Direktlänk till inlägg 19 maj 2016
Vaknade denna Torsdagsmorgon med en känsla av frid inom mig.
Gårkvällens sorg och gråt, i saknad efter min katt Titti, gjorde att någonting inom mig lossnade.
En knut av sorg som löstes upp.
Behövde gråta, vara riktigt ledsen och bara släppa ut allt tryck som låg inombords.
Min älskade fick också känna av min sista del av frustrationen, sorgen och förtvivlan jag burit på ett bra tag.
Han är ingen daltare utan skrev ord till mig som fick mig att tänka till.
Att jag måste ha tillit till allt som sker....det kommer ordna sig.
Det fick mig att se saker på ett annorlunda sätt.Att lägga bort tankar som försöker göra illa mig och sarga själen.
Det finns människor som gärna har hand om den biten :) att komma åt min glädje, livsvilja och självförtroende.
Så jag behöver inte göra det på mig själv.
Jag är bra som jag är :)
Duger som den jag är!
Där står jag nu.
Bearbetningen av mig själv har börjat och det med ett rejält kliv på en gång.
Bra det...vill inte älta tankar utan låta den komma och gå, utan att stanna om jag själv inte vill utveckla dem till något i min egen tillvaro.
Gråten efter Titti var garanterat även gråt över allt som hänt mitt barn och barnbarn.
Skönt att släppa ut det!
Vet att jag på Söndag kommer att åka hem som en mycket starkare person härifrån Öland.
Bygger på mig själv hela tiden.
Om en stund, när kaffet är urdrucket, ska jag ge mig ut på en vandring längs havet.
Inte tänkt som något träningspass utan helt enkelt ett möte mellan havet och min egen själ.
Kommer släppa allt fritt och bara känna in hur jag vill ha mitt liv, min framtid.
Ställa frågor till mig själv...vad är det jag vill?
Vad får mig att må bra?
Vilka människor behöver jag i mitt liv för att fortsätta min vandring framåt, i utvecklingen av mig själv.
Jag vägrar stå stilla i tillvaron.
Livet är alldeles för kort för att jag skall hålla mig stilla, allt för långa stunder.
Jag vill uppleva saker, jag vill älska och njuta, må bra och trivas i det jag håller på med.
De människor som då finns ikring mig, behöver på något sätt vara delaktiga och förstående i mina val.
Jag är en udda figur :)
Gillar inte ramar och normer om de inte passar mig.
Tycker om ordning och struktur, i ett kaos om så är.
Blir livet för rörigt så mår jag inte bra.
Jag tycker inte om bråk och intriger, vrede som tar kraft och förstör.
Jag vill leva i glädje och galen humor :) Tillit till min älskade, utforskande och testande på olika områden, tillsammans.
Mitt eget liv vill jag ha fyllt av känslan att jag har ett värde i det jag företar mig.
Mina barn och barnbarn är de som rent naturligt finns närmast mitt hjärta, i ett eget rum där inget tar sig igen.
Det rummet har jag precis tömt av på tre personer.
I det rummet finns också fem personer som är lite av skuggfigurer i min tillvaro.
De finns när det passar dem och det lever jag i.
Jag kan inte påverka allt och jag har heller inte orken att kämpa med något jag inte rår över längre, har inte gjort på många år.
Saknaden finns ständigt men den gör inte längre ont som den gjorde under många år.
Jag har lärt mig leva i det.
Allt har en mening och därefter lever jag.
Lägger min energi där den får ett värde, både för dem och mig själv.
Nu väntar min vandring....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|