Idag hade jag min älskling här på mat.
Vi fick 1 1/2 timme gyllene tid tillsammans som vi båda värdesätter så.

Han hade rast och valde att tillbringa den med mig, vilket gjorde mig varm i hjärtat.

Njuter så av varje sekund vi får till.

Sover kvar hos min yngsta dotter och barnbarn inatt.
Vi hade en egen dag igår då vi med gemensamma krafter tog oss till Lindesberg och besökte min fars grav.

Själv var jag medtagen efter resan och koncentrationen av att köra såpass långt.
Kräver så enormt mycket av mina krafter att tvinga mig vara skärpt under så lång tid.

Har sovit några timmar och vaknade av att den yngsta av hundarna envisades med att han skulle upp till mig i soffan och sova.
Det ville inte jag.
En stor basset i soffan som redan har en begränsad yta.

Dottern fick liv att ryta i åt honom så han gav med sig.
Den andra hunden sov lugnt på sin tilldelade mysbädd.
Envis tonårsjycke.

Dottern fick kallelse till rättegång igår, en bit in på nästa år.

Hamnar osökt i tankarna på hur jävligt människor som blivit misshandlade är satta utanför samhällets skyddsnät.
Hon mår redan sen lång tid tillbaks så dåligt av allt hon blivit utsatt för.
Nu fick hon då datum, långt i förväg, till en ytterligare verbal misshandel.
En psykisk tortyr som hon måste vänta på i 8 veckor.

Allt skall rivas upp till ytan och hon tvingas stå där med heder och samvete, intyga och bevisa att hon blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad, mitt framför ögonen på sin lilla, då 5 åriga dotter.
Hon kommer att bli uthängd, grillad och kränkt, för det hon blivit utsatt för under många års tid, av den människa som påstod sig älska henne.

Den ångest hon bär nu är fruktansvärd.Den river och sliter i hennes inre.
8 veckor kommer hon att få leva med detta, innan det är dags.

Den dagen det är dags, kommer jag att finnas vid hennes sida.
Trygg och stöttande.
Jag vet att hon kommer att fara illa.
Bli utsatt för sådan press som en misshandlad person inte skall behöva gå igenom igen.
Såren i själen kommer att blöda öppet.
Alla händelser, minnen och känslor kommer att jagas upp till ytan igen.
Smärtan efter slagen, knuffarna, hoten, hånen och alla verbala kränkningar hon fått utstå.

Allt detta som hon helst av allt bara vill lägga bakom sig, glömma och gå vidare.
Allt det som gjort så ont under så många år och som även skadat hennes egen lilla dotter.

Den människa som gjort detta mot mitt barn, skall få sitt straff.
Detta sjukliga beteende som denna ynkliga individ, tagit sig rätten att utöva mot mitt barn, kommer jag aldrig någonsin att förlåta.

Jag kommer själv att vara med i rättssalen den dagen rättvisan skall upp i dagen.

Grov kvinnofridskränkning lyder åtalet och kan ge upp till 6 års fängelse

Min dotter mår fruktansvärt dåligt.
Hon kämpar med sitt.
Gör allt för sin dotter och slåss med ångestens demoner ständigt.
Läkaren hon har, vägrar skriva ut ångestdämpande.
Troligtvis just bara för att hon är en sådan kämpe, som håller sitt huvud ovanför vattenytan trots allt.
Hon bär sitt ok som hon aldrig bett om att få.

Hon vägrar ge upp!!
Hon vet att hon har rättvisan på sin sida och dotterns framtid i sina händer.
Hon skyddar sitt barn med sitt eget liv.Hon slåss allt vad hon mäktar med, för att hennes barn inte skall behöva utsättas mera för denna människas vrede och våldsamma utbrott.
Ingen vet vad som skulle hända hennes lilla dotter om hon hamnar i händerna på denna oberäknerliga, våldsamma, hämdlystna människa.

Jag litar inte på honom.
Det gör heller ingen annan.
Denna manipulativa narcissist.
Det enda han tänker på är glädjen i känslan av att få trycka ner, den han påstår sig ha älskat.
En sådan människa älskar inte någon annan än sig själv.

Det är hårda ord jag skriver här men vartenda ord är sanning.

Hörde i veckan hur personen ifråga hade röjt runt på en buss i stan i vrede över någonting, som inte passade honom.
Som vanligt, med andra ord.
Allt löses med våld enligt honom tydligen.
Med våld får man sin vilja igen tror han...

Det finns underliga individer på vår jord.Tyvärr hamnade min dotter hos en av dessa.

Rättvisan skall segra!!