Små är dom bladkaktusarna som jag har i mitt sovrum men det hindrar inte från att vackra blommor slår ut vartefter.

Jag fick en glad överraskning när jag skulle köra hockeylaget till Malung i Lördags.

Från början var det satt en dubbeldäckarebuss till den körningen men hade nu ändrats till en helt ny treaxlad Setra som företaget alldeles nyligen köpt.

Det var jättekul att träffa mina kollegor som jag jobbade med under Björkstiden och även Transdev.
Nu har gänget gått över till Västanhede.

Bekantade mig med den nya snygga Setran som doftade så gott invändigt.
Som jag njöt av att allt var rent och fräscht.
Såg ut att vara en väldigt lättstädad buss som jag verkligen hoppas på att få köra flera gånger, sedan när jag kommer hem från Åre och jobbar all tid på hemmafronten.

Helt underbart att tyst glida fram på vägen med den nya.

Se bara inredningen! Helt grymt snygg.

Jag är nykär :)

Denna njutning behövde jag verkligen efter den tuffa månad som varit uppe med Skidbussarna på dom hemska vägarna i Duved/Åre.

Få känna på kvalitet och lyx var fantastiskt.
Det bär jag med mig inombords.

Jag åkte från Duved 17.30 i Torsdags efter arbetsdagen och landade hemma i Etuna 1.20 på natten. 64 mil senare.

Kom isäng vid 2.30 tiden och somnade som en stock.
Sov till 7 innan jag kände att jag inte hade ro att sova mer än så

Dusch, frukost och plock med lite allt möjligt innan det var dags att åka till jobbet i Hallstahammar.
Körde Hallstahammars Hockey till Malung.

Kom sedan hem vid 2.30 på natten till Etuna och min egen säng.
Somnade vid 3 tiden och vaknade redan 8. Korta återhämtningstimmar.

Lördagen gick åt till att bara ta det lugnt.
Tvättade kläder, packade upp grejer från Matsmart som jag tidigare beställt.

Min son kom över några timmar och vi fikade och pratade om hur hans liv såg ut nuförtiden.
Han var ännu trött och medtagen efter att ha haft Covid nyligen.

Tjejerna hade varit i stallet och kom sedan hem så vi hann umgås en stund innan min son åkte hem till sitt

Jag var så grymt trött men kunde inte sova. Kroppen hade tappat sovrutinen fullständigt.
Det slutade med att jag tog en insomningstablett och det gjorde susen.
Sov inatt i 10 timmar utan att vakna en endaste gång.

Så skönt att vara hemma några dagar.
I den egna sängen och egna rummet
Dotter och barnbarn samt alla djuren samlade.

Gårdagen var verkligen inte en dans på rosor här som Skidbussförare i Åre.

Vädretläget: Snöstorm. Oplogade vägar med stor risk att köra fast överallt.
Sikt obefintlig, snö yrde överallt och vägar drev igen.

Trafiken: Helt galen, laglös och rent ut sagt farlig. Bilister i stress här i Åre med värdelösa däck i vinterväglag. Olyckor, blåljus, omledningar av trafik osv osv..

Mängden resenäre: Tokmycket! Bara linjen jag körde med extrabuss hade över 1000 resande den dagen

Vägstatus: Trafikljus som hinder, husbygge längs E14 mitt i kaoset. Långtradare och turistbussar i stora problem, snökedjor på.

Liftar stängda överallt på grund av hård vind. Vilket resulterade i att mängden resande koncentrerades på det som var igång.
Extrabussarna jobbade maxad tid.
Bussarna knökafulla.
Förseningar och resenärer som fick tokspel när varken väder eller deras planerade åkningar i backar gick i lås.

Vilka drabbades??

Jo vi chaffisar givetvis.

Vi fick ta så mycket skit ifrån stressade skidåkare som i frustration gav sig på oss.
För min del slutade allt i tårar och jag var på väg att bara skita i all galenskap, packa mitt bohag och åka hem
Ville inte utsätta mig för detta

En man skrek åt mig i affekt och ilska.
Kastade sina skidor framför mig och skrek, svor och gav sig inte vad jag än försökte med.
Galen verbal attack med skidorna som demonstration för sin ilska.
Han krävde svar från mig över varför bussarna inte gick som dom skulle. Varför liftar var stängda och varför jag inte gjorde nåt åt allting som inte fungerade.

