Igår när jag jobbade, ringde en kvinna som ville komma och se på min lägenhet.
Hon kunde tydligen få den 1/5 om hon ville.

Hoppet tändes hos mig direkt att jag/vi kan flytta tidigare till trean våran, på stan.

För detta skulle renoveras, var det ju sagt, innan hon skall in och sånt behövs ju tid till.

Vi bestämde att hon kommer på Onsdag kväll, efter sitt arbete.
Enda gången som passade med våra arbetstider.
Bra få det gjort så snart som möjligt.

När jag trött och hungrig, landade hemma efter en rask promenad, så ringer Avorum, de jag hyr utav.
Jag fick frågan om jag kan tänka mig att flytta tidigare än tänkt.
Självklart! Detta hade jag redan nämt för dem tidigare.
Passar toppenfint för våra planer.

Så denna lya skall jag lämna in nycklarna senast 1/3 klockan 12.
Meddelade älsklingen detta och vi kom överens om att ta trean en månad tidigare.
Mejlade vår nya hyresvärd detta.

Nu är det snabba ryck framöver.
Älsklingen behöver vara ur sitt innan Januari månad slut.
Blir perfekt att ta över hans saker direkt till det nya.
Bara i ett lass köra dit allt och sortera upp vartefter.
Sedan har vi Februari på oss att flytta mitt bohag dit vartefter, i ett lugnt tempo.

Båda jobbar vi ju heltid och har en massa annat i livet att stå i, så denna lösning blir toppenbra.
Vi bor i detta sålänge vi behöver och flyttar sedan över möblerna i ett nafs.

För mig blir detta jättekul.Jag som älskar planering.
Kommer att ta över saker dit, lite i taget och plocka in på plats.
Så den dagen möblerna körs över så är det bara att börja bo.
En hel del kommer att vara på plats redan.

Så spännande tid vi har framför oss.

Lite för mycket har hänt, alltför snabbt nu på kort tid, så min hjärna har lite svårt att hänga med.
Det påverkar min sömn känner jag.
Somnar helt utmattad och vaknar efter några timmar och hjärnan spinner igång direkt.
Den lägger pusselbitar och vill igång med allt.
Jag i ett nötskal.
Behöver någonstans i detta, vila hjärnan och det gör jag i körningen på jobbet.
Mellan Västerås och Arlanda ges den möjligheten.
För det enda jag gör är ju att fint och försiktigt, förflyttar mina kunder mellan två destinationer.

Är det mycket att göra så vill jag agera snarast.Gillar inte att vänta om det är något jag kan påverka fysiskt.
Jag kommer redan idag att börja smått att packa.

Pratade med min yngsta dotter igår och hon vill gärna ha golvet från balkongen.Det som jag plockade ihop och tvättade upp i höstas, då jag trodde att jag måste flytta härifrån.
Bättre att golvet landar hos familjen än hos okända.
Det måste bort hursom.
Dyrt att köpa nytt.

Efter flytten härifrån har jag ju städningen kvar och det tar ju sin tid och kraft.
Behöver inte detaljstäda då det ändå skall renoveras.
Blir en hel del ändå

Livet går framåt nu och det i en rejäl fart, efter lång och jobbig väntan.
En väntan som helt klart varit värd.

Jag känner mig väldigt glad inför allt som händer och det gör också att jag orkar tempot som råder.

Älsklingen har mycket att ordna med på sitt håll.Saker som skall iväg och lagras, som inte han skall ha.
Lägenheten måste ju tömmas därborta också.
Det är inget jag har del i utan den biten får han och x:et ordna med.
Jag är inte intresserad av deras bodelning.
Den har inget värde för mig alls.Jag har mitt och det skall han och jag leva i sedan.
Skapa vårt eget, gemensamma.

Det enda jag värnar om är hans välmående och hälsa.

Framtiden är våran

Hade fridag igår, från jobbet.
Kändes skönt att inte hasta iväg någonstans.
Vaknade tidigt och bestämde mig för att gå upp, så jag inte skulle ha så svårt att jobba tidigt nästa dag.

Mat åt Ville katt och kaffe åt mig själv i sängen.Låg och funderade över det som behöver göras framöver.

Gick upp och tog på träningskläder.Kutade ner och bokade tvättid.
Fick en direkt på morgon så det var bara att plocka ihop all tvätt och gå ner med allt.
Startade två maskiner.
Tog sedan en powerwalk med inslag av korta jogg, till jobbet och levererade pepparkakor till fikat där.

