Det blev ju verkligen en annorlunda Alla hjärtans dag för oss.

Jag var på tingsrätten hela dagen.

Min älskade ombesörjde ju så jag fick så vackra tulpaner, redan dagen innan.
Vi skall ta våra hjärtedagar sedan när vi flyttat in i vårt nya boende.

Just nu är det kaos i den lägenheten då vi kört dit allt lösöre och knappt några möbler.
Ordningen får komma vartefter.

Vi kommer att jobba båda väldigt mycket så tiden blir så oerhört knapp att fixa och dona i det nya.
Skönt ändå att komma bort från ljudinfernot här.
Tre lägenheter har renoverats nu under det senaste kvartalet och jag är så less på att aldrig ha lugn och ro i mitt eget hem.

Våra hjärtans dagar kommer vi att fira, på vårt eget sätt och det varje dag.
Vi behöver ingen avsatt dag för detta

Gårdagens timmar i tingsrätten, i Västerås ligger nu bakom.
En dag som sög energi, så grymt mycket att det kommer ta ett tag innan återhämtning är klar.

Min älskade dotter hade en hemsk dag som slutade väl.
Både jag och vår älskade vän från skåne vittnade om händelser under ed.
För att intyga om att min dotter farit illa under sitt äktenskap.

Åtal: grov kvinnofridskränkning.

Slag, hot, knuffar, hån, kränkning, verbal misshandel i flera år, förnedring..... Listan är lång på allt detta hon utsatts för.
Under flera års tid.
Inför ögonen på barnen dessutom.

Nu är den 5 timmar långa rättegången över.
Någon form av strafföreläggande kommer han att få, men vi vet inte graden.

Efter rättegången då jag kommit hem så hade jag så mycket ilska inom mig, som fick utlopp genom att jag körde två hela billaster med flytt till vår nya lägenhet.
Jag var så arg efter allt dravel som försvaradvokaten framfört att jag fullkomligt kokade i min hjärna.

Körde min älskade till hans arbetskväll/natt först.
Han i sin tur var jättetrött då han inte fått sova pga lägenhetsrenoveringen som pågår bakom väggen här.
Hoppas det inte är lika idag.
Han måste få sova ordentligt.

Jag är själv jättetrött också nu.
Har sovit 4 timmar bara och kunde inte somna om då jag vaknade vid 2.30 tiden.
Har ont i kroppen efter allt bärande igår.
Kommer att jobba en lång dag idag.
Hem på rasten med bilen och sedan efter andra halvan av arbetspasset bär det iväg för att skifta bil så vi har dragkrok imorgon då vi kör över möblerna till lägenheten och ett lass till återvinningen.

Min dotter var så lättad igår efter rättegången.Den har legat som en mara i hennes liv ett bra tag och bara sugit kraft.
Nu är allt på bordet.
Livet går vidare och domen är klar 28/2.

Jag har vittnat under ed.
En annorlunda situation men för mig fullt ok.
Sanning och ärlighet är det enda som bär.

Igår Måndag, hade jag en lång dag på arbetet.
Hade bytt fridag med Tisdagen då jag behöver vara ledig för att vittna i tingsrätten.

Måndagen sträckte sig över en 12 timmarsram, betald arbetstid nästan 10 timmar.
Pjuh!

Men allt landade bra vartefter.

Vaknade trött och ont i höger öga.Kändes som om det var ögoninflammation på gång.
Rött, ömt och svullet.

Gick till jobbet och det fick mig piggare.
Hade ingen buss att ta ut då den jag skulle haft, var spräckt i vindrutan av kollision med en fasan kvällen innan.

Fick då låna en buss från dem vi hyr depå av.
Blev glatt överraskad över vilken buss det blev.
En nästan ny Setra.

Njöt oerhört av denna härliga, mjuka och följsamma skapelse.

De som känner mig och även de som följer min blogg, vet om att min yngsta dotter farit illa, i livet tillsammans med den man hon gifte sig med.
Både hon och deras dotter.
Även hunden har fått utstå sparkar och våld.

