Vaknade vid 7 tiden redan och det var alldeles för tidigt.
Somnade inte förrän vid 3 inatt efter att ha kommit hem från arbetet vid 23.30
Kom isäng vid 24 tiden men sov inte, utan gav min käresta det stöd han verkligen behöver för att ta steg framåt i sitt liv.

Det är en bra bit att vandra och det finns bara en sak att göra...ett steg i taget, framåt och det målmedvetet.
Inte blicka bakåt eller tillåta det förgågna nafsa i hälarna.
Det bara suger energi som behövs för framtiden.
Det som varit är passerat, går inte att göra om eller förändra.

En människa som är van att sköta allt själv, hjälpa andra ständigt med allt möjligt och finnas tillgänglig ständigt, behöver själv stanna upp till slut och se sig om i sitt inre.
Ställa sig frågan...Hur mår jag?

Är allt som sker ok för mig?

Orkar jag axla allt som ligger framför mig nu?

Kan jag tänka mig att ta hjälp?

Det finns tillfällen i livet då vi måste svälja vår stolthet och be om hjälp...vi måste tillåta oss det för att orka helt enkelt.
När livskvaliten inte längre existerar, utan allt blir bara måsten, en börda som blir så tung att den tar över allting.
Välmåendet och glädjen är borta, orosmolnen hängerr mörka och tunga ovanför huvudet..då måste något göras och det omedelbart.

Livet måste få en radikal ändring.
Tankar som gnager behöver upp i dagsljuset, det duger inte att sticka huvudet i sanden och tro att allt ordnar sig, bara tiden får gå.

När det gått så långt är faran att människor vi har ikring oss drar sig undan, skräms bort av det passiva, destruktiva och energisugande.

Just i den stunden då vi som mest behöver stöd och råd, någon som lyssnar.
Det duger inte att ständigt förkasta det stöd vi kanske får från någon som bryr sig.

Vill vi framåt i vårt liv så måste vi bestämma oss för det!
Börja bena i allt som står i vägen.
En sak i taget.
Det duger inte att fladdra omkring överallt och tro att det är lösningen.
Ett steg....två steg....ständigt framåt!

Det är ok att tillåta nåt steg tillbaka och vila i det, sålänge det inte blir en vana.
Ta då hellre ett steg framåt och stanna där...vila och bygg styrka för nästa steg, kanske genom att i vilan göra någonting vi verkligen tycker om.

För i en framåtsträvan behövs energi och det kommer inte in av sig självt, vi måste tillåta den komma till oss.
Gärna i form av positivt tänkande medmänniskor.
De finns inte i vår närhet för att stjälpa oss utan för att hjälpa...bara genom att finnas där.

Putta inte bort dem!

Ta emot och sug in energin från deras livsvilja och kämparglöd.
Oftast är det människor som själva en gång stått i en livskris och tagit sig upp.Som bestämt sig för att stanna i det ljusa, glada och positiva.

Släpp in dem i ditt liv!
Du behöver dem.

Det finns en anledning till att vi sitter i den situationen som vi befinner oss i.

Vi har själv tillåtit det ta över vårt liv, bjudit in det destruktiva genom att låta negativa tankar ta över.
Vi har hamnat i en nedåtgående spiral....
Den måste vändas!
Nu...inte sen utan Nu!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...