Igår Söndag...Mors dag.

Jag var på väg till mitt arbete i Uppsala.Körde längs väg 55 och på den två/ett del som är i början, från Enköping sett. 100 sträckan.

Ser en traktor med en liten bil bakom den längre fram, på den tvåfiliga delen.
Lägger mig i vänster fil för att passera båda fordonen då plötsligt den lilla blå bilen svänger ut framför mig utan att blinka eller på nåt vis visa sin avsikt.

Jag bromsar, skriker och väjer undan mot vänster, vajerräcket.
Känner hur jag träffas av den andra bilen och kämpar för att inte köra in i räcket.
Får då kast på bilen och den slänger fram och tillbaks över vägbanan i häftiga ryck.
Lyckas parera upp allting och den andra bilen har inte reagerat alls utan bara kör vidare.
Jag kör efter och försöker få den att stanna.
Blinkar och blinkar men ingen reaktion, den bara kör vidare.
Allt detta sker så snabbt, på några få sekunder kan jag tänka...

Krafterna lämnar min kropp och jag börjar skaka så jag måste stanna bilen.
Står en stund och tårarna rinner och jag skakar som ett asplöv i hela kroppen.
Kliver ur för att se hur stor skadan blivit då jag kände att det ändå gick bra...jag hann ju få undan min bil så bra innan smällen.
Det kunde ha blivit en rejäl olycka med flera inblandade.

Benen bar knappt då jag steg ur.
Såg den blå bilen försvinna i fjärran och trafiken rusade förbi mig i full fart.

Att ingen stannade och kollade hur det var med mig?
De måste ju ha sett hur jag bromsade och fick kasten på bilen.

Inspekterade bilen och såg att höger framskärm fått smällen.
Blev jätteledsen...hela tiden skakande i kroppen.Tårarna rann och jag svor så det osade svavel...

Tankarna for i mitt huvud.
Jobbet...polisen...skulle jag försöka köra ikapp den blå bilen..
Måste ringa Trafikledningen..måste köra vidare till jobbet.
Jag skulle ju snart börja köra min tjänst. Köra min buss...
Från Uppsala till Stockholm Cityterminalen och vidare Norrköping.

Klev i bilen och körde vidare.
Skakade utan att jag fick hejd på det..
Ringde Trafikledningen och berättade vad som hänt och fick där svaret att det var viktigast att jag klarat mig och att en bil kan man laga.
Den skulle jag inte tänka på i stunden...

Jag skulle ringa igen när jag kom till depån så vi då såg hur jag mådde.
Avslutade samtalet och jag kände att min hjärna inte tänkte sunda tankar.
Jag måste till jobbet till varje pris..köra mitt pass, det fanns ju ingen att ta ut och ersätta mig.
Kunder skulle bli standsatta bara för att jag var en vekling och inte kunde köra....det var mina tankar i stunden.

Ringde 112 och blev kopplad till en jättetrevlig kvinna hos polisen.
Berättade allt och hon fick mig att stanna bilen igen då hon hörde att jag var i chock.
Samtalen med henne blev flera och lika med Trafikledningen och allt resulterade i att jag bara stängde ner alla känslorna inom mig.

Polisen skulle kommit ut till mig på depån för att göra en bedömning av mitt mående och se skadorna på bilen.Det blev inte så...något viktigare hände och de fick lov att rycka ut på det istället.

Tog min buss och körde min arbetsdag.Tog på mig ansvaret för mitt arbete till Trafikledningens stora glädje.Det fanns ju ingen som kunde ersätta mig.
Vilade på rasten i Norrköping.
Åt tabletter mot huvudvärken som hotade spränga min skalle.
Förträngde det inträffade och hade full focus på att genomföra mitt arbete.
Mitt mål var att göra allt perfekt och ingen skulle märka vad jag genomlevt under morgonen.
Lyckades jättebra!

Körde i Söndagsrusning i Stockholm.
En hel del kunder.
Olyckor i Stockholmstrafiken berörde mig inte...jag var helt avtrubbad från sånt, bara skötte mitt.

Allt kom över mig när jag parkerat bussen på kvällen och gick till depån.
Krafterna lämnade min kropp.
Jag kände hur ont jag hade i rygg och nacke...för att inte tala om huvudvärken.
Alvedon och Ipren hade hjälpt mig igenom dagen.
Likaså full focus på trafiken och mina kunder.
Tankarna hos mina barn och barnbarn och min älskade.
Kände att jag verkligen skulle behövt honom då jag anlände hem.
Men det gick ju inte!
Han har ju sina problem att tampas med.

Kvällen som följde får bli i ett nytt inlägg.Natten blev lång...

Vilken Mors Dag....

Skadorna på min bil blev inte stora...men skadorna inombords desto värre.
Det kunde ha slutat riktigt illa detta om jag inte haft änglavakt och varit så proffsig förare.
Riktigt illa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En helt otrolig dag måste jag säga, vad gällde vädret och hur mycket jag lyckades åstadkomma härhemma. Helt slut på kvällen men vad gjorde det när jag hade fått till så mycket inför sommaren och framförallt mitt födelsedagskalas om en vecka. Vä...

Stallkatten Lussan är så underbart söt och go. Hon vet hur man kopplar av i solen minsann. ...

Det känns som att min ork inte riktigt räcker till för mer än varannan dag. Hade en väldigt aktiv dag i Torsdags då mycket blev gjort Sedan var Fredagen en så mycket tuffare dag både orkes och smärtmässigt. Körde barnbarnet till skolan och åk...

Det är verkligen en njutning att se den grönskande vackra våren anlända. Med rungande hastighet spirar allt och jag hoppas och ber att körsbär och äpple snart blommar så de yrvakna bina har någonting att samla in. Det var ju bin framme redan för ...

Om några timmar tar vi steget över i Maj månad. Tiden går med rasande fart och jag har som vanligt haft fullt upp med jobb. Körde mina 6 dagar Tågersättning mellan Kristinehamn och Oslo. Sedan ledig Fredag då jag åkte hem till Etuna med jobbets ...