Direktlänk till inlägg 6 februari 2015
Jag har för många år sedan givit ett löfte till en människa som hjälpte mig, gav mig verktygen till att hitta den människa i mig, som jag är idag.
Löftet var att jag inte skulle tillåta någon eller något att bryta ner min styrka som människa.
Att inte tillåta mig ge så mycket att jag själv blir utarmad på kraft och energi.
Den människans ord bär jag inom mig som ett stöd, ständigt i mitt liv.
På min livsvandring där jag har förmågan att bära mig själv, tillåta mig känna vad jag känner och i detta också verka tillsammans med mina medmänniskor.
Nu har energiutflödet varit stort under en period.Jag stöttar, bär och peppar.
Puschar och försöker få en människa som sitter fast i gammalt, att komma vidare.
Jag har funnits tillgänglig dygnet runt, jobbat på med sådant som är nödvändigt för att personen ifråga skall komma framåt, se på livet i positiv riktning.
Försökt få denne att välja sitt energiutflödet och i detta varva ner, inte stressa fram i tillvaron.
Denne lever i en negativ stress...ett ekorrhjul som inte tycks sakta ner, oavsett vad jag gör.
Tvärtom dras jag in i hjulet jag med om jag inte är uppmärksam och håller min distans.
Min ork äts hela tiden!
Nu vet jag även att jag inte räcker till.
Det är inte nog det jag levererar....
Min skyddsmur har vuxit över en natt.
Jag vet inte längre vad syftet är med det jag försöker göra.
Vad ger detta mig?
Måste jag ätas upp av andra människors problem för att få vara den jag är??
Har jag inte större värde än så som människa??
Var finns Jag i detta som sker??
Varför tillåta en människa styra allt med sitt dåliga mående?
Jag är definitivt inte orsaken till hennes mående...ändå får jag ta straffet.
Varför???
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|