Nu är det inte många dagar kvar till jag lämnar 59 år och blir 60.
En milstolpe i livet som känns hur bra som helst.

Varje gång jag fyllt jämt har det varit toppen.
Klättringen av livets trappa fortsätter uppåt tycker jag själv iallafall.
Inte har jag vänt nedåt än iallafall.

Jag står i en period i livet då jag har sådana möjligheter att välja och jag har valt vägen där jag utvecklar mitt sinne i arbetet.
Vidgar mina vyer kan man säga.
Ser mig omkring runt om och ökar på avståndet vartefter.
Samtidigt bygger jag på min självkänsla och förmågan att tro på mig själv i allt jag gör.

Det som tidigare tycktes omöjligt och onåbart är inte längre det.
Möjligheter och dörrar öppnas hela tiden och det har till stor del att göra med min framåtanda, viljan att uppleva saker, platser och träffa människor överallt.
Dessutom har jag den stora lyckan att få arbeta med människor som tror på min förmåga, som litar på att det jag åstadkommer blir bra.

Mina rädslor har jag lagt bort, de få som nu fanns kvar de sista åren.
Det har gjort att möjligheterna är enorma.

Jag har dessutom skapat mitt eget privata liv som är alldeles tillräcklig för mig.
Boendet är helt ok och jag har det jag behöver.
När min livskamrat valde att lämna vårt gemensamma liv så fick jag verkligen full frihet att göra precis det jag ville.
Mitt hem är för mig en viloplats från allt jag upplever under mina arbetsdagar.
Dessa dagar är ofta så intensiva att jag vid hemkomst är fylld av glädje men också utmattad både fysiskt och psykiskt.

Att arbeta som beställningsförare är inte ett jobb, det är en livsstil.
Många människor skulle inte klara av att leva som jag gör men jag trivs som fisken i vattnet.
Se bara den här veckan.
Jag har kört till närliggande städer och promenerat i Grisslehamn.
Kört in till centrala Stockholm, vidare Arlanda. Igår blev det Kolmården och idag bär det av till Helsingborg.

Alla dessa platser jag upplever.
Människorna jag möter och utmaningarna som följer då jag måste lära mig hitta nya platser hela tiden, färdvägar som fungerar för storleken av mitt fordon och den körtid jag har att göra allt under.
Stort eget ansvar som jag bara älskar.

Vill jag ha några lugnare dagar och smälta intryck, vila kropp och själ så får jag det.
Finns körningar närmare hemmaorten som inte kräver så mycket av mig.
Ledighet får jag precis när jag behöver.
Jag tvingas inte in i nån stram box med hårda väggar utan det jag har att jobba med är så flexibelt.
Det viktiga är att jag utför ett proffsigt arbete och ser till att visa upp det varumärke jag är en del utav på ett fullgott sätt.

Björks Buss behöver knappast skämmas för mig, även fast jag är ny ännu i denna del av branchen.

Nu blev det mycket jobb i min text här.
Det är min livsstil jag beskriver.
På min fritid ägnar jag så mycket tid och ork jag har till att umgås med mina barn och barnbarn. Hälsa på mamma då och då.
Pysslar med mitt hem och lever samboliv med min härliga kattjej Nova.

Hon är mitt allt härhemma.
Utan henne vore inte lägenheten vi bor i något hem.
Nu finns hon och väntar på mig när jag kommer hem. Är jag bortrest så tar mina barn och barnbarn så väl hand om henne.
Hon är högt älskad av alla min lilla pälskling.

På måndag fyller jag 60 år.
Hade ingen aning om att det kunde kännas så härligt som det gör.
Ännu ett trappsteg i den riktning jag vill.
Åren jag levt har givit mig stor och värdefull livserfarenhet.
Givit mig gåvan att bli mor, mormor och farmor till alla mina nära och kära som betyder så mycket för mig.

Alla de jobbiga tiderna som funnits i mitt liv.
Med förlusten av älskad förälder alldeles för tidigt, den ensamma kampen i sorgen och saknaden efter honom, min pappa som jag miste vid 12 års ålder.
Sexövergreppen som barn av nära vän till familjen. Misshandel i förhållandet i unga år.
Ensamstående mamma med sargad själ.
Mängden av år i kampen med att få till ett liv för min psykiskt sjuka lillasyster, få henne under vård efter alla de suicidförsök hon gjorde i rop på hjälp.
Även hon nu borta sen två år tillbaka, död i cancer.

Att jag nu står här på egna ben, starkare än nånsin är ett bevis på att en människa klarar oerhört mycket.
Det tack vare allt det fantastiska jag upplevt i mitt liv under dessa 60 år.
Mina goa livskamrater som följt med i livet.
Älskad x make som är god vän ännu.
Mina barns far som är en fantastisk människa.

Nära vänner har jag inga. Har svårt att ha någon nära som jag kan lita på.
Vill inga ha heller.
Jag trivs med det jag har ikring mig och mår så gott av att leva själv.
Har inte behovet av umgänge annat än med mina barn och barnbarn på fritiden.
Jag dricker inte alkohol, röker inte, vilket säkert gjort att min hälsa är förvånansvärt bra med tanke på det arvsanlag som ändå finns.

60 år på måndag.
Firar med mina nära på söndag.
Ser verkligen fram emot detta med hela mitt hjärta.

Fotot är från 2017 då jag åkte med en god vän på en av hans motorcyklar.
Funderar på att köpa en hoj :) vi får se om ekonomin tillåter det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...