Sedan en extra runda innan jag landade hemma igen, lagom för att ladda om tvättmaskinerna.
Upp till lägenheten och hängde upp tvätten.
Fixade med en sen frukost.
Diskade en stordisk.

Bar sedan ut saker från källaren som skulle kastas, till bilen.
Ladda nya tvättmaskiner och bäddade rent i sängen.
Körde 6 maskiner tvätt totalt.

Plockade isär tv möbeln som jag skickat ut på balkongen.
Bar ut den i bitar ut till bilen.Där det redan var en massa annat.
Körde allt till återvinningen och kastade.Skönt få det gjort.

Åkte sedan till Statiol för att tvätta Emil V70 och det visade sig att jag hade en gratis tvätt att inkassera :)
Så det blev en tvätt värd 200:- som jag fick.

Emil blev jättesnygg.Tog bilder som jag sedan lade ut på fb för att ge en hint om att han är till salu.

Kom hem väldigt nöjd
Hade tidigare varit i kontakt med olika instanser för att lösa mitt billån.
En kollega tar hand om försäljningen av Emil.
Jag vägrar hålla på med sånt.
Sälja bil är hemskt.
Jag blir bara arg och ledsen på folk.

När kvällen kom så tog jag en välbehövlig dusch.
Åt blodpudding och fixade sedan mat åt min käresta som kom hem och åt på sin rast.
Skönt att träffas en kort stund.

Min älskade V70 ska snart vidare till nytt arbete och ny husse eller matte.
Han behövs inte hos mig mera då jag om ca 2 veckor blir sambo och det flyttar in en Saabfröken istället.

Känns lite jobbigt då han är jättefin och en bil som jag önskade under många års tid.
Vi fick 2 år tillsammans iallafall och det känns bra.

Har nu börjat förbereda den praktiska delen av försäljningen, men också den mentala.
Bilar blir familjemedlemmar för mig.

Söndagen började med promenad till jobbet.Kallt rejält igen, -16 när jag gick hemifrån.
Fick ett frysskåp till buss.
-5 invändigt när jag startade upp den.

Drog igång värmaren och lät motorn stå igång medans jag gjorde mig klar för dagens arbete.

Hade redan första turen mycket kunder till Arlanda.
Härlig tur med vackert snölandskap och solsken.Hörde hur kunderna njöt också, av min färdväg längs vintervägbanor.

Jag vill inte jaga fram längs de stora vägarna med vägsalt och skit sprutande ikring hela tiden och torkarna vispande framför ögonen.Spolarvätskan skvalande ständigt.

Jag föredrar en stillsammare, vackrare körning längs vägar som är vita av snö och ingen trafik.Det bjuder jag mina resenärer på.
Uppskattas väldigt och dessutom kommer vi oftast fram till Arlanda tidigare än längs de stora vägarna.

Jag hade vägarna för mig själv ända fram till Sigtuna där jag fick första bilen framför mig.
En njutfull tur som gjorde att jag återigen kände glädjen över detta arbete.
Den känslan var borta helt igår då jag var i sådan stress av att inte klara av att hålla tiderna.

Gick i tid från Arlanda också.
Mycket kunder tillbaka och mängder med bagage.
Några minuter sen i Västerås.Det är svårt att komma i tid med våra tajta körtider.

Släppte av alla som tackade och var så nöjda över min körning.
De berömmer mitt lugn och fina, jämna och mjuka körning längs de krokiga och smala vägarna.

Som en man sa: Ett äkta proffs :)
Gjädjer mitt hjärta att höra sådant.

Hade kort rast så jag sökte plats att ställa bussen.Fullt på våra platser som är till för sådant.
Körde runt cityrungen och ställde mig utanför Vasaparken på en hållplats som Axelssons använder dagtid för ABB körningar.

Stod där och intog min macka och kaffe.Gick noga igenom bussen först innan färdskrivaren ställdes på rast.

Satt och pratade med min älskling på messenger.Han hade hjälpt sin mor idag på förmiddagen.
Vad skulle föräldrarna göra utan honom....

Körde sedan en sista tur till och från Arlanda.Mycket kunder och specialbagage som tex en surfingbräda :)

Klarade körtiden då också tack vare att jag i Västerås kunde köra fram i god tid och lasta.
Så allt var klart innan avgångstid, ingen stress.