Tiden har gått och vi har väntat på denna dag, som nu kommit.
Dagen då denne person kommer att få stå till svars för sina handlingar.

Åtalet låter: Grov kvinnofridskränkning.

Jag är själv kallad som vittne, nu i eftermiddag.

Vi alla inblandade, hoppas och ber att rättvisa får råda. Att rättsväsendet uppfyller sin funktion och att han får bära ansvaret för sina handlingar.

Ingen slår och kränker min dotter och mitt barnbarn!
Han har även frånsagt sig rätten, att överhuvudtaget komma i närheten av dessa två tjejer.
Man slår inte!
Eller utövar verbalt våld mot människor man påstår sig älska.

I min värld oförlåtligt

Lördagen började för mig redan klockan 6.
Var trött och ville helst sova lite till men detta var ju en lite annorlunda dag.
Jag och kollegan L hade tagit på oss uppdraget att storrengöra en av våra Setra dubbeldäckare.

Rngöringsapparatur hade inhandlats av företaget för att få detta gjort ordentligt.

Vi möttes upp 7.00 och började med att starta upp bussen som stod iskall i -8 graders kyla ute.

Monterade ihop alla redskap och läste bruksanvisningar noga.Vill ju göra rätt och vara rädd om vår utrustning.

Plockade bort alla tidningar, soppåsar och säkerhetsföreskrifter från varje plats.Grovstädade då det var skräp kvar överallt.
Petade loss tuggummin.

Körde in bussen i tvätthallen och drog/skruvade loss och ut, alla golvmattor. Tvättade dem noga med högtryckstvätten.
Hängde upp över stegar och egna utklurade ställen :)

Sedan dammsög jag noga alla golv och skrymslen.
Kollegan började tvätta säten.
Jobbade på så svetten rann.

Sedan tog jag över sätestvätten och han fortsatte med att ångtvätta toalett, förarplats, under säten och i alla vråer där skiten samlas.
Tuggummin överallt!

Kort kort kaffepaus så jag fick i mig frukostmackan.Stretade vidare.
Bilden på tvättvattnet är efter 6 st säten i bussens nedervåning.
Så äckligt!!

Kollegan drog loss alla stolssitsar för att det skulle bli ordentligt gjort.
Peta loss tuggummin på ca 20 sätersitsar tar tid.

Tvättade även stolsryggen på båda sidor.
Kaffespill överallt vid de små fällbara borden.Det är ju textil bakom.
Fyllde på vatten och medel säkert 20 gånger.
Totalt 82 säten, med förarplatsen.
Jag tvättade 70 stycken.
Kravlade omkring och vred mig som en märla i de trånga uteymmena.

Vid lunchtid kom min älskade man med mat åt oss.
Åt det under skratt och tok med värme och gemenskap med ännu en go kollega som hade sin rast.
Vi hade kort rast då pressen på oss var stor att hinna denna buss samma dag.

Fortsatte och slet med vårt.
Ångtvättade.Skurade golv, lister, fotstöd, bord och alla tänkbara ställen.
Skurvattnet kolsvart ständigt.
Tuggummin fastkletade tom i taket på sina ställen.

Mot eftermiddagen var jag totalt färdig i kroppen.Kunde ju inte stå upprätt alls på övervåningen under arbetet.
Ständigt krökt rygg då det är så lågt i tak.
Ryggen och höftena skrek av smärta.

När sätena var klara så satte kollegan tillbaks alla sitsar.
De sitter så hårt så jag rådde inte på dem.

Skurade och bonade golvet uppe.
När allt torkat och vi plockat undan all utrustning så var klockan 17.00
Då hade vi kvar att ta in alla nytvättade mattor och sätta fast.

Som tur kom min älskade och hjälpte till med den långa, tunga gångmattan till övervåningen, för jag var helt uttömd på krafter.