Spelade ingen roll vad jag än svarade så härjade han vidare. Nån skulle ha skit för att hans dag inte blev som han tänkt.
Folk runtomkring drog sig ifrån skådespelet när han höll på. Några hängde på i hans skäll mot mig.

När jag sedan satt i bussen och försökte lugna ner mig där jag satt och skakade så kom nästa karl och gav sig på mig och krävde svar. Krävde lösningar på allt.
Då brast det för mig och jag började gråta.
Jag fick så nog!!!
Så jävla nog!!

Inget var mitt fel.
Varken det hemska väderläget, stängda liftarna, försenade bussarna eller någonting över huvud taget där
Men jag fick ta skiten!

Jag fick skället och skidor kastade i backen framför mig. Svordomar, gap och skrik.

Den sista mannen lommade iväg med en ursäkt och att han inte menade göra illa mig.

Men det gjorde han likförbannat.

Folk blir som hemska hyenor i stress.
Dom hänger den första bästa som dom själva anser bär ansvaret för deras situation, spruckna planer och what ever.

Andra resenärer i min buss pratade lugnande till mig och tyckte att jag fick bära alldeles för mycket.
Att vissa inte var riktigt kloka som gick loss på mig sådär.

Jag ringde min chef och körde en tur till innan matrast.
Åkte sen till depån för lugnande samtal och kaffe.
Min äldsta dotter ringde också och hade känt på sig att nåt hänt och att jag mådde pyton.
Det händer ofta att hon ringer när jag verkligen behöver prata. Hon får en känsla inom sig : Ring Mamma! Nåt har hänt!

Kollegor ringde och hörde hur jag mådde. Några hade sett mig gråta vid ratten då de for förbi med fullastad buss.
Jag fick enorm hjälp och uppbackning och kunde få distans till allt och jobba vidare.

Fortsatte köra sedan och det gick bra.
Min ork bar ända till dagens slut och människorna som åkte bussarna lugnade ner sig.
Dom tröttnade väl på att ens försöka ge sig ut i de liftar och backar dom planerat innan ovädret kom
Accepterade läget helt enkelt.

När kvällen kom var jag helt slut.
Orkade knappt ta mig uppför trapporna till mitt rum, eller äta nåt.
Min matlåda låg orörd i väskan.
Varken hann eller mäktade med att äta mitt i allt kaos.

Livet på en pinne som Skidbussförare i Åre. Aldrig mera!! Inte en chans att jag sätter min fot här igen efter den 24/4

Gott besked på kvällen var att trafikljusen togs bort och avspärrningen vid bygget.
Det var fel tid att göra sånt mitt i värsta säsongen här med galet mycket människor och trafik.
Så nästa dag skulle se annorlunda ut körtidsmässigt.

Som grädde på moset i äventyr så gick en lavin däruppe vid Rödkullevägen som jag körde. Ingen skadades som tur var.

Jag såg tre renar längs vägen också. En på väg ut framför min buss men den hann vända innan som tur var.

Fjällräddningen var på plats uppe vid Rödkullen och Polishelikopter landade nära min buss på parkeringen däruppe.
Så detta fick mig tänka på annat än resenärer i ilska.
Äventyr och otäckheter som slutade väl.

Är nu vaken i natten med Tinnitustjut i öronen. Fönstret öppet så det strömmar in frisk luft
Ska ta mig lite nattfika.
Rostmacka och nybryggt kaffe
Behöver inte upp förrän 7.30 så tid finns att både hela min själ och att sova tillräckligt. Har redan sovit 4 timmar fullständigt utmattad.

Jag ger fan inte upp!!

Imorgon nya tag och nåde den som ger sig på mig igen i affekt.

Nu tillåter jag inget mera!!!
Det räcker!

På Torsdag eftermiddag när jag kört dagens körningar klart, styr jag bilen hemåt.