Jag ser ju hur kunderna också blir stressade och uppjagade när vi kommer farande med bussen i sista minuten eller tom efter avgångstid.
Allt blir bara jobbigt då längs hela färden.Så onödigt!
Kostar bara bortkastad energi.

Fick mycket kunder i Enköping också och jag förberedde med att ha ett nära tillgängligt bagageutrymme tomt för dem.Snabbt och smidigt.
Iväg nästan i tid.

Halvfull buss blev det hem också.
8 bokningar och det slutade med att jag hade 23 i bussen.Sånt är kul :)

Blev avlöst av kollega i Västerås.Tog depåbilen till depån.
Hann ringa mitt hjärta som var på väg till jobbet medans jag tog en kaffe och macka innan min dotter och lillan hämtade mig.
Vi åkte till Willys och handlade.
Bara sånt jag behöver för att ha mat fram till lön.

Håller i slantarna nu för det blir inte mycket att leva av när jag bara har sjuklönen att använda.
Tar ju ett tag innan jag jobbat ikapp mig igen lönemässigt.
Man har inte råd att vara sjuk!

Kom hem trött och frusen.
Tog ett varmbad efter att ha checkat av så kärestan kom fram till jobbet.Det hade varit stopp på E18 som vanligt.

Åt efter badet och satt sedan i soffan och drönade tills det var dags att sova.Var jätterött.
Hade ju varit vaken sen 3 på morgonen, uppjagad efter stressen dagen innan.

Nu är det Måndag morgon och jag vaknade tidigt.
Valde att gå upp så jag har rätt dygnsrytm inför kommande dagar.
Ledig idag men hag börjar 3.57 imorgon igen.

Många, jobbiga, intensiva arbetsdagar avverkade.
Älsklingen tog hand om alla igenomskitiga bussar inatt.Ingen hade ju rengjort dem på många dagar.

Lördagen känns i både kropp och knopp, det vill jag lova.

Började dagen med en rask promenad till jobbet efter alla de vanliga morgonbestyren.

Såg på listan och i datorn att jag skulle ta ut buss från depå.Den stod snötäckt och iskall ute på gatan då jag kom pulsande i den nyfallna snön.
På med värmaren direkt efter jag tagit mig in.Den hade tappat luften i dörrar och bromsar.

Minusgrader inne.
Efter mycket bök och stök med allt så fick jag igång den, åkte ut för att värma upp den till min kommande tur.
Körde runt lite.
Innan dess fick jag lov att fylla på med toapapper och annat som saknades i bussen.In med tidningar och plocka bort skräp efter den som ställt den kvällen innan.

Vid ankomst Resecentrum visade det sig att jag skulle lösa av kollega där som redan hade buss.
Kontakt trafikledningen som lät meddela att det var fel på våra scheman denna dag.
Jag skulle haft förarbyte med depåbilen.Inget stämde.

Bytte snabbt plats jag och kollegan och jag kom iväg i tid.Med många resenärer och mängder med bagage
Han hade lastat klart den godingen..

Det var bara tur att jag var ute i god tid med min buss ner.Såg i datorn att jag skulle ha mycket kunder så därför var jag noga med att komma extra tidigt, slippa stressa.

Rullade på mot Arlanda på de oplogade vägarna.Riktigt halt och obehagligt.
Valde lilla vägen som vanligt då det tydligen skett olyckor längs de stora vägarna, i vanlig ordning.

Kom till ett oplogat och snorhalt Arlanda i bra tid trots allt.Säkert tack vare vägval.Vinterväglag men väldigt begränsat med trafik.
Folk undviker småvägar vid halka, till min stora lycka.
Körningen är ju aldrig några problem utan det är allt annat som rullar omkring, osäkert och hindrande som skapar våra problem.
Bussen kommer fram i alla väglag.

Kort stopp på Arlanda.
Städade ur bussen från alla frukostar som ätits i den.
Mycket blev det.Idag var bussen hyfsat ren i övrigt.

Körde fram i god tid för nästa vända.
Över 30 resenärer åter och så denna hutlösa mängd med bagage.
Knökafullt i alla utrymmen.
Åter Västerås samma väg.
Tungan rätt i munnen och ingen tid för annat än järnet hela vägen.
Full koncentration och skärpa, varje sekund.

Rörigt på Resecentrum med bussar överallt.Sinkad där innan jag kunde komma fram till förarbyte, avlastning och hjälp till kollegan att komma iväg snabbt.Stängde hennes luckor innan jag själv åkte mot depån med bilen.

