Nu när jag inlett min 13 dagars diet så innebär det också att mitt kaffeintag minskas rejält.

Jag är ju en riktig kaffekatt.Minst 5 koppar/muggar per dag i vanliga fall.
Nu får jag ta en kopp till frukost och sedan inget mera.

Vissa dagar inget kaffe alls.

Konstigt nog gav det ingen huvudvärk under gårdagen.Fast jag fuskade ju förstås och tog mig en liten kopp på eftermiddagen.
Men ändå...det är ju en stor minskning.
Får se hur det går idag, om jag klarar mig med denna kopp.


Ligger just nu i sängen och njuter av den enda koppen.
Ville katt har placerat sig på min mage och tvättar mina handleder och händernas översida.
Han spinner stilla och blundar under sin tvätt.
Väldigt rogivande.

Kaffe är för mig den enda "drog" jag tillåter mig.
Jag dricker ingen som helst alkohol och inte heller röker jag.
Känner att alkoholen förstör så mycket mera än den gör nytta för mig.

Det skall bli intressant att se hur jag kommer att reagera i kroppen av dieten.
Den är ju bra för det är ju inte frågan om att svälta sig.
Intaget är helt enkelt byggd på att det nästan helt är avsaknad av kolhydrater och fett.
Mycket protein.
Fett finns förstås i yoghurt och även skinkan.Men det är så litet intag att det mest är för att hitta balansen så kroppen börjar efter några dagar att ta av de egna fettdepåerna.

Den dagen det händer och vänder, den är jobbig.Jag brukar vara ganska trött och matt.
Sedan vänder det och jag blir jättepigg och lever helt normalt.
Extra energi skjuter till och säkert är det från de kilon som jag släpar omkring på som jag vill bli av med.

Jag är ju inte pigg alls annars nu så vi får se hur effekten blir denna gång.

Just idag har jag inga måsten heller, utan kan ägna mig åt det jag känner för och orkar.
Hade tänkt att fortsätta plocka upp stjärnor och adventstakar.
Det är ju advent snart.
Köpte ljus igår så jag kan greja till ett par adventsstakar för levande ljus.

Är ju inte så förtjust i mossa som är så brandfarligt så vi får se vad det blir för skapelse istället.
Visst kan man köpa mossa som preparerats men jag är inte så sugen på att lägga ut de pengarna.
Finns ju nötter, stenar och annat som alternativ.
Får väl bli ett blogginlägg om detta senare idag.

Mår just nu i stunden hyfsat.
Det tjuter i öronen, från högt blodtryck troligtvis.
Hoppas på att snart få en mätutrustning på mig som mäter trycket under 24 timmar.

Funderar på att ta mig en kortare promenad idag.Komma ut i friska luften.
Inte så jag kör slut på mig men åtminstone ett par kilometer.
Vi får se, vad jag känner för och orkar.

Kaffet är jättegott och den njuter jag av grymt i stunden.

På Söndag är det Första Advent.
Då vill jag till kyrkan.
Det är något jag saknat under den heltiska tid som varit.
Har jobbat så mycket söndagar så kyrkobesök har inte varit tänkbart.
Eller så har jag varit så trött och slut att vila fått gå före kyrkan.

Känner att den biten också måste förändras, för mitt välbefinnande.
Jag älskar ju kyrkans atmosfär och närheten till vår skapare i kyrkorummet.
Detta påverkar ju inte min gudstro på minsta vis, då jag bär min tro i mitt hjärta och min själ.

Bönen finns inom mig, likaså vördnaden för livet, som är den viktigaste biten i tron.
Att ha den inre sinnesron i gudstron är för mig viktigast.Veta vart jag står i min tro och hålla mig till detta.

Sen att jag kör på i livet och missbrukar min egen hälsa...där kommer jag lite på villovägar.
Det är en förändring som måste till från och med nu och här.
Utan min egen hälsa så är det mycket av mina drömmar som går i stöpet och det tillåter jag inte.

Kaffet är nu urdrucket och Ville fortsätter sin tvätt av mig.
Nu får halsen sin del.
Han själv är helt avslappnad på min mage och bara njuter av närheten till sin mormor.

Gick ju och lade mig väldigt tidigt igår och det resulterade i att jag vaknade i en känsla av saknad.

Är ju så van att prata med min älskling i telefon, när han åker hem på natten från jobbet.

Såg att han försökt ringa mig efter jag somnat igår kväll.

Jag var verkligen trött och är det även nu.Ligger och läser lite artiklar som är intressanta.Om kvinnors sexualitet, vad vi behöver för att kunna njuta.
Trygghet och värme är en stor del och det får vi av en partner som ger oss detta.
Då njuter vi fullt ut, avslappnade, bortkopplade från oro och annat som stör.

Likaså läste jag om introverta och extroverta människor.
Jag misstänker att jag håller på att förvandlas till en introvert person mer och mer, då jag inte har någonting emot att vara ensam.
Jag har inget behov av att ständigt ha andra människor omkring mig.

Samtidigt så längtar jag väldigt efter den dagen då jag får ha min älskade nära.
Jag vet att vi bägge är individer som är i behov av egentid och det kommer vi att inrätta oss i från första stund.
Samtidigt vill vi båda ha en trygg grund, vilket vi redan börjar få i varandra.
Någon att lita på fullt ut i alla lägen.
Att bara vara vi kommer att betyda så oerhört mycket.
Vi går in i detta steg för steg.

Känner också att mitt intresse för människan och alla dess egenskaper bara växer.
Så det kanske blir iallafall att jag kommer överge mitt nuvarande yrke och ger mig in i socialpsykiatrin, vi får se.
Jag faschineras mer och mer av hur olika vi är och samspelet emellan oss.Eller rent av, avsaknaden av samspelet hos vissa individer.

Vad som sker när vi möter människor med funktionsnedsättningar.
Hos mig väcker dessa individer en nyfikenhet och en känsla av att vilja förstå bättre.Kanske göra deras värld enklare så deras existens får ett värde.

Att möta den vanliga människan i min arbetsroll idag är ju också givande, många gånger.Men på något vis så förutseende och då enahanda i längden.
Jag vet vilka knappar jag skall trycka på för att få en medmänniska att må bra och känna sig trygg i stunden.
Det är för enkelt för mig, ger ingen känsla av utmaning längre.

Då behöver jag komma vidare...

Jag är ju en människa som tycker om struktur och trygghet.Men den får inte leda till tristess.
Den är en grund som bär allt det andra som jag vill utforska, bli utmanad av.
Jag behöver ett visst motstånd för att trivas.
Livet får inte vara för lätt, det är jag inte van vid.

Lugn och ro i privatlivet med en skön flexibilitet och nya mål är det ultimata.
Jag vill inte stanna upp då livet är en ständig utveckling, utmaning och en njutning i sin brokighet.
En fast grund att stå på är en nödvändighet.
En trygg botten liksom, dit jag kan återvända och bara vara den jag är, bli accepterad och älskad.

Jag är ju ingen stilla person.
Vill ständigt prova något nytt och är nyfiken på vad som döljer sig bakom hörnet.

Vi får se :)
Morgondagen har säkert svar att ge vilken väg jag kommer ta i yrkeslivet.

Min kärlek vill jag ha i mitt liv, det är då säkert och jag längtar ständigt efter honom.
Höra hans röst i mitt öra i våra långa, många telefonsamtal.
Se hans älskade, glada ögon se på mig, hans hand på min min och den gemenskap och trygghet vi känner i varandras närhet.
Helt underbart!