Direktlänk till inlägg 18 maj 2019
Sedan en tid tillbaka har jag levt som singel igen. Det var inte självvalt direkt men för mig innebär det en frihet som jag trivs väldigt bra med.
Jag gör ju precis vad jag vill med min tid och mitt liv.
Jobbar, äter, sover, tränar, umgås med barn och barnbarn och åker precis vart jag vill när jag själv känner för det.
Eller är bara hemma och degar precis så mycket jag själv känner för. Äter vad jag är sugen på och går och lägger mig när jag är trött.
Jag kan sova borta i jobbet utan att ta hänsyn till annat än att min lilla sambo Nova får den tillsyn hon behöver
Det ordnar mina barn så fort det behövs.
Så mig går det verkligen ingen nöd på :)
Jag kommer aldrig mera att flytta ihop med en man igen. Kanske inte ens bli tillsammans med någon. Varför skulle jag?
Singellivet är behagligt.
Jag sköter mig själv i det mesta.
Det jag behöver hjälp med fixar jag och det är inte mycket som jag inte klarar själv.
Är så himla van vid att fixa allt.
Nyss fyllda 60 år gör också att jag känner mig stabilt förankrad på egna ben.
Tryggt, intressant och stimulerande arbete.
Mina vuxna barn behöver mig en hel del just nu och jag finns för dem utan att behöva ta hänsyn till någon mera människa.
Efter att ganska snabbt ha kommit över den senaste, som jag trodde var mitt livs kärlek så är inte singellivet något annat än en befrielse.
Insikt i sin egen tillvaro är toppen.
Jag trivs med mig själv och mitt liv.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|