Våra körtider är vidriga!
Stressen hänger som en tungt ok över våra axlar ständigt.
Ingen tid över till någonting, utan det är bara att ösa på i ett.Allt hänger på sekunder.
Kände hur jag hade bitit ihop mina käkar hela resan, i ren stress för att hinna i tid.

Försökte lugna ner mig i depåbilen till min korta rast.Kände hur det dunkade i tinningarna på mig.

Väl på depån fick jag lov att kontakta trafikledningen igen, så nästa byte blev rätt.Fel i körschemat igen.
Kollade min kärestas körning också.
Drog igång värmaren i hans buss som stod likt ett frysskåp på gården.

Det visade sig när han anlände en timme senare så var värmaren avstängd och minusgrader i bussen.
Så den hade stängt av sig självt...

Hörde ju hur värmaren gick medans jag kastade i mig min mat.Snabbt iväg till förarbyte igen.Hann ha 25 minuter rast.
Ner till Resecentrum och löste av försenad kollega.Lastade nästan 20 resenärer igen och iväg 10 minuter försenad från Västerås.

Ännu halare ute på vägarna nu och dessutom tät dimma pga väderomslag.
Kämpade på.lastade flera i Enköping som löste biljetter med kort på bussen.Krångel med detta.
Icke kunniga på varken svenska eller engelska.
Förseningen ökade på med 5 minuter till.

Kom på mig själv med att jag knappt andades när jag försökte ta mig fram längs vägen.Långsamma, räddharade bilister överallt.Olyckor.Blåljus och hinder.
Kom så till Arlanda 5 minuter efter den tid jag redan skulle avgått därifrån.
25 resenärer stod och väntade på mig redan när jag lastade ur dem jag kom med.

Körde så runt direkt för att genast lasta på nytt.Inget toabesök, inte en sekunds återhämtning....
Frågor, småspydiga kommentarer, kortbetalningar och inlastning av kollosala mängder bagage igen.
Kände hur min stressnivå låg på varningsläge illröd...det tjöt i mina öron!

Fick lov att klippa av folk i diskussioner om min försening, ge info att jag kommer berätta för alla så fort vi kommit iväg från Arlanda, att varje fråga och svar i stunden bara tog av vår dyrbara tid.

Gahh...hade svårt att hålla mig snäll och trevlig.
Tiden gick och jag jobbade på allt vad jag bara klarade och det vill säga, full fart.

Iväg från Arlanda nästan 20 minuter sen.Förklarade läget i microfonen om förseningen och det hördes suckar och stön om tåganslutning i Enköping som hängde på minuten att hinna med.

Jag ifrågsatte för mig själv varför man bokar så tajt så problemet läggs på våra axlar som bussförare.Så dumt!!
Folk har så bråttom överallt och ingen vill vänta en minut extra någonstans.
De väljer hellre att lägga allt ansvar på oss och sedan skälla när vi inte klarar detta.
I detta krävs också att vi skall köra med 100% ig säkerhet och dessutom med ett strålande leende i ansiktet.

Vi får absolut inte visa stress utåt och heller inte försvara oss vid verbala påhopp från kunderna.

Tacka sjutton för att bussförare är en bristvara idag och värre blir det.
Vem vill jobba under denna press hela tiden?!

Pinnade på så gott det gick.
Färdvägen var som mjölk till stora delar.Dimman låg tät där i mörkret.
Fruktansvärt halt överallt!
Blåljus, plogbilar, långsamma bilister, avvåkta bilar längs kanterna...

Pjuh...landade i Enköping 20 minuter sen.Lastade ur tågkunderna som precis skulle hinna med sina anslutningar.De var glada och tacksamma.Tog på mera kunder mot Västerås från Enköping.

Snabbt vidare till Västerås och nästa anslutning.888 mot Örebro Karlstad.
Var i kontakt med Trafikledningen och fixade allt ändå i tid.
Hann till Västerås mot alla odds. 5 minuter innan 888:ans avgång.
Dimman hade lättat på E18 och jag kunde gasa fullt.

Hade under resans gång givit info i micken om tidsläget och allt.

Fick mängder med beröm överöst över min körning, hantering av bussen och goda information.
En äldre dam kom fram och tittade glatt på mig och sa strålande åt mig....Va fin du är! Du är sååå fin :)
Det var hennes sätt att tacka.