Ser verkligen fram emot att få landa hemma några dagar.

Hemlängtan har verkligen tagit hårt på mig denna månad som gått sen jag var hem sist.

Just nu har jag ett hemskt Tinnitustjut i öronen som väckte mig tidigare än jag hade väckningen inställd på
Det är ett klart tecken på stress
Gårdagen har satt sina spår och det lär knappast bli bättre idag med snöoväder som ett ok på allt.

Men jag fixar dagen.
Tack vare vetskapen att jag kan åka hem Torsdag.
På Onsdag får jag åter mina egna körningar som jag trivs bäst med.

Kvällkörningen tar någon kollega så jag kommer iväg vid 17 tiden.
Som senast 18, beror helt på hur försenade körningarna blir.

Har packat nästan allt som ska med hem.
Tar iväg sånt jag inte behöver den sista tiden som är kvar här
Så blir inte det sista lasset så stort i April när jag drar för gott härifrån.

Nu dags att klä på och ge mig ut i ovädret.
Min buss står inne på verkstan och får några fler tvärstag påsvetsade i skidboxen så skidorna inte lägger sig på tvären.

Blir något mer lättjobbat vid lastning.
Slipper bända loss skidor från boxens botten

Då var det dags för nästa snöoväder här i Duved/Åre.
Snabba skiftningar är det.

Får se hur länge den varar denna gång.
Kommer att skapa problem för oss då det driver igen överallt

Blir en intressant dag.
Som extra tillägg på allt det andra vi fajtas med dagligen.

Igår Måndag, första dagen på Sportlovet här i Duved/Åre.
Kan lova att den inte var tråkigt en endaste sekund.

Så galet mycket folk på Skidbussarna att vi inte ens hann gå på toa mellan körningarna. Konstant försenade, vart och hur vi än körde.

Sådan hysteri på folk!
Jag förstår inte denna stress och galenskap som folk håller på med när de är här i Åre och åker skidor.
Allt ska ske på sekunden! Irritation vid minsta lilla stund som bussen inte rullar.

Bilisterna ska fram till varje pris. Många har så dåliga däck att de fastnar överallt och ändå måste de tränga sig före för det är ju helt omöjligt att låta bussen få ha sin färdväg ifred.
Vi är bara ett stort hinder, ända tills kunden själv ska åka med bussen.
Då är chaffisen värdelös som inte kan ta sig fram bland stressade bilister.

Lagar och ordning existerar inte utan alla ska bara fram, till vilket pris som helst och helst redan igår.
Inget tålamod, ingen empati eller någon form av omtanke för varann eller något i sin omgivning. Kngen hjälpsamhet.
Alla ska fram först och snabbast.

Riv och slit, ilska och hårda ord.

Allt detta resulterade i ett gäng av helt slutkörda bussförare som gjorde sitt allra ytterst för att hinna med att tillgodose kunderna deras önskemål.

Frågor haglade över oss då folk inte tog reda på någonting i förväg
Vi måste kunna svara på allt från skiduthyrning, backarnas skick, exakta busstider som vi dessutom måste garantera att dessa tider hölls oavsett omständigheter.

Ingen förståelse för att det satts upp trafikljus som hinder vid ett bygge längs E14 som falerar våra körtider fullständigt.
Där vi har väntetider i köerna upp till 15 minuter per varje gång vi passerar just där.

Min dag gick åt till att visa vart skidorna skulle stå bak i skidboxen.
Att dessa inte bara kunde kastas in utan ställas noga iordning så alla fick plats.
Kunderna tyckte att det skulle stå extrabussar redo vid varje hållplats för att serva ut i fingerspetsarna.

Det viktigaste var att deras sekunder av tiden i Åre inte fick användas till annat än bara deras egna nöjen.

Vägarnas kondition är fullkomligt vidrig här. Ta vägen till Rödkullen som är en 2 km lång hemsk tvättbräda.
Skruvarna flög i min buss, det bara rasslade.
Blir intressant att se vad som gått sönder i bussen av de hemska skakningarna som den utsätts för.
Ratten skakade ur händerna på mig. Det gick inte att hålla i den.
Tänderna skallrade i käften på mig.

