Startade min Söndag väldigt tidigt.
Hade en tid att passa härhemma efter lunch, så det var bara att rivstarta tidigt.
Redan 7.45 var jag utanför dörren, klädd i bekväma träningskläder för att ta itu med alla sysslor.
Frukosten var avklarad.

Kastade en massa i miljöboden på gården.Hämtade kassar med kattillbehör, mat och annat.
Katternas lådor hade jag redan tömt, tvättat rent och fyllt på med nytt strö.
Skrapade rent bilen och körde fram den till porten.

Lastade in katterna i deras transportburar.Bältade dem i baksätet.
De nystädade lådorna in i bilen och sedan iväg mot Ramnäs.
Lugnt ute vid den tiden.

Pompis lade av en stinkande hög i buren som vanligt när hon åker bil.
Så det luktade!
Hon led själv av det och klagade högljutt.

Väl framme utanför huset, hos min dotter i Ramnäs så bar jag upp katterna först.Installerade deras toalådor.Gjorde rent Pompis bajsbur.
Fixade deras matplats med mat och vatten.

Bar sedan upp golvet som min dotter fick av mig, som hon skall ha på balkongen.
Klickgolv av trä.
Två stora staplar på hennes balkong blev det.

När allt var klart och katterna kommit till ro så åkte jag mot Surahammar.
Ringde min mor och hörde om hon behövde något från affären.
Handlade på Willys och åkte sedan hem till mor.

Hon var på ett gräsligt humör och skällde om allt och alla.
Lät henne hållas.
Gav henne tulpaner då hon fyllde år i veckan och dessutom var det tulpanens dag idag.
Vi fikade och hon grälade på.Inget var bra och alla var idioter, fel klädda och jag vet inte allt.

Efter en dryg timme valde jag att åka hemåt då jag kände att mitt eget humör sjönk drastiskt.
Går åt så mycket energi med de besöken.
Det blir liksom ingenting positivt sagt.
Jag försöker men jag tystas ner direkt med någonting dräpande och sarkastiskt om det jag pratar om.

Vet inte riktigt varför jag utsätter mig för detta.En utskälld slasktratt känner jag mig som när jag åker hem.
Jag blir bara någonting som hon får skälla ur sig på...för att få ur sig sin egen frustration.

Ringde min yngsta dotter och hörde hur hemfärden från Skåne skulle läggas upp.Berättade att katterna var hemma och väntade på henne.
Hon skulle komma hem sent på kvällen.

Handlade på Netto innan jag åkte hem.Lastade ur varorna och diskade efter gårdagen.
Fyllde långpanna med pytt.Stekte ägg och dukade.
Vid 13 tiden kom mina grabbar från Sevalla :)
Min fina son och hans två pojkar.
Tjejerna var hemma då tösabiten var hängig.

Vi åt och pratade och mådde gott.Jag var själv jättehungrig efter allt bärande och trappspring.
Fikade vid tv:n
Var sedan nere i källaren då grabbarna blev så nyfikna över att jag har en källare till under källaren i huset.

Fick lite hjälp att bära ner sånt som jag sorterat upp och packat ihop noga.
Fikade klart efter det och pratade en stund till innan de åkte hem.
Så mysigt att få ha dem här en stund.

När de åkt tog jag en välbehövlig dusch.Vilade och diskade senare.
Känns jättetomt när Ville katt inte är här.Tyst och innehållslöst.

Började packa ner det som min äldsta dotter och jag skall ha med till Ullared.
Vi åker tidigt Torsdag morgon.
Jag tar mig till dem redan på Onsdag och sover över, så jag får träffa lillkillen också nånting.

Vi har ju hyrt stuga över natten så jag tar med sänglinnet.

Skrev lite med min älskade som var trött och pressad.
Såg till att själv komma ner i sängvärmen.
Hade så ont i min högra lårmuskel.
Rejäla smärtor som jag smorde in med både liniment och Voltaren.
Tog även en Alvedon innan det lättade något.

Har säkert överansträngt med allt slit i helgen. Massor med trappor och tungt att bära.
Känner att värme hjälper så det blev en skön filt under täcket i sängen.

Tomt och tyst härhemma....
Saknar Ville, mormors lilla pratkvarn till vårdarkatt.

Trots att jag är ledig så brukar jag sällan sova länge.
Har fixat mig morgonkaffet, givit katterna deras frukost och halvsitter nu här i sängen och bara finns till.

Gick igenom mina fb vänner nyss.Plockade bort några som jag aldrig har någon kontakt eller samhörighet med längre.
Livet har ju olika faser och mitt har ju verkligen kommit in i en helt ny.

