Tiden går så fort att jag knappt förstår att det snart är Jul.

Någonting som saknas i mitt liv just nu är kyrkobesöken.
Tidigare om åren har jag varit i kyrkan minst en gång i veckan, såhär i Adventstid.

Nu har det inte blivit alls.
Inte sedan i somras då jag var i Borgholm kyrka på en Gudstjänst och den trivdes jag inte med.
Kände mig obekväm där och ville gå ut mitt i Gudstjänsten.

Jag sökte stillheten och friden i kyrkan tidigare.
Den har jag i mitt hem istället, nuförtiden.
Jag behöver inte iväg för att få ro och stillhet inom mig.

Varje dag tänder jag levande ljus hemma.Året runt.
Likaså i husvagnen om jag vistas i den.
Dialogen med Gud finns där ständigt.

Min tro hamnar verkligen i prövning, då det ständigt sker så mycket sorgliga händelser runtikring.
Min systers cancer,min dotters psykiska ohälsa efter misshandeln, kollegans fruktansvärda olycka.
Min kärestas mors kamp med hälsan....
Det tar liksom inte slut någonstans!

Jag har själv fått kämpa oerhört med min egen hälsa med påföljd av denna långa sjukskrivning.
Min älskade har även han fått utstå mycket smärta med sin rygg och fruktansvärd trötthet och nedsatt immunförsvar pga väldig arbetsbörda.

Nånstans borde det vända.

Jag känner att det blir allt svårare att leva med en glädje och lyckokänsla för den slås så snabbt sönder i bitar igen.

Orken till glädje finns inte på samma sätt längre.
Det måste vändas och det snabbt.

Min sinnesro finns, som jag tidigare skrev, i mitt hem.Inom mig själv.
Jag vet att jag får bo kvar och det ger en enorm trygghet i sig.
Boar in mig mer och mer.
Skapar min trygghet här som en idisslande orm.

Min älskade finns i mitt liv så som jag drömt om och önskat.
Vi planerar vår gemensamma framtid.
Steg för steg framåt, utan brådska.

Jag lever i den tron, att när allt lagt sig så kommer vår gemensamma sinnesfrid att falla på plats.
Det som nu ligger i vågskålen måste genomgås och utredas först.
Det får ta den tid som behövs.

Livet suger lite för mycket kraft ifrån oss, som det ser ut idag.Så många behöver vårt stöd och det tar sin tid och kraft.
För båda på varsitt håll.
Både privat och i arbetet.Oordningen på arbetet suger oerhört med ork och tålamod.Arbetsro existerar inte idag.Har inte gjort det på snart ett år.

Fjärde advent idag.
Jag ligger ännu kvar i sängen.Med Ville katt spinnande på magen.Han är mätt och belåten efter sin frukost.
Kaffekoppen står bredvid mig på nattduksbordet.
Ett ljus är tänt i händerna på ängeln vid min säng.

Det är fridfullt, ännu tyst.
Hör grannen hosta till då och då.

Denna dag vill jag uträtta mera av allt som blivit eftersatt pga min krattiga hälsa.
Ska försöka ge mig på lite stök nere i källaren så jag får undan de extramöbler som tar plats i sovrummet nu.
Måste göras plats i mitt förråd till det.
Får skaffa bärhjälp till detta sedan.
En säng behöver bort.

Sedan står köttfärsen tinad i kylen.
Julköttbullarna skall göras idag, har jag bestämt.
Skönt att få dem klara.
Jag vill ha hemmagjorda till mitt julbord om en vecka.Det tycker jag är roligt att plocka med.
Julsånger på och glögg på spisen.

Har Söndagens alla timmar på mig till detta, så det borde gå.
Får ta det lugnt och vila när det tryter i orken.

Känner att jag blir starkare för varje dag som går och det ger hopp om att vid årsskiftet kanske jag kan återgå till mitt arbete igen.
Likaså komma igång med träningen.
Behöver båda delarna för mitt välbefinnande.

Jag är ingen soffliggare.
Trivs inte i min kropp just nu.Den är flera kilo för tung, musklerna har försvunnit och jag ser bara trött ut.
Gnistan finns inte längre och den vill jag inte vara utan.

Känner stundtals hur glada benen är när jag går ute eller i trapporna.
Så någonstans ligger styrkan och glädjen och avvaktar.

Jag är på god väg tillbaka.
Sakta men säkert återgår jag till livet igen.
För min smak, alldeles för långsamt men nu får jag ju inte välja.
Kroppen kräver sin återhämtning, så det är bara för mig att gilla läget.
Inget går att påskynda.

Nästa år 2017 har jag och min älskade bestämt, att det blir ett mycket bättre år.
Energiutflödet utåt måste stoppas och stanna hos oss själva.

Med gemensamma krafter kommer vi att axla det som år 2017 har att ge oss.
Vårt gemensamma liv börjar då.

Efter lång, lång kamp på varsitt håll.
En dröm jag haft går i uppfyllelse.
Det skall vi se till.

Nu skall jag gå upp och tända det fjärde ljuset i Adventsstaken.