Jag har ju faktiskt två tänder som gått sönder under tiden jag kört här. Bitar som lossnat.
Höfterna smärtar efter varje arbetsdag av skakningarna.
Även E14 ser ut så igenom Åre.

Trottoarer och Hållplatser är stora snövallar. Vi måste lasta ute på vägarna i trafiken för vi inte har någon yta att stå på.
På Rödkullen är hållplatsen en stor snövall som inte tas bort, hur mycket vi än ringer och förklarar läget. Hur farligt det är för alla med denna brist på yta.
Vi riskerar varje vända att köra på parkerade bilar eller människor.

Jag ska ta med snöskovel idag för att själv skotta fram lite yta där kunderna kan stå. Enda sättet att få någon ordning. Jag vill knte att någon ska råka illa ut.

Gårdagen präglades av olyckor, fordon fast i halkan, köer, förseningar, omledningar av trafik, blåljusfordon som måste fram i köerna, utländska långtradare fast backarna.
Arga kunder vid hållplatserna, kaos och oordning framförallt hela förmiddagen sen sent på eftermiddagen.

Jag var totalt slut när jag parkerade bussen. En dryg timme senare än körordern sa.

Känslan av otillräcklighet bar jag med mig när jag dödstrött skurade min buss fin inför nästa dags utmaningar.

Bästa frågan igår var iallafall från en man som tittade allvarligt på mig när han ställt in sina skidor i boxen.
-- Hur kan du veta som chaufför vilka skidor Jag ska ha när jag sen ska gå av bussen?
Jag tittade på honom och frågade försiktigt vad han menade.
--Ja hur kan du som chaufför vara säker på att det är rätt skidor jag får med mig när jag går av?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara men det fick bli att han nog måste ta ansvar själv för sina skidor, inte jag som förare. Jag körde bussen. Han skulle ta ut sina egna skidor ur boxen. Inte jag.

Han ansåg att det var Mitt ansvar att se till att han fick just sina skidor med sig.
Då stod det ca 60 par skidor i skidboxen bara den vändan.

Hmmm...hur tänkte vi där??!!

Detta tycker jag var ett praktexempel på hur det ser ut i vårt samhälle idag.
Ingen ska ha ett eget ansvar utan det skall läggas på någon annan.

En liten del av min dag som Skidbussförare här i Åre har jag här levererat.
Då har jag utelämnat massor med otrevligheter som vi förare få utstå.
Vill inte sätta ord på dessa utan bara svälja, glömma och jobba vidare.

Jag är ju ändå Bara en sketen Bussförare. Ett nödvändigt ont i människors liv.
En Idiot, iqbefriad och värdelös.

Det är bara att le och hålla med.

Klockan var bara straxt efter 3 när jag vaknade av att det kändes som något höll fast mig i sängen.
Det var jag själv som hade snurrat så i sängen att jag satt fast i nattlinnet som snott sig runt kroppen.
Tog en stund att komma loss då jag även badade i svett.

Säkert värktabletterna som fått mig att svettas i sömnen.
Det var inte varmt i rummet och jag sover med bara ett påslakan på mig, täcket är för tjockt och varmt.

Inte vill jag vakna redan nu när det ligger en jättelång och kämpig arbetsdag framför mig.

Sportlovet börjar nu och det kommer vara fullt med folk överallt. Stress och köer hela dagarna.
Då behövs nattsömnen för återhämtning.

Ska försöka läsa en stund och se om jag somnar om.
Beställde några böcker igår från Bokus som jag hoppas hinner komma hem när jag senare i veckan åker hemåt.
Vill gärna ha med dom hit när jag återvänder den 23/2 och knegar vidare.

Läsningen är skön avkoppling.
Får in hjärnan på annat än jobbet och hemlängtan.

Det är flera böcker med den Isländska författaren Arnaldur Indridason.
Deckare. Mord och försvinnanden på Island de jag hittills läst

Nu har jag en helt annan sorts bok som jag läser.
Funkar den med sålänge jag inget annat har.

Ska upp och jobba 6.30