När jag lastat ur, stängt luckor och dörrar så satt jag bara och skakade av all stressen inom mig....herregud!
Är detta värt allt??
Kändes som jag skulle gå sönder.
Plockade och städade i bussen medans jag lugnade ner min rusande puls och dunkande hjärta.

Hällde upp en kopp av det kaffe jag skulle behövt på Arlanda redan.Kände hur kissnödig jag var, gjorde ont i magen.

Mina resenärer kom fram som de skulle....men till vilket pris?!!
Jag var helt färdig...

Ifrågasätter återigen mitt yrkesval...
Är det dags att sadla om efter 32 år i yrket?

Hur mycket mera klarar min hjärna och kropp??

Vi får inte förutsättningar och verktyg längre att sköta vårt jobb...
Allt är en jakt på tid och pengar...
Till priset av vår hälsa

Det känns verkligen härligt att jag fått igång min kropp igen såpass att jag kan vara ute och gå en hel del.

Igår Trettondagen, gick jag till och från jobbet, två gånger, då det var delad tjänst denna dag.

Sista turen gick från Resecentrum 15.30 och jag hade en stort gäng resenärer med mig.
Många barn, så det var ganska stimmigt i bussen. De var trötta och otåliga.Hade kommit från anslutningsbussen från Karlstad, Örebro, så de hade redan rest ett bra tag i buss.
Fullt förståerligt.
Körningen gick fint, trots att det var väldigt halt på sina ställen, då det kommit ner lite snö som lagt sig på vägbanan.

Ett mindre gäng fick jag tillbaka.
Lämnade över min jättesmutsiga buss till väntande kollega och åkte själv till depån.

Gick hem i ett hårt tempo då det blåste kallt.Inte mer än -5 men blåsten gjorde det kallare.
Tur jag hade mina gosvantar och pannbandet, öronmuffarna.

Kom hem trött och väldigt nöjd med dagen.Fick ihop 7.5 km denna dag.
Snabbt i duschen för jag måste få håret torrt innan läggdags.
Klockan var redan 20.00

Fixade mig gomacka med leverpastej och färskgurka.
Pratade med älsklingen på messenger.Han var jättenöjd med sin träning på gymet som ger fint resultat och han slog sitt eget personbästa på bänkpress 172 kg.

Bra jobbat min älskling!

Han är ju en sliträv denne härliga man.Jag är så glad att någonting går hans väg, då det är så mycket stök med en del individer ikring honom.
Fattar inte att han orkar med det emellanåt.
Han är stark i både psyke och fysik.
Det ställs krav på honom som är helt makalösa.
Förstår inte hur en del människor tänker.De har inte fått lära sig att ta ett eget ansvar för sitt liv och sina handlingar.

Allt skylls på andra och anklagelserna haglar när mitt hjärta inte ständigt finns och ställer upp, hjälper till och ordar upp.
Tur han har sin träning att ta ut tankar och känslor på.

Båda gillar vi ju att träna.Han i styrka och jag med min löpträning, jogg och powerwalk.

Vi ska skriva in oss på samma gym här i stan när han flyttar till mig om några veckor.
Jag behöver få en fast plats med min träning.
Min älskling är inte så glad i att jag är ute och tränar sena kvällar och tidiga mornar.Han är rädd att jag skall råka illa ut då det är så mycket knepiga människor ute i stan.

Jag ska se till att beväpna mig med någon spray så jag har skydd om något händer.Kanske blir han tryggare då.

Det är hemskt så det har blivit att vi inte kan röra oss ute trygga längre.
Har ju hört om flera attacker ute just mot tränande kvinnor och tjejer.

Idag vaknade jag straxt innan 6.
Låg kvar en stund och lyssnade på tystnaden, så skönt.
Sedan hördes plogen ute på vägen så jag förstod att det snöat inatt.

Gick upp, fixade kaffe och lunch/frukost med till jobbet.Gav Ville katt hans frukost.
Sitter nu i sängen och njuter av kaffet.
Laddar inför den kommande dagen.
Ska straxt göra mig iordning för att återigen gå till jobbet.

Ska ta ut buss från depån så det är bäst att vara ute i god tid för den står säkert iskall och troligtvis ostädad från igår.
Det har blivit så hos oss.
Vi får vara glad om bussen är tankad....

Min älskling ska inte ständigt vara i tvätthallen och när han inte är där så fungerar inte mycket kan jag säga ärligt.
Jag hoppas han kommer ifrån detta slit helt snart.Han är bussförare och ingen som skall slita livet ur sig med busstvätt och städ.
Det kan var och en göra med sin egen buss varje kväll den kommer in i garage.Svårare än så är det inte.