Fönstren fick vi lov att lämna denna gång.
Vi varken hann eller orkade dem samma dag.
Jag lyckades klämma min hand när vi körde in bussen på verkstaden för att torka över natten.
En av portarna kom farande med full kraft och det stod en grej i vägen.
Det gjorde ont vill jag lova.
Är öm och svullen idag.

Satt och pratade, drack kaffe och pustade ut innan vi for hemåt.
Då var klockan 17.45
Vi hade varit igång sedan 7.00

Pjuh!
Fint blev det :)

Just nu känner jag mig så superglad och lycklig, även fast det är lite kaotiskt med två boenden, mitt i flyttstök och på detta heltidsarbete.

Men det är ju en framtidsplanering och iordningställning som pågår varje dag.
Så härligt!

Det är fullt upp och lite till.
Vi måste tänka till och bromsa oss för att få någon vila och återhämtning.

Fick upp gardiner i kök och vardagsrum igår Torsdag.Fick inga bilder på det då jag glömde mobilen hemma när vi åkte till vårt nya.

Köksmöblerna ihopskruvade av kärestan och vi tog vår första fikapaus vid bordet igår.
Kaffe och blåbärsmuffins :)

Jag fortsätter och plockar in vartefter i skåp och garderober.
Behöver få dit resten av möblerna för att få en ordning.

Helt underbar är den vår fina lägenhet:)

Men jag gillar både sallad och semla :)

Tidigt, mycket tidigt på Tisdagsmorgonen, vaknade jag av att mitt huvud hotade med att sprängas.
Gick upp med stor möda och tog tabletter för att sedan krypa tillbaks i sängen och hoppas på att det skulle lätta så snart som möjligt.

Nu blev det inte så.
Jag lyckades somna om efter en stund, i kamp med illamående och frossa.
Kallsvettig och darrig försökte jag hitta en ställning som fungerade.
Ville inte störa min älskling som sov tryggt bredvid.
Sov kanske en timme eller så...

Vaknade sedan med ännu värre smärta. Höll tag i huvudet med båda händerna och försökte massera och trycka bort smärtan.
Vi det laget var den outhärdlig och jag vred mig som en orm i sängen.
Givetvis vaknade min käresta och försökte hjälpa mig så gott han kunde.
Jag var klibbig av kallsvett och min kropp krampade av smärtan.
Känslan är så hemsk när man försöker krypa ut ur sitt eget huvud.
Komma bort från det som gör så ont...

Älsklingen värmde mig med sin kropp och jag tryckte min panna mot hans bröstkorg.
Där hittade jag ett läge som gav mig lugn och smärtlindring för stunden.
I hans trygga famn.
Somnade till kort och vaknade något bättre.Slutade krampa.

Lyckades ta mig upp och gå på toaletten.Magen hade också lagt av och det var bara att sitta där en stund.
Tog mina mediciner mot magen och blodtrycket.
Ner i sängen igen.
Såg att klockan närmade sig tiden för att gå upp och jobba.
Blev jättestressad över det och älsklingen ville inte att jag skulle ge mig iväg i mitt tillstånd.

Försökte vila, slumrade till kort och sedan var det bara att gå upp och klä på för att ta mig till jobbet.
Vilken pärs!
Valde att gå ute i kylan för att få frisk luft och på så vis få väck huvudvärken.

Lämnade en orolig älskling och traskade iväg.Det tog tid då jag måste stanna flera gånger och bara andas.
Kändes lite bättre vartefter och jag tog depåbilen till Resecentrum.
Satt och vilade med solglasögon på i väntan på min buss.

Två kunder fick jag med mig och körningen gick på rutin.
Kändes bättre vid ratten i värmen.
Kunde slappna av.
Spännbandet över huvudet släppte vartefter och vid ankomst Arlanda kändes det acceptabelt.

Huvudet var som en söndersparkad fotboll.Öm, molande, stum och stel.
Fick en stund över på Arlanda. Gick på toan och tog sedan några munnar av blåbärsprovivan jag hade fått med mig.
Kaffe var uteslutet... Gav bara illamående.Hade inte ens tagit med något.
Jag som är kaffekatt i vanliga fall.

