Min kropp jobbar på allt vad det går med Lunginflammationen.
Igår eftermiddag började febern komma smygande.
Jag frös så jag trodde att jag skulle bli knäpp!
Spelade ingen roll vad jag bäddade in mig i, skakade av frossa!

Feber är något jag så sällan har, så det är verkligen en varningsklocka.
Min normala kroppstemp är 36.4, det är lågt.Precis som jag har låg vilopuls 45-50 slag/min.
Nu har tempen varierat mellan 37.6-38 och jag känner mig riktigt febermatt.Det är ingen hög feber men tillräcklig för att sänka mig.

Stickningarna i bröstet har flyttat sig mera bak i ryggen nu.
Vilar så mycket jag bara kan.
Har inget annat val.

Fick Startbeviset till Göteborgsvarvet under Torsdagen.
En månad kvar till start.
Det är nu en jakt mot tiden att jag kommer till start.
Får ju ingen träning av att ligga såhär.

Bli frisk ifrån detta är nu målet i mitt liv.Mer kan jag inte göra.
Känner en tacksamhet mot den fantastiska läkaren jag hade på Akuten i Köping, som gjorde bedömningen att antibiotika förstör mer för mig, än gör nytta i dagsläget.
Min kropp skulle bara fara illa totalt av det och det har han så rätt i.

Han lyssnade verkligen på mig, när jag berättade om min träning och hur gärna jag vill starta i Göteborg.

Hans åsikt var att min fysik är så stark och bra att kroppen kommer läka Lunginflammationen själv, bara jag lät den få sin vila.
Jag gör som han sa till mig, vilar och dricker mycket.

Torsdagens smärtor i kroppen tror jag berodde till stora delar av att den gjorde sig av med kontrastvätskan efter lungröntgen.

Sitter nu mitt i natten och svettas floder.Tog mig ett par tabletter när jag vaknade och kände att de gör verkan.
Lät bli tabletter helt igår för att hålla koll på vart allt tog vägen.
Det tror jag kan vara bra i mitt fall, att inte bara dämpa febern direkt, utan checka hur långt upp den steg.
Inte över 38 har den varit och det ser jag som ett gott tecken.

Kroppen kämpar på och jag hjälper den.Tillför energi och vätska.
Ytterst lite socker för det är mer skada än nytta.
Socker göder bakterier bara.

Min chef räknar med att jag är arbetsför på Måndag, så nu har jag tre dygn på mig att tillfriskna.
I dagens yrkessamhälle är det inte bra att vara sjuk.
Då blir man en människa som inte gör någon nytta, utan bara kostar pengar och ställer till besvär.

Förstår ju företagen givetvis men vi är ju ändå människor av kött och blod och har även ett liv utanför arbetet.
Det är inte ok att behöva känna en ångest och oro när man blir tvungen att vara hemma, pga sjukdom.

Jag älskar mitt arbete som bussförare och arbetar så gärna, trivs varje sekund i stort sett med mitt yrke,
Just nu är jag inte bussförare utan en 55 årig kvinna som kämpar med Lunginflammation.

Jobbar med känslan av otillräcklighet pga av ord som sades när jag ringde och pratade med företaget om att jag var sjuk.
Jag var inte en människa just då utan vara en dålig anställd som inte skötte mina plikter.
Det känns i hjärtat vill jag lova.
Så skall ingen behöva känna.

Jag är en mentalt stark människa och fixar detta.Tänker på de som inte är lika starka, som sänks av att bli nedvärderade som människor just bara för att hälsan inte håller.
Det måste vara fruktansvärt!

Nu måste jag byta nattlinne för den jag har på mig är sjöblöt.
Att jag svettas ser jag också som ett gott tecken:)
På rätt väg!
Skall bli skönt att mot morgontimmarna ta mig en dusch.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En helt otrolig dag måste jag säga, vad gällde vädret och hur mycket jag lyckades åstadkomma härhemma. Helt slut på kvällen men vad gjorde det när jag hade fått till så mycket inför sommaren och framförallt mitt födelsedagskalas om en vecka. Vä...

Stallkatten Lussan är så underbart söt och go. Hon vet hur man kopplar av i solen minsann. ...

Det känns som att min ork inte riktigt räcker till för mer än varannan dag. Hade en väldigt aktiv dag i Torsdags då mycket blev gjort Sedan var Fredagen en så mycket tuffare dag både orkes och smärtmässigt. Körde barnbarnet till skolan och åk...

Det är verkligen en njutning att se den grönskande vackra våren anlända. Med rungande hastighet spirar allt och jag hoppas och ber att körsbär och äpple snart blommar så de yrvakna bina har någonting att samla in. Det var ju bin framme redan för ...

Om några timmar tar vi steget över i Maj månad. Tiden går med rasande fart och jag har som vanligt haft fullt upp med jobb. Körde mina 6 dagar Tågersättning mellan Kristinehamn och Oslo. Sedan ledig Fredag då jag åkte hem till Etuna med jobbets ...