Igår gjorde jag allt för att slippa ta tabletter mot värk och feber.

Tycker att det bara förlänger sjukdomsförloppet när jag dövar symptomen.
Det blev the, ingefära, honung och vila med sömn vid flera tillfällen. Tog bara lite nässpray då jag känner att det gärna fastnar i bihålorna.
Sista sovstunden blev två timmar på soffan.

Vaknade av att grannarna hade fest på balkongen och det lät som brudarna gjorde allt för att överrösta varann med halvhysteriska skratt.
Till och med Ville var rädd för att gå ut på vår balkong, som han älskar.
Han brukar sova på en stol där eller sitta och titta ut på trafiken.

Nu kikade han ut igenom dörren och sprang förskräckt tillbaka när skratten ekade.

Gillar inte riktigt utformningen av huset med dessa balkonger i vinkel.
Det blir lite som att den balkongen hamnar framför våran och det både känns och låter som folket sitter på vår balkong.
Jag skulle vilja sätta upp en snygg avskärmning sommartid.
Funderar på en stång och vita tunna gardinlängder som stänger insynen på ett mjukt och behagligt vis.
Ta flera längder så det blir lite ljuddämpande också.

Provar det nästa sommar.

Sedan har jag så svårt för detta med att inte visa hänsyn.
Klart alla skall leva och verka i sitt boende men måste volymen vara så hög ständigt.

Sitter vi där ute så blir det dämpade, mera normaltonssamtal än högläge på volymen.
Känns lite som vissa människor bara måste låta mycket och högt för att hävda sin existens.

För mig blev detta jobbigt igår då deras fest liksom hamnade i vårt vardagsrum med sin volymmassa.
Jag stängde dörren för att dämpa och skärma av.
Jag jobbar ju med mycket ljud, liv och rörelse ikring mig och gillar det i dessa stunder.
Men mår jag dåligt som nu så vill jag ha hemmet som fristad.

Senare drog gänget iväg, troligtvis på krogen.
Hörde ett himla liv därute igen på småtimmarna då de återvände.
Men då var vi i sovrummet med två rum och två dörrar emellan så oss gjorde det inget.

Tur det för sambon skulle upp tidigt då han har jobbarhelg.
Samma tider och skift som jag hade förra helgen.
Långa dagar och mycket jobb.
Sömn och vila blir då ännu mera angeläget.

Jag vaknade av att hostan slet i mig några gånger inatt, alldeles kallsvettig.
Somnade utmattad, straxt om igen.
Ville katt låg nära intill och tog hand om mig.

Hörde hur kärestan gick upp och jag sov vidare. Kroppen kändes som en blyklump då jag vände på mig i sängen.
Vaknade straxt efter han åkt och gick upp.
Ont i huvudet och helt igentäppt.
Värk i benen av någon anledning, riktigt sprängde i musklerna.
Hör väl till förkylningsförloppet.

Var på toa och det gjorde lite ont.
Kändes som kisset var jättestarkt, koncentrerat och det var därför det gjorde ont.
Alldeles brunt.
Hade jag varit frisk så skulle detta sett ut som en rejäl vätskebrist....

Visst, jag svettas kopiösa mängder, kallsvettas. Men jag fyller på vartefter.
Bubbelvatten, kaffe, the och lite juice.
Kanske blir det för lite... Jag vet inte.
Äter gör jag också.
Alldeles för mycket med tanke på att jag inte rör på mig mer än hemma.
Känner mig som en slöhög som inget orkar prestera.

Gick faktiskt ner till soprummet igår och var helt färdig då jag åtwrvände.
Pulsen hotade spränga hjärtat och det tjöt i huvudet av den lilla ansträngningen.
Trappor som jag normalt springer uppför

Har nu bryggt på kaffe och krypit ner i sängen igen.
Känner mig matt och frusen.
Huvudet tungt och benen värker.

Inget tillstånd att köra buss i direkt.

Viloläge idag med.
Ska fixa lite mat till oss när kärestan kommer hem på sin långa rast under förmiddagen.
Han har över tre timmar rast.
Detta gör att hans arbetsdag sträcker sig över 12 timmar idag.
Slutar vid 19 tiden ikväll och sedan börjar han straxt efter 4 imorgon.
Väldigt underlig, omänsklig schemaläggning.
Privatliv får inte existera. Det varken hinner vi eller orkar ha.

Så ser det ut för oss på Swebus.Hela bussbranchen är så söndertrasad.
Förarens värde existerar inte längre.
Allt är bara jakt på pengar och kapade tider. Stress och jagande längs vägarna....

Därför ser vi oss omkring efter annat.
Detta håller inte för oss i längden.

Nu låter jag väldigt negativ men det är så allt känns just nu.
Arbetet tilltalar mig som så.
Jag älskar att köra buss och möta människor. Det är verkligen min grej men allt runtikring fungerar så dåligt att det tar bort glädjen. Tidsjakten skapar en ångest och känsla av att vara otillräcklig.

Arbeta tider som kroppen trivs med vore drömmen.
Som för mig, tidiga mornar.
Inte eftermiddag, kväll och in på natten.
Kvällarna vill kärestan ha då han jobbar som bäst.
Nu tvingas vi in i helt fel rytm och våra kroppar och hjärnor tar rejält stryk.

Ingen har intresse av att ändra något för att göra det mera mänskligt.
Får bara tvära svar och tillrättavisningar när vi frågar om vi kan byta med varann.
Vi är inte ensamma om detta.
Flera kollegor lider av samma saker.
Jobb fel tid på dygnet.

Finns andra jobb :)
Vi byter snart.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...