Träffade på en kollega från Nettbuss som tidigare lärde mig körning till Stockholm Cityterminal.
Vi var lika glada båda av att se varann och vi utbytte varma kramar.
Han är så rar den gamle, lille farbrorn med ett hjärta av guld.
Han blev jätteglad när jag berättade att K och jag flyttat ihop :)
Vi var ju alla tre kollegor på Nettbuss tidigare.

Sedan åkte jag fram till terminalerna och fick med mig härliga kunder som varit till Vietnam, Maldiverna och andra spännande länder.
Jätteglada och tacksamma.
Fick höra berättelser som var fantastiska från dem.
De gjorde verkligen min resa tillbaka till Västerås.

Var jättetrött då jag anlände till en väntande kollega som tog över bussen så jag fick ha min rast.

Älsklingen hämtade mig på depån och vi for hem.
Klev ur uniformen och i en skön klänning istället.
2 1/2 timmes rast hade jag och det var perfekt.
Älsklingen värmde mat åt mig och jag kände mig så bortskämd.
Åt litegrann.Hade ju inte fått i mig mycket under förmiddagen så jag valde att ta det lugnt.

Hade tagit två tabletter tidigare som jag hittade i min väska. Av den sort som fungerar mot migrän.
De kickade in när jag lagt mig att vila i soffan och det kändes så skönt.
Vid det laget hade jag kämpat med värken i 9 timmar och jobbat också.
Kändes i hela mig.Var utmattad och samtidigt lättad och tacksam över att det äntligen gav med sig.

Så vid 13.30 tiden tog jag dagens första kopp kaffe som smakade himmelskt.

Softade i soffan resten av rasten.
Ett himla liv hemma då lägenheten på andra sidan väggen nu började renoveras. De bilar upp badrumsgolvet.
Vi fick skrika till varann för att höras där vi satt i soffan.

Bar bort spindelgummans terrarium till köket så hon kom bort från vibrationerna.

Fick skjuts till jobbet.Sparade på krafterna på så sätt.
Kände mig så älskad och omhändetagen :)

Körde andra vändan i helt annat tillstånd.Trött och medtagen efter pärsen men glad och lycklig över att det gått över till sist.
Jag ger mig inte i första taget och blir hemma från jobbet.
Kämpar så långt det bara går.
Vi behöver pengarna för uppbyggnad av vårt liv och jag sviker inte.

Slutade 15.40 och gick hem i kylan.
Skönt med rask promenad.
Hämtade upp tomma banankartonger från källaren.
En skohylla som skall vara i nya lägenheten.

Bytte om, värmde mat och åt medans jag funderade över det jag skulle tänkas orka göra resten av dagen.
Hade fixat adressändring under helgen. Ringde Volvia på min rast och checkade så försäkringen på min fd Volvo var avslutad.
Vill få saker och ting klara

Kvällen ägnade jag åt att packa.
Gick fram i skåp och lådor, rensade och plockade.
Allt ska ju iväg så det är bara att packa på.

Är så glad över alla bärkassar jag har från Ica och Gekås.
Lätta att packa och bära.
Banankartongerna har jag lånat av min yngsta dotter.

Älsklingen jobbade kväller.
Han ringde lite senare.
Vi har så mycket att resonera om och planera.
Pusselbitar läggs på plats och känslan av gemenskap är så härlig.
Vi styr mot samma mål, tillsammans.
Skapar själva det vi vill ha i vårt liv.

Vi njuter av varandras närhet.
Vetskapen att han på kvällen kommer hem till mig, är så obeskrivligt skön :) Trygg och kärleksfull.

Livet går i rätt riktning och jag älskar att vara sambo med mannen jag vill ha i mitt liv.
Vi synkar ihop oss mer och mer.

Lade mig vid 22 tiden efter att ha softat på soffan med kaffe och glass :) lite godis unnade jag mig också.
På natten kom hjärtat hem och kröp ner hos mig i varma, trygga och sköna sängen.

Känner mig älskad.