Jag har kämpat med nattsömnen i flera dygn nu då jag är febrig och hostig med värk i hela kroppen.

Kände tidigt ikväll att det var läge att krypa ner i bädden och äntligen sova.
Hostan var lugn och jag jättetrött.

Vid 20.00 tiden vaknar jag av en ringsignal.
Fattar först inte vad det är men sen hörs det igen.
Dörrklockan!
Jag väntar inte besök och definitivt inte utan att någon ringt på porttelefonen först
Min trappa är låst dygnet runt.

Det ringer igen och jag går ut i den mörka hallen och tittar i titthålet.
Utanför står en kvinna med en skrivplatta igång och knappar på den.
Ringer på igen och jag öppnar definitivt inte.
Nån försäljare förstås, vad annars.
Hur i bövelen tar de sig in i trappen som är låst??
Detta skydd har vi här för att slippa just sånt och som nu klockan 20 på kvällen.

Självklart kan jag inte somna om sedan.
Hostan drar igång och det var bara att stoppa i mig värktabletter igen mot huvudvärken som återvände.

Jag som sov så djupt och skönt.

Förbannade människor som inte respekterar portlås. Det finns en orsak att de är där.

Jag behöver få sova!!!!!!!!

Det verkar som mitt mående nådde sin kulmen inatt.
Hostade, febrig med smärtan i lederna så jobbig att det var omöjligt att ligga stilla.

Gick upp tog mig varmt the med Ingefära och honung. Det lindrade hostan en stund.
Somnade korta stunder mot morgonen.

Dagen innan var yngsta dottern och jag till verkstan och hämtade hennes husvagn.
Nu är den redo för vintern.
Vi hämtade Lillan från skolan och sedan följde de med hem till mig för att sova över.
Vi behövde varandra för att orka med matlagning och det som behövde göras.

Vi gjorde kväller tidigt.
Jag duschade och hade sedan sån frossa när håret var blött.

Natten blev en enda kamp.
Hade bäddat på soffan så tjejerna fick sovrummet.

Gick upp helt slut när Lillan skulle till skolan.
Hennes mamma körde henne. Lika trött och slut hon med.

Vad jag längtar efter att bli pigg och frisk igen.
Det är så mycket som behöver göras