Igår när jag var tillsammans med mitt Kyrkvärdsgäng på Kristinagården samt i Sakristian i Kung Karls Kyrka, insåg jag hur mycket saknaden efter det kyrkliga livet tagit plats i min själ.
Har inte insett detta förrän nu när intrycken från allt igår, sjunkit in i mig.

I allt det turbolenta som skett i mitt liv, det senaste året, självklart med egen påverkan och egna val, tagna beslut och vägval, så har min tro på Gud kommit på sidan.
Lagts liksom vilande på något vis.

Jag har inte riktigt förstått eller tagit till mig att det funnits en kraft som burit mig hit, som funnits vid min sida och givit mig den styrka jag behöver för att komma framåt.
En styrka som också tillåtit mig att stanna upp och bara känna in själen under färd.

I allt detta som skett har jag känt ett tomrum inom mig, som jag inte riktigt förstått.
En saknad efter någonting som jag hade under en period i mitt liv, men som kom bort en tid.
Just denna tid som jag vandrat de senaste 10 månaderna, sedan jag lämnade mitt livs tilltänkta.

Min Gudstro fick sig en törn, ett tvivel lade sig som ett tomrum i mitt hjärta, i min själ.
Jag vände Gud ryggen, trodde att han inte ville veta av mig då jag som mest behövde Honom.

Återigen kom känslan inom mig att, ensam är stark, vilket inte stämmer då jag ständigt har Honom vandra bredvid mig.
Jag vände inte ryggen helt, utan tillät inte mig inte att se in mot ljuset som Han ständigt bär, genom sin närvaro.

Igår öppnade jag så ögonen, hjärtat och själen.
Släppte in Hans kärlek med full kraft igen.
Först, försiktigt och trevande.Tveksamt, nästan blygt tittade jag upp mot Honom på korset.
Verkligen tittade och öppnade upp mitt inre, släppte in Honom i det tomrum som jag burit på under de månader som gått.

Själen börjar komma till ro igen och tomrummet fyllas av kärlek.
Snart är min själ ikapp igen i Guds nåd och trygga famn

Han fanns ju där, för mig.
Har funnits för mig, precis hela tiden.
Vid min sida, hållit min hand och ledit mig, dit där jag är idag.

Tillåtit mig gråta ut den sorg som mina egna val fört med sig.
Tillåtit mig känna den stora glädjen att åter igen ta för mig av livet, med allt vad det innebär.

Jag var tom i tvivel över om jag skulle duga, räcka till som Kyrkvärd.
Att den tid jag hade att ge i tjänsten skulle vara tillräcklig.
Nu vet jag:)
Självklart räcker det!
Det finns ju inga satta gränser eller tidsmarginaler i tron.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...