Olika former av urrensningar känns nödvändiga då.Behöver inte ta med in någonting oanvändbart in i det nya.
Livet fylls vartefter av annat och detta behöver plats.

Känner så med saker jag sparar och kastar också.En hel del har åkt i soporna och mera blir det vartefter.
Min käresta gör på samma sätt på sitt håll.Rensar ur det gamla för att få plats med nytt, med vårt gemensamma.

Nu är det bara 10 dagar kvar tills vi får nycklarna till vårt nya :)
Känns helt fantastiskt!
Mannen jag sökt så länge och funnit, kommer att bli min sambo, min livskamrat och ledsagare igenom resten av livet.
För det är så vi kommer att leva.
Som varandras stöd och ledsagare, igenom alla prövningar som självklart står framför oss.

Livet är ju ingen dans på rosor.
Men med varandra som grundtrygghet så finns det inga eldar som vi inte klarar att leva i.
Båda har vi redan levt tuffa liv med tidig start redan i barnaåren, med stort ansvar och krav som ställdes av livet och dem vi hade i vår närhet.

Vi har bägge vandrat livets hårda stig, dit där vi är idag.Funnit varandra utan att det ens var menat så.
Det bara blev på det viset :) Då kärlekens gnista tändes och gick inte att släcka, utan den brinner nu med en stor, klar och stabil låga.
Helt underbart!

Vi är menade för varandra.
Ingen ide att streta emot. Vi har provat den varianten också.
Jag har dejtat andra under färd och trott att jag kan glömma honom, gå vidare och låta honom leva sitt liv.
Det gick inte!
Helt omöjligt var det att vara utan honom.
Han är min stora kärlek och det var bara att acceptera.Låta känslorna och stoltheten styra.

Vi har våra härliga passioner i livet som vi kommer att leva i.Gemensamma intressen som ger oss sådan glädje och njutning.

Om 10 dagar får vi nycklarna till vårt gemensamma hem :)
Känns så fantastiskt!
Några dagar senare är vi två i mitt lilla hushåll, tills vi flyttat över allting till det nya.

Idag kommer Ville katt att flytta hem till sin familj igen.
Han och Pompis kör jag dit tillsammans med all deras mat, kattlådor och leksaker.
Kommer kännas tomt utan Ville.

Men jag kommer att åka hemifrån på Onsdag kväll och återkommer inte förrän under helgen.
Sedan är det ju dags med att flyttpacka på allvar och jag vill inte ha katter i detta.
De blir för oroliga när hemmet förändras.

I det nya boendet kommer vi inte att ha någon katt.Den balkongen kan inte säkras med nät.

Båda katterna kommer självklart och bor hos oss vid behov.När min dotter reser bort och så.

Nytt hela vägen.
Livet förändras.
Jag kommer att välja leva utan katt.
Vi kommer med tiden att skaffa oss en ny familjemedlem.
En valp.Troligtvis en schäfervalp.
En stor hund iallafall, det vill vi ha.
Våran egen hund som blir präglad helt på oss.
Vår lägenhet är som gjord för en stor, glad och vacker familjemedlem.

Det finns redan en fin kille i min älskades liv, som han inte tillåts ta med sig.
Jag har svårt att förstå detta, men accepterar och lägger mig inte i.

Inte mitt bord att blanda mig i andras beslut.Självklart har jag rätten att tycka till i min egen känsla.

Så starkt av honom att göra valet, ta steget bort ändå.
Ett beslut som gör honom ont.

Jag vill inte att någon gör illa min älskade.
Ibland är livet så orättvist.....

Jag lämnade själv kvar en av mina katter hos kärleken jag lämnade förut.
Min katt hade kommit att älska honom så djupt och jag fann ingen som helst rätt att beröva dem båda sin närhet, kärlek och samhörighet.
Jag avstod från henne av kärleken till henne.Hon fick leva med den hon mådde bäst med.
Det gjorde ont i mitt hjärta, men jag ville inte skada varken katten eller mitt x.
Att vår kärlek inte höll fick ju inte straffa katten.
Hon fick ett långt liv med honom.
Ett lyckligt liv.

Om en stund skall jag gå upp och påbörja dagens sysslor.
Efter lunch kommer min son med sin familj och fikar.
Jag har tagit fram av min äppelkaka ur frysen och den skall vi gotta oss med.
Ska bli härligt att träffa alla igen.
Senast var på Juldagen

Min son, sonhustru och tre av mina fina barnbarn :)
Farmor längtar!