Nu full fart in i den nya dagen :)

Igår kväll när jag slutade jobbet vid 22.15 tiden så var det jättekallt.
Såg att det ökade i graderna men hade nog inte riktigt räknat med den bitande kyla jag hamnade i.

Jättetrött var jag dessutom då arbetsdagen blev riktigt lång.
Bråttom hem för det var inte mycket till dygnsvila, innan nästa arbetsdag började.

Hann gå några hundra meter när det kändes som öronen gick sönder, det nöp så av kylan.
Fingertopparna på samma vis.
Skyndade på allt vad jag förmådde.Joggade stundtals för att hålla temperaturen uppe i kroppen.

Kom så hem alldeles stelfrusen.
Kände inte öeonen längre och fingrarna så stela att det var fullt sjå med att låsa upp dörren.

Riktigt otäckt!
Visste inte hur fort jag skulle komma ur de iskalla kläderna och i en morgonrock.
Efter en stund, gjorde det jätteont på öronen och händerna.
Fingrarna sprängvärkte...

När allt tinat upp och jag fått i mig varmt te så såg jag att termometern visade på -21
Tack sjutton för att jag frös!

På dagen när jag gick till jobbet var det -10 och det kändes bitande kallt.

Efter en kort natt var det då dags att bege mig till jobbet igen.
Mätaren visade på -18 och jag tänkte först se till att få fart på bilen och ta den till jobbet.

Men sedan tog jag förnuftet tillfånga.
Jag ville ju gå till och från jobbet.Behöver träningen och även spara pengar.

Så det blev underställ på under uniformsbyxorna.
Luddigt pannband, öronmuffar och mina fluffiga handskar.

Det gick toppenbra!
Traskade på i ett bra tempo och tig bilder på den vackra morgonen.

Riktigt kall och härlig morgon.
Löste av kollegan på Resecentrum med en varm depåbil och han kom med en go Scania.
Härlig resa till och från Arlanda med glada, goa och nöjda resenärer.

De tackade så gott för en fin resa.

Blev så avlöst i Västerås igen.
Långrast.
Gick hem igen och fixade mat.Diskade och åt.
Vilade på soffan och pratade kort med älsklingen på messenger.

Ska straxt iväg igen.
Går till depån och kör en vända till och från Arlanda.

Vaknade 7.30 denna kalla, vackra Torsdag.

Arbetsdag...
Men jag ska inte börja förrän 12.50 så det fanns tid att hinna göra annat innan.
Intog mitt kaffe och bloggade innan det var dags att snurra igång den aktiva biten av dagen.

Ute var det -12 grader och jag såg att det blåste en del ännu.

Bestämde mig för att gå ner i källaren med det julpynt som var kvar och börja gå igenom de grejer och lådor jag har därnere.
Allt måste komprimeras för det förråd vi har på Katrinelundsvägen är begränsat i storlek.

Bar ut sådant som skall bort, ut till bilen.Grymt kallt ute!
Frös bara på den lilla biten ut till bilen.

Bar upp kartonger till lägenheten.Annat smått som skulle slängas till miljöboden på gården.
Blev en del trappträning och även styrka då lådorna inte direkt är lätta.
Från källare till tredje våningen.

Höll på en kort stund bara för jag vet att dagen är lång innan jag är hemma igen ikväll.
Tänkte också gå till och från jobbet.

Sorterade i foton på barnen då de var små.Gamla minnen flöt upp till ytan :)
Trevliga minnen.
Hittade saker som jag inte har någon nytta av och de åkte i soporna.
Vissa grejer ställer jag fram i miljöboden så någon kan ta dem om de vill ha.

Kommer att hålla på med denna urrensning ända fram till flytt.
Så skönt att få bort gammalt då hela livet kommer bli nytt, med min kärlek i vårt gemensamma liv och leverne.

Tog mig en god frukost efter detta.
Vilade kort på soffan och satte sedan igång med att gå igenom de kartonger jag burit upp för att rensas.

Det blir en hel del att slänga.
Vissa saker ska jag checka med mina barn om de vill ha dem.

Intressant övning för mig själv att inte bita mig fast vid gamla minnen, i saker.Dessa minnen ligger fint inbäddade i hjärta och själ istället.

Har nu bytt om till uniformen.
Kommer snart att ge mig av ut i kylan för en rask promenad till jobbet.