Imorgon Söndag åker jag till Öland.
Som för mig är paradiset på jorden.
Har varit det i många år nu.

Försökte släppa taget, men det går inte.
Ville ersätta Öland med någonting närmare, mera tillgängligt.
Malingsbo blev alternativet.
Jag älskar Malingsbo camping och dess underbara omgivning.
Men något fattas där.

Havet

Det är havet jag dras till.
Dess oändlighet bortom horisonten.
Vågorna mot stranden, sanden, dofterna och ljuset.
Ljuset finns bara där, tidiga mornar innan andra vaknat, då vandrar jag längs stranden.

Det är min rekreation, mitt andningshål i livet. Borta från allt tungt, energisugande och krävande.
Där är jag fri, kan andas och känna att jag lever.
Under dessa långa vandringar ventilerar jag tankar, slappnar av, njuter och bara finns till.

Dit skall jag åka imorgon, bara jag och med mig tar jag mina älsklingar som ligger i sina fina små urnor.
Titti och Lovan.
Mina pälstjejer med fyra tassar.
Som båda lämnat det jordiska, vandrat över Regnbågsbron.

Jag trodde att deras frihet kunde bli Malingsbo, vid tjärnens kant, men det känns fel.
Ingen av tassfröknarna har varit där.
Men Öland har båda varit till och älskat tillvaron där.

Titti var med mig varje år vi åkte dit.
Det var hon och jag i våran husvagn.
Bara hon och jag, vi var ett.
Hon trivdes så oerhört bra där
När det var tidig vår och höst, när människorna åkt därifrån, så var Titti lös.

Hon rörde sig alldeles intill vårt boende.
Ville inte längre än så, nära mig och tryggheten.
Vi sov tätt ihop om nätterna.
Så många gånger som hon fanns för mig, när jag grät av trötthet, sjukdom eller sorgen efter någonting tungt.
Min Titti, mitt livs kärlek.
Min livskamrat under 15 år.

Lovan hann vara med en vecka på Öland.
Där kom hon till ro i sin själsliga sjukdom.
Slappnade av, den enda gången under den tid vi fick tillsammans hon och jag.
Lovan, min lilla älskade skugga som mådde så dåligt i livet.
Efter trauman i bebisår blev hennes liv aldrig värdigt.

Båda tjejerna har själva talat om för mig, med sina själars ord, att de vill strös på Öland.
Strös för vindarna vid havets strand.
Så blir det. Jag lyssnar och gör deras vilja till verklighet.
De åker med mig i bilen imorgon

Det är dags att ta farväl.
Släppa taget och låta dem flyga för vindarna.
Känner själv också att det är dags.

Sorgen tar sin tid och plats.
Saknaden försvinner aldrig, den tar en annan form bara.
Blir ett fint minne, inbäddat i en bomullstuss långt in i hjärtat.

Mina tjejer.
Dags att ta farväl

Jag kommer att välja med deras själars ledsagning, vilken dag denna händelse äger rum, vid havets strand på Öland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...