Jag har på fb en sida som jag gärna läser kloka inlägg ifrån.
Den heter Utforska sinnet.
Det skrivs en hel del bra infallsvinklar på allt vad gäller livet.

Människor har sagt till mig igenom åren att jag är en orolig själ.
Må så vara att jag är det.
Men varför vara kvar i någonting, som inget ger annat än svårmod och energiutflöde, ingenting åter.

Det har så många gånger varit på det viset att jag måste passa in i det befintliga.

Att göra om sig själv för att passa in i ett förhållande eller ett arbete, tar mer än det ger.
När den egna identiteten går i bitar.
Det enda som blir kvar är en splittrad känsla och en oro som förgör.

När jag träffade min nuvarande sambo, var jag i ett läge i livet, då jag hade tagit beslutet att leva singel resten av mitt liv.
Med förhållande kraschat bakom mig, just för att jag inte klarade av att anpassa mig till det liv som fanns framför mig.

Jag var ganska övertygad om att den man som klarade av att leva med mig, inte fanns.
För jag vägrade att göra om mig helt, anpassa mig till den grad att min egen personlighet inte längre existerade.

Det kändes skönt på något vis.
Samtidigt fanns tanken att leva ensam inte var det jag egentligen ville, men i den stunden rätt.

Beslutet gav mig enorm styrka.
Jag slutade dejta och tackade nej till dem som ville ha mera kontakt med mig än vänskap.

Inrättade mitt liv med jobb, boende, träning, samt.umgänge med min vuxna barn och barnbarnen.
Jag styrde mitt eget liv helt och hållet och mådde riktigt bra i det.
Hade en struktur, god hälsa och stressfritt i det stora hela.

Men inte nöjde jag mig med det.
Jag ville uppleva mera och bytte då jobb till annorlunda körningar och bussar.
Tog i och med det in stressen in i mitt liv.
Samtidigt har jag upplevt en himla massa kul och intressant som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Under den tiden kom det också in en människa in i mitt liv, som först blev en underbar vän som jag kände att jag kunde anförtro allt.
Detta utvecklade sig sedan till förälskelse, passion och kärlek. Idag har vi bott ihop i ett år.
Min älskade sambo.

Så livet som singel är förbi och jag älskar tillvaron med min kärlek, som jag inte trodde ens fanns.

Jag är en person som inte ger upp saker i första taget men när det börjar förgöra mig som person, så ser jag till att hitta en avfart från den vägen som inget ger mig.

Där står vi båda idag vad gäller arbetslivet.
Att vara kvar i någonting som inget ger tillbaks, är inget att satsa på.

Vi har tryggheten i varandra.
Två självständiga, självgående individer som valt att vandra fram i livet tillsammans.
Vi får se vart vi hamnar framöver.
Kanske lämnar vi stan för någonting helt annat...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...