Jag är i stunden så oerhört tacksam över att kunna kliva upp ur sängen.
Gå utan att hålla i väggarna till badrummet.

Ta mig en lång skön dusch och riktigt njuta av den.
Tvätta mitt långa hår och sätta i den balsam som måste i för att få en borste igenom sedan när det är dags att få ordning på stråna.

Allt detta kan jag göra utan att vara helt slut efteråt.

Visst tar det kraft nu med, men jag kan kliva ur badkaret utan att vara rädd för att stå på öronen av matthet i knäna eller spdan yrsel att rummet gungar likt en båt på sjön.

Nu är jag bara medtagen en stund efteråt.
Men då passar jag på att i lugn och ro, torka mitt hår med handduken och hålla mig i övrigt stilla på soffan.

Att vara hindrad i sin vardag utav en hälsa som sviktar, blir bara mer och mer vanligt hos så många människor.

Tänk då dessa människor som lever helt i en funktionsnedsättning, i olika grader för varje individ.

Hur viktigt är det inte för dessa människor att få den hjälp som är nödvändig, för det dagliga livet och möjligheten till ett drägligt liv.

Det är där mitt nya arbete består i bla om jag väljer att ta steget över.

Boendestödjare för människor i vårt samhälle som har funktionsnedsättningar.

Det vill jag jobba med.

I mitt yrke som bussförare och i befattningar jag haft igenom åren som Trafikledare och Personalplanerare, har jag arbetet så nära mina kollegor och medmänniskor.
Det har jag trivts med väldigt bra.

Jag har träffad en strid ström av olika personligheter i mitt dagliga arbete.
Främst då jag körde buss på Västerås Lokaltrafik.
Där visste du aldrig vad som väntade då du stannade på en hållplats och öppnade dörren.
Där lärde jag mig att läsa av människor och där var jag dagligen i kontakt med människor som bar på olika former av funktionsnedsättningar.

För mig en intressant utmaning och min nyfikenhet för den lilla människan väcktes där redan, för många, många år sedan.

Jag vill prova denna del av vår värld.
En värld som så många vänder ryggen till och blundar för idag.
I den stress och hets som präglar vårt liv idag, har dessa människor väldigt svårt att hänga med i tempot.

Kanske kan jag finnas som en stödjande hand i deras vardag.

Kanske kan jag tillföra något i det stora hela....

Nu är det Torsdag morgon och i eftermiddag 2 veckor sedan jag åkte in akut med min hosta, då jag inte längre fick luft längre.

Tiden har gått snabbt.
Framförallt den första veckan, som jag i stort sett sov bort.
Sov i snitt 15 timmar per dygn.
Natten först och sedan i soffan på dagen, i flera omgångar.

Hemsk vecka!
Så ont i luftrören och svalget.
Hemsk hjärtklappning, yrsel och kaos i hjärnan.

Nu känner jag mig annorlunda.
Hostan är tillbaka vissa stunder.
Tar inte Cocillana mer än om det behövs till natten.

Yrseln har minskat men jag är väldigt ostadig ännu.Det medför att mitt liv begränsas oerhört.
Bilkörning är endast möjligt timmarna efter jag sovit nattens sömn.
Sedan ökar yrseln med dagen.

Orken återvänder pyttesakta dag för dag.
Första veckan låg jag ju mestadels.Gick på toa, duschade och fixa mat till mig och Ville.
Sedan var jag slut.

Nu gör jag mera.
Blir rastlös fast jag är så orkeslös.
Irriterad på att krafterna tar slut så snabbt.
Funkar väl till 30% kanske, mot normalt.

Inandet i huvudet är riktigt jobbigt ibland.Främst efter fysisk aktivitet.
Yrseln med som en trogen följeslagare.
Måste nästan vara blodtrycket som spökar då.

Mycket tv tittande blir det.
Prat och kel med Ville.Han vakar inte över mig på samma sätt längre, utan pysslar med sitt.
Det är så skönt att ha honom här.
Slippa vara helt ensam.

Pratar med min bästis i telefon, långa samtal mest varje dag.
Hon fick nu äntligen läkarvård mot sin influensa.
Tur det!
Innan det gick ner och blev lunginflammation för henne.
Älskade vän!
Lider med dig då du varit så sjuk.
Hoppas det nu vänder och du snart är på benen igen.

Pratar mycket i telefon och även på messenger med min älskling.
Han har fullt upp med sitt.
Föräldrarna, jobbet och allt annat runtikring.
Han är en envis, seg man som inte ger upp i första taget när han ger sig in i något.
Håller tummar och tår att hans hälsa håller!!
Även han bränner ljuset i bägge ändor och har gjort det ett bra tag.

Igår tog jag mig faktiskt ut en kort sväng med bilen.
Hittade en matta jag så gärna ville köpa tidigare, men som var för dyr för min plånbok, nu för 200:- på Blocket.
Kände att den var bra och känslan var rätt.
Jättefint skick, som ny.
Från ett rent och prydligt hem.

Bilen hade packis på rutorna och krävde skrapning av rutor en lång stund, innan jag kunde rulla iväg.
Jättetrött i armar och händer.
Satt en stund helt stilla i bilen och vilade, innan jag åkte.

Halt som såpa på vägarna.Vilket gjorde att trafiktempot var väldigt lågt.
Perfekt för mig som inte fixar rusning just nu.
Blir då yr och konstig.

Köpte mattan, handlade på Hemköp och sedan hem.
Ner i soffan en stund innan jag mäktade med att göra något.

Fixade gofrukost.
Sedan var det softa några timmar.Inget annat val, för krafterna fanns inte.

Dagen gick.Småplockade lite härhemma.
Sov en stund.
Mattan pryder sin plats

Jag är så glad när det inte behöver vara dyrt för att få det fint och hemtrevligt.

Älsklingen ringde mig på väg till sitt arbete.
Vad jag längtar efter honom!
Min äldsta dotter hörde av sig och vi pratade en stund om det jobb jag kommer att prova på framöver.

Bokade ett möte med min chef på måndag för att prata om just detta.

Jag är beredd att satsa på att byta branch om det inte inom en snar framtid, blir en struktur och ordning där jag nu jobbar.
Finner mig inte i stress och oro.
Det är livet alldeles för kort för.

Var naturligt trött när kvällen kom och lade mig vid 22 tiden.