Det var ett tag som jag och Nova var riktigt oroliga då vinden slet i husvagnen och haglet slog mot taket så Nova satt i handfatet och tittade förskräckt upp mot takluckan.

Jag var också bekymrad över våra 5 hönor och tuppen som var ute i det hemska ovädret.
De hade sökt skydd bland buskarna i hästhagen som tur var.
När det började skymma kom de hem och jag kunde stänga dörren om dem i hönshuset, vilande på sin pinne i trygghet.

Massor med träd har blåst omkull över vägar. Tusentals hushåll är utan ström här i Sörmland
Tak har blåst av och kycklingar har fått sätta livet till.

Förbannat också!!!
Som om det inte räcker med elände för folk nu med det jävla viruset härjande.

Efter häftig hagelskur på kvällen är nu marken helt vit.

Svärsonen ställde sin bil intill min vagn som vindskydd
Dottern och jag hade redan parkerat våra bilar nära vagnarna så det bryter vinden något.

Nu är det kväller och det blåster kraftigt ännu. Hoppas strömmen stannar kvar för annars får vi problem. El behövs för värmen i våra husvagnar.

Blir nog en småjobbig natt.

Min onsdag blev mestadels bara dega i husvagnen.

Grejerna jag beställt från Apotea hade kommit till utlämningsstället så med dotterns hjälp åkte vi dit och löste ut paketet.
Handlade på Lidl efter det.
Tog en liten biltur för att se våren lite mer än bara hemma på gården.

Sedan var jag så trött att det var bara att inta viloläge.
Säkert reagerar någon över att jag varit ute där det är människor.
Det jag bär i min kropp är inte viruset som dödar. Det är en vanlig förkylning i en utmattad kropp.
Ingen i min närhet är sjuk och dessutom har symptomen gått över och min trötthet och ledvärk kvarstår.
Återhämtning är nu det som kvarstår innan det är dags att jobba igen.
Kommer ganska säkert att vara redo på Måndag att inta ratten igen i bussen.

Jag lyssnar hela tiden på min kropp nu och ger den vila när den säger till
Finns liksom inget annat val.
En vecka har nu gått sen jag blev hemma och det är ungefär den tid det brukar ta för mig att komma ur en förkylning.

Jag vill känna att genom mitt jobb kunna bidra till allting som sker.
Det är det minsta jag Kan göra.
Nu har det gått en vecka av mitt liv till att kurera och hålla mig borta från att smitta någon på jobbet.

Så nerkörd i orken efter allt jobb innan och flytten så är det inte konstigt att det tar en stund att komma i balans.

Torsdag idag.
Nya tag och nya krafter. Lite mer än igår.

Var rädd om er!!
Stanna hemma om du känner dig sjuk
Det är det minsta vi kan göra.

Vi måste få stopp på detta så livet kan återvända.

Tiden går så himla fort.
Det är ju snart sommar och min dotter, barnbarnet och jag kan flytta in i huset.
Jag kan lämna åter husvagnen till dess ägare och börja leva "på riktigt" här på landet

Att vara sjuk i en husvagn är ingen höjdare kan jag säga.
Visst är det bra på så vis att jag kan hålla mig isolerad från de övriga så jag inte smittar med min förkylning/hosta
Men annars är det ganska kämpigt med de små ytorna under så många timmar varje dygn.

Vanlig husvagnsvistelse är ju oftast mycket att vara ute. Det är begränsat för mig då det gör ont i luftvägarna i den kalla luften och jag orkar heller inte vara ute annat än korta stunder.
Blåser det så helst inte alls. Det är för kallt för andning och leder.

Längtar efter att bli frisk och kunna ge mig ut på promenader i omgivningen här som är jättefin
Jag har ju haft många och långa träningspass här på den tiden då jag var i marathonträning
Längsta passet var 24 km en vår i snöglopp och starka vindar.
Himmel vad slut jag var efter det passet.
Finns att läsa om tillbaka i min blogg
Måste vara 2014 eller 2015, jag minns inte längre.

De två foton jag la ut är på Nova nu när hon sitter och ser ut på snöskatorna på gräsmattan där de letar mask i soluppgång.
Det håller henne sysselsatt.

Hon sitter där på nätterna också ibland då det säkert rör sig djur utanför.
Både rådjur och älg har vi sett spår av på gräsmattan.
Katter ser ju så bra i mörker så hon har säkert fullt upp på nätterna.
Jag fäller inte ner alla rullgardiner heller på natten.
Dels vill jag inte känna mig instängd och för Novas skull. Jobbigt för henne att höra ljud och inte se vad det är.
Tycker om att se soluppgången på morgonen om jag nu vaknar.
Beror på hur risig jag varit under natten.

Denna natt har jag sovit tungt och vaknade sjöblöt av svett. Vaknade redan 4.25
Nattlinne och påslakan genomsvettigt
Känner mig trött och sliten.
Hostat jättemycket och det kom upp lite blod när jag hostade och snöt mig.
Säkert är nåt sönderhostat

Mejlade jobbet och uppdaterade mitt mående. Kan behövas för planeringen av nästa vecka.
Den här veckan är körd för mig. Hinner inte bli frisk

Mina fingerleder smärtar och några leder är svullna igen. Svårt att böja de fingrarna.
Såg mig i spegeln när jag gick på toa tidigare. Ser ut som en zombie, blek, trött och glåmig.

Vilken början på denna månad.

1:a April 2020.

Min uppdatering från sjukbädden